Svenskarna och deras sommar

Svenskarna är ett märkligt folk. I alla fall i vissa avseenden. Av andra kulturer är vi kända som soldyrkare. Så fort solen visar sig så kan man både här och där se svenskar stå med ansiktet mot solen och bara lapa i sig. När arbetarna går på årets sommarsemester ber de en stilla bön till vädergudarna om sol. Sol, sol, sol, det är det som avgör om det blir en lyckad sommar eller ej. Om det regnar är landets campingar knappt halvfulla. Campingägarna kallsvettas och oroar sig för att inte dra in tillräckligt med kosing. Men så fort den stora gula runda bollen uppe på himlen visar sig blir svenskarna totalt galna, kopplar på husvagnen och drar till första bästa camping. Campingägarna kan pusta ut och nu måste de i stället avvisa kunder för alla platser tar slut så fort. Herregud säger jag bara. Visst tycker jag om solen och visst är det skönt när det är ljummet i luften så att man kan gå barbent och i bara sandaler och visst är det härligt att kunna bada. Men jag tycker att det är mysigt att campa även om det inte är strålande solsken. Ok, det är inget kul att tälta om det ösregnar konstant. Men sådan har sommaren verkligen inte varit i år. Ok, jag förstår att det kan vara påfrestande att sitta i en husvagn med två småbarn och inte kunna gå ut och hitta på något. Men hallå?! Man får inte roligare än vad man gör sig! Och ni vet väl att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga... Jaja, men ändå.

För övrigt vill jag säga att jag älskar sommaren. Och inte bara för att det är sol. Utan för att jag får jobba, tjäna pengar, slipper pluggets prestationsångest och icke-motivation. Att vara i Näsjö där så många nära och kära finns att mina lediga timmar knappt räcker till för att hinna umgås med alla jag vill träffa. För att jag slipper att hela tiden städa, tvätta, handla och laga mat. Det är rätt skönt att vara inneboende. Men visst vet jag att det inte hade känts lika underbart om det hade varit så här jämt. Omväxling förnöjer!

Massa sommarlööööve!!!

Joolz