Joolz

Kära läsare. Förlåt att jag inte har uppdaterat bloggskrället på ett tag, men det har varit lite mycket. I veckan som gick var det först några slags helgdagar här, till följd av karnevals-tiderna, så C var inte på dagis vare sig i måndags eller tisdags, och då blir det genast mer att göra. Det är betydligt enklare att underhålla en 1,5-åring än en 4-åring.. I måndags åkte vi en sväng till pappans jobb och kopierade en massa recept och bilder ur målarböcker, och sen stannade C kvar där hela eftermiddagen. I tisdags var det Faschings-Dienstag här och pappan jobbade bara halvdag. Han kom hem runt 14-tiden och vi åt extra festlig mat, allihop tillsammans. Sen åkte vi på en utflykt till Dutzendteich och Reichsparteitagsgelände, där det är väldigt fint att promenera. Pappan är som en levande historiebok och berättade en massa om alla dessa gamla byggnader som Hitler lät bygga under nazi-tiden. Snacka om storhetsvansinne! Han planerade att bygga en stadion som skulle rymma 400 000 besökare! Den som nu finns i Nürnberg rymmer 40 000.. Han lät även bygga en 60 meter bred, spikrak väg genom staden som pekar rakt mot Kaiserburg. Ja, i Nürnberg finns sannerligen mycket historia!

I onsdags var jag ledig. Himlen var blå och solen sken, häääärligt! Först arbetade jag lite med min uppsats, sen for jag in till stan en sväng och promenerade runt och shoppade. Det blev en topp och en skjorta från Pimkie.

I torsdags var det rikigt kass väder, så då gjorde vi en utflykt till Mercado, ett stort shoppingcenter här i stan. Där introducerade mamman mig för min nya favoritaffär: Orsay. Wow, det var både snyggt och billigt och jag hittade ett par jeans, bara så där liksom, det är lycka det! Den affären kommer jag att gå till fler gånger, för den finns även i stan. Då ska jag gå dit i lugn och ro utan två barn i släptåg..

Så i går var den stora dagen för telefonintervjun inne. Natten till fredagen vaknade jag med dunkande huvud och var kokhet. Minuten senare frös jag. Yippie, feberfrossa.. Det var ju verkligen bra tajming! Men jag proppade i mig lite Ipren och försökte låta som mitt vanliga jag. Han hade en hel del kluriga frågor, rektorn, som jag känner att jag inte hade några superbra, genomtänkta svar på.. Men han lät väldigt positiv och han sa att han hade "a good feeling about you". I maj måste han redan ha tillsatt alla tjänster inför hösten, så om jag får jobbet så kommer jag att veta det redan innan jag åker hem härifrån. Han förstod ju även varför jag inte kunde svara så bra på alla frågor: jag har ju inte speciellt mycket erfarenhet av att undervisa. Han sa att OM han erbjuder mig jobbet så kommer det bli som någon form av "trainee"-tjänst där jag kommer att ha "mentorer" runt mig som jag kann rådfråga + att jag i så fall får något färre undervisningstimmar per vecka, för att verkligen kunna sätta mig in i yrket. Jag hoppas, hoppas, hoppas så klart, men jag tar inte ut någon seger i förskott. Och OM jag får jobbet så måååååste uppsatsen vara färdig innan jag börjar så att jag är behörig. Och det har jag mer eller mindre lovat rektorn att den ska vara, så erbjuder han mig jobbet så gäller det att plocka fram självdisciplinen! Jag är väldigt glad över att jag åtminstone fixade översättningen innan jul, så att uppsatsen är det "enda" jag har kvar. Mitt mål är att ha skrivit alla delar på uppsatsen i mitten av april, så att jag kan lämna in den då och sen få tillbaka den för bearbetning och sen kunna opponera i maj/juni. Min handledare menar att det finns fler studenter i min situation och förhoppningsvis kommer någon mer att vara klar i vår, så att det bli opponeringsseminarium. I annat fall måste man tydligen skriva en recension av ett annat arbete.. Men det är ju ett senare problem. Först och främst ska jag bli klar med mitt eget arbete! På måndag ringer rektorn från skolan igen, och om jag förstod honom rätt så blir jag då antingen erbjuden jobbet eller så får jag veta att jag inte får det..

Trevlig helg alla läsare!

Joolz

Här i Nürnberg bara snöar och snöar det. Stora, vita flingor faller just nu utanför fönstret. Och jag som vill ha våååår! Men den kommer väl förhoppningsvis vad det lider.

Förra veckan när det hade kommit några centimeter nysnö var jag och åkte kälke med C. Och då menar jag verkligen en riktig kälke, i trä, inte pulka i plast. Jag har aldrig sett att man åker på sådana hemma i Sverige, men det var ju lite coolt! I och för sig tror jag att det är aningen farligare att åka kälke, men jag vet, jag är ju också en riktig fegis när det gäller sånt där. Jag vågar ju knappt åka pulka!

Tisdagar är nog min favorit-dag här (av mina arbetsdagar). På morgonen är mamman iväg med M på någon aktivitet, så då har jag huset för mig själv en stund. På eftermiddagen har barnen jympa, först M en timme och sen C en timme. Under den första timmen när M har sitt pass underhåller jag C. Tisdagarna innebär att det inte blir så himla mycket dötid på eftermiddagen och heller inte alltför mycket dock-lek ;-)

De senaste dagarna har läggningen gått riktigt bra, vilket är himla skönt! Men jag vet ju att C när som helst kan ha en dålig dag, och då blir det kamp igen.. Men varje bra dag är en vinst i sig!

I fredags och lördags kände jag mig lite deppig och hade hemlängtan, men de senaste dagarna har det känts betydligt bättre. Jag börjar känna mig mer hemma och känner mig alltmer bekväm tillsammans med mamman. Även språket börjar flyta på lite bättre, även om det fortfarande finns mycket att förbättra.. Jag har kommit på att det bästa jag kan göra är att sluta vara rädd för att säga fel och bara pladdra på, utan att tänka för mycket. Jag har insett att jag ofta väljer att hålla tyst, bara för att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig på tyska, men det hjälper mig ju inte att komma framåt, så varje dag försöker jag tvinga mig själv att säga/förklara något som egentligen är över min språkliga förmåga, och ja, det går hyfsat. Jag vet att min grammatik är långtifrån perfekt, men kommunikation är ju det viktigaste!

Jag fick svar från min handledare härom dagen och fick veta att jag måste försvara min uppsats i ett opponeringsseminarium. Denna information gladde mig inte direkt, men det är ju ändå bra att veta om. Jag har ingen aning om hur detta ska hinnas med i slutet av maj/början av juni, med tanke pa att jag har LITE annat att tänka på just då, men det ska nog lösa sig. Först och främst ska uppsatsen skrivas, och det är just vad jag hade tänkt ägna de kommande timmarna åt.

Snöiga kramar,

Joolz

I gar kväll skrev jag ett jättelangt inlägg om hur de senaste dagarna här har varit, men tydligen ville inte min lilla blogg fatta att inlägget skulle publiceras.. So here we go again..

I gar hade jag varit här i Nürnberg i precis en vecka. Det känns väldigt skönt att ha gjort allting "en gang". Nu vet jag lite mer vad jag kan förvänta mig av en vanlig vecka här. Allting känns helt okej, men fortfarande känns det aningen märkligt att "bo" här och riktigt som hemma känner jag mig inte. Jag är dock väldigt glad över att jag har kommit till en sa bra familj! Allting är i sin ordning, jag gör precis bara det som vi kommit överrens om i förväg. Mamman tvättar ju t.o.m med mina kläder och varannan vecka kommer det en städerska och städar hela huset, sa sana saker behöver jag inte alls bekymra mig om! Fast jag tycker ända att det är lite svart att skilja pa "jobba" och "vara ledig". Jag bor ju här och är att leka med barnen alltid "jobba" eller gör jag även det pa min lediga tid? Det känns nämligen som om jag har väldigt lite tid för mig själv, det blir ett par timmar pa förmiddagen, men resten av dagen känns det som om jag är upptagen. Och det badar ju inte sa gott för min uppsats, som MASTE bli klar (eller iaf nästan) under varen. Men jag antar att jag maste plocka fram självdisciplinen och säga till mig själv att jag sitter med den tva timmar varje dag och även ta lite av mina lediga dagar till att skriva den. Men det tar emot, det maste jag erkänna..

I lördags var jag äntligen inne i city! Busshallplatsen ligger bara fem minuters promenad fran huset, sa det är perfekt! Det tar ca 20 minuter att aka in till stan, vilket jag tycker är helt ok. Nürnberg är en stor stad, sa egentligen var det ju rena vansinnet att jag akte in själv; jag som varken har lokalsinne eller kan läsa karta ;-) Men jag höll mig mest pa gagatorna, sa det gick bra, jag hittade hem igen =)

I lördags kväll var jag med familjen inne i stan och kollade pa ett megastort fyrverkeri. Nürnberg firade att det för 60:e gangen hölls leksaksmässa i staden. Fyrverkeriet var storslaget och väl värt besöket.

Söndagarna kommer definitivt att bli mina jobbigaste dagar, eftersom bada barnen är hemma hela dagen. Dessutom vill föräldrarna ha sovmorgon en dag pa helgen, sa pa söndagen far jag ga upp tidigt och ta hand om morgonrutinerna. Sen blir det lek, lek, lek hela dagen. C gillar inte att leka själv, sa hon har gjort mig till sin privata lektant. Visst är det mysigt att leka med dockor en stund, rita lite och kanske spela nagot spel, men det blir ganska tröttsamt efter ett tag.. Men det är riktigt svart att säga nej till en fyraaring full av energi. Naja, det är ju bara söndag en gang i veckan, sa det far ga.

I gar var det en typiskt "vanlig" mandag. Jag passade lillan medan mamman lämnade C pa dagis och handlade. Sen var jag ledig i ett par timmar, pratade med mamma i telefon innan det var dags för lunch och sen promenad med lillan. Sen akte vi till ett stort köpcentrum och handlade, sen var det dags att hämta C pa dagis. Sen hem, leka lite, äta och sa läggdags. Läggningen gick mycket bättre i gar, men jag tror att C har sina dagar da hon bestämmer sig för att skrika och gapa, sa jag ropar inte hej än.. Men klart positivt att det gick sa smidigt i gar =)

Pa tisdagar har jag sovmorgon, eftersom mamman är i väg pa aktivitet med lillan efter att hon lämnat C pa dagis. I kväll star det gympa (för barnen) pa schemat och sen är jag ledig i morgon =)

Kärlek,
Joolz

Hej hopp alla vänner! Nu har jag kommit fram till mitt nya "hem". I gar var det mycket nya intryck att ta in och jag var totalt utmattad framat halv atta pa kvallen, sa da drog jag mig tillbaka. Tyvärr var det da nagot konstigt med internet, sa jag kunde inget skriva da..

I gar morse började äventyret. Mattias och jag hade sällskap in till Malmö C, där vi sedan skiljdes at. Han gick till en vanlig dag pa jobbet, jag akte i väg för att inte veta vad som väntade. Pa Kastrup känner jag mig ju rätt hemma vid det här laget, sa det kändes ju skönt. Tanten i baggage dropen var dock mindre trevlig: "du har för mycket bagage med dig. Man far bara ha 20 kilo, du har atta kilo för mycket". Jaha, och vad ska jag göra at det, here I am med mina väskor liksom. Man FAR ju ha med sig mer packning, men man far betala för det. Tanten fortsatte: "Har du handbagage med dig?" Ja, klart jag har det liksom. "Ställ den här pa vagen." Okej, jag gjorde som hon sa. "Du har för tungt handbagage, det väger 10 kilo, det far bara väga 8." Men guuuuuuuud tänkte jag! "Du far plocka ur lite ur ditt handbagage och lägga i ditt incheckade bagage." Jahopp, sagt och gjort, sa fick det bli. Trots att tanten var sur och purken sa debiterade hon mig bara för fem av mina 10 överskottskilon, vilket jag var mycket tacksam för med tanke pa att det kostar drygt 100 SEK per extra kilo..

Naväl, bagaget blev incheckat, jag klarade säkerhetskontrollen utan besvär och sen bar det av. I världens minsta lilla mini-plan! Jag är väldigt glad över att vädret var bra, annars hade det nog kunnat vara lite läskigt.. Resan tog inte mer än 1 timme och 15 minuter och Nürnbergs flygplats är inte speciellt stor. När jag hade varit pa toa snurrade mina väskor redan pa bandet, sa det var bara att fortsätta. Utanför väntade mamman och den lilla flickan i familjen. Den stora flickan är pa Kindergarten om dagarna. Mamman var hur trevlig som helst och pratade en massa. Jag kände mig fortfarande väldigt nervös och var lite torr i munnen, men det tog sig ganska snabbt. Vi akte direkt hem till huset, och jag säger bara det, sicket hus! Det är stort, luftligt, ljust, med en massa stora fönster. Alla sovrum ligger pa övervaningen och mitt är ca 25 kvadratmeter stort med dubbelsang, platt-TV, stereo, laptop med internet och telefon som jag far ringa till det fasta nätet i Sverige med hur mycket jag vill =) Jag delar badrum med barnen, mamman och pappan har ett eget badrum i anslutning till deras sovrum. Pa nedervaningen är det kök och vardagsrum med stor lekhörna för barnen. Nere i källaren finns det tvättstuga och relax-avdelning med bastu och ytterligare dusch.

I gar var det mycket nya intryck att ta till sig och vi fixade med lite smatt och gott, jag packade upp och mamman ordnade med min dator, sa att internet funkar. Sen var det bara till att försöka börja lära känna lillflickan, som är 1,5 ar gammal. Meningen är ju att jag ska vara hemma med henne ibland pa förmiddagarna när mamman vill träna, gar till sjukgymnasten eller har annat att ordna med.

Framemot tre halv fyra-tiden i gar eftermiddag var det dags att hämta den stora flickan pa Kindergarten. Hon är 4 ar gammal och som 4-aringar är mest, gilar att leka, spela spel, mala och är jättesöt när det passar henne, men hon testar sa klart gränserna, sa det kommer nog att bli tufft vissa ganger..

När vi hade kommit hem fran Kindergarten fick vi besök av en väninna till mamman och hennes dotter som är jämngammal med den stora flickan. Det blev fika, snack och spel. Sen var det dags för middag och sängrutiner. Det är där jag kommer in i bilden. Eller  tanken är ju att jag ska hjälpa till att förbereda maten och sa, men i gar kväll tittade jag pa dvd tillsammans med flickorna medan mamman lagade mat. Naväl, kvällsrutinerna.. Den stora flickan, C, vill ju helst att mamma ska göra, men tanken är att jag ska se till att hon far pa sig pyjamas, tvättar sig och borstar tänderna. Jag känner att allting är sa nytt just nu och det är svart att veta hur de vill ha allt, sa jag haller mig lite i bakgrunden, gör sa mycket jag kan och kollar hur mamman gör. C ville inte lata mig borsta hennes tänder, men med lite hjälp fran mamman blev det i alla fall gjort till slut. Sen är det min uppgift att läsa tva sagor, sjunga en eller ett par sanger och leka lite med de sma gossedjuren. Mamman var med hela tiden i gar, läste en av sagorna osv. Men sen är nog tanken att jag ska göra det mesta själv där. Sen när det var dags att släcka lampan blev det lite skrik och gnäll, men till slut sa..

Efter det käkade mamman och jag middag i hop. Pappan har jag inte träffat ännu, han kom hem sent i gar, vilket han tydligen ofta gör, ofta efter lägggdags. Men i kväll skulle han visst komma hem till middagen, sa da far jag träffa även honom. Men det är mest mamman och flickorna jag kommer att träffa. Huu, jag är redan nervös inför helgen den 6-8 mars när mamman ska aka i väg med sina väninnor över helgen. Da ska jag och pappan vara hemma och ta hand om barnen. Men det ska väl ga det med, da känner jag ju bade barnen och pappan lite bättre.

Om jag ska fortsätta att berätta om alla detaljer sa kommer det här inlägget att bli superlangt, men summa summarum sa har jag det bra. Mina lediga dagar är onsdagar och lördagar, men om jag far besök eller sa kan det ändras till helgen. Sa i morgon blir det till att aka in till Nürnberg city och kolla lite, tar ca 25 minuter med buss härifran. Mamman är väldigt gullig och trevlig och jag känner att jag väldigt gärna vill göra ett gott intryck, göra bra ifran mig och vill att hon ska tycka om mig. Men det enda jag kan göra är ju att försöka vara mig själv och göra mitt bästa. Just nu sa här i början känner jag mig rätt sa klumpig och tafatt, men det blir väl bättre.

Spraket gar hyfsat, jag fattar nästan allt och pratar pa sa gott jag kan. Jag inser att det finns en hel del brister i min grammatik och även att mitt ordförrad sviktar. Men det är ju därför jag är här, för att förbättra mig! När det gäller mamman sa kan hon ju ofta hjälpa mig och fylla i och sa, det är värre med C. Men det kommer, antar jag.

Ska försöka att uppdatera min blogg mer eller mindre varje dag sa ni kan följa med mig i mitt äventyr här =)

Kärlek,
Joolz