Joolz

Nu har lugnet åter lagt sig, efter fest i dagarna tre! I lördags firade vi Becci lite grann. Eftersom hon fyllde år när vi var i Holland så fick vi ju fira henne lite här hemma också, med tårta och presenter. Min present var definitivt en höjdare, och precis vad hon behövde, nämligen ABBAs båda samslingsskivor! De var mycket uppskattade och jag kunde inte sluta att skratta åt henne, det är alltså sant att hon aldrig hört låten ’Mamma Mia’ innan! På kvällen hade vi mys i Beccis säng, där vi satt uppkrupna och kollade på DVD, en väldigt spännande film, Narnia

Det var ju ändå söndagen som var höjdpunkten för mig, Inte för att jag tycker att en 21-årsdag är så mycket att fira, men när man bor ihop med Alex så var det ju inte så mycket man kunde göra. Den tjejen vet hur man ska fira födelsedagar minsann! Som vi alla redan vet så är Alex extremt morgontrött (som vi såg ett bra exempel på igår, när hon sov till klockan 15!), men på min födelsedag gick hon upp tidigt och gick ut och köpte English Breakfast och sjöng för mig. Det är en av få gånger jag har fått frukost på sängen, det var väldigt mysigt! Jag fick även massa ballonger, blommor och paket. Absoluta favoritpresenten var, kanske lite otippat, ett korsstygnsbroderi! En rosa tulpan ska det bli, köpt i Holland så klart! Den är snart färdig! Jag fick även lite andra mysiga saker av Alex såsom världens mysigaste sockor med halkskydd, dusch och bad prylar, praktiska plastburkar (behövde!) och ett jättefint nyckelband, också från Holland, blått med cyklar på! Ah, jag skulle vilja ha födelsedag varje dag, så firad som jag blev i år! Jag klev inte upp ur sängen förrän halv tre, och då gav Alex och jag oss ut på upptäcktsfärd här i krokarna. Vi hamnade till slut i Charlton och efter att ha hört vissa mystiska ljud som tydde på att det var fotboll på gång där, så då skyndade vi oss hem för att kanske kunna se matchen på TV, men de visade den inte.. Så vi gick till puben och tog en pint och käkade middag i stället, mycket mysigt! Efter det var det bara att springa genom duschen för att sen göra sig i ordning inför kvällens firande. Alex hade dekorerat rulltårta med grädde och glasyr och satt i 21 ljus i den som jag fick blåsa ut, wohoo! Sen blev det sång igen. Denna gång av alla vännerna här på International House. Sen fick jag öppna sjuttielva presenter och sen käkade vi tårta! Vi avslutade kvällen med att ta en drink ute på Wetherspoons. Jag måste säga att jag hade en otroligt trevlig födelsedag, och jag tror att det är första gången som jag firade den utomlands!

Igår var det dags för Sarah att fylla år. Hon fyllde också 21, och som vi vet så är detta en mycket speciell födelsedag för våra amerikanskor. Denna dag, som inte bara var Sarahs födelsedag, utan även Heidis sista kväll här på International House, så lyxade vi till oss med take away från den lokala nudelbaren. Mmm, så himla god mat, och billigt var det också! Under middagen  hade vi lite farväl-partaj för Heidi, då hon fick lite små saker att ta med sig som minnen från oss och tiden här. Kvällen fick bli Sarahs, det var ju ändå hon som var The Birthday-Girl. Becci hade gjort sig till och bakat en tårta (ja, och jag kan meddela att det var inte det lättaste, eftersom köket är stängt p.g.a brandskador, och hon behövde ju en ugn!). Den blev dock superbt god. Även Sarah fick sjuttio miljoner presenter, och hon verkade gilla dem alla. Eftersom vi kände att det var vääääldigt längesen som vi var ute och festade, så tyckte vi att det passade bra att göra det just idag, på Sarahs 21:a födelsedag! Så efter en höjdar-förfest med svensk päroncider och lekar som ’hela havet stormar’ var vi redo att göra den lokala puben osäker. Vi är liksom stamgäster där nu, så de känner juikgen oss vid det här laget. Men ikväll för första gången så lärde vi känna några av bartendrarna på riktigt. De var mycket trevliga, och förhoppningsvis så kan de fixa ett jobb åt Alex där! Det hade varit något det va, ha Alex till att slänga ut oss nästa gång vi börjar sjunga på den där fjantiga puben som inte spelar någon musik! Ja, det var en höjdarkväll och jag gick och la mig klockan tre! I dag på morgonen var jag uppe pigg och vaken igen för att ta tag i alla tusen skolarbeten som jag vill få färdigt den här veckan. Nej, nu har jag inte tid att sitta här längre! So long alla trogna läsare! Luv /Julia xx

Det känns konstigt tomt. För en månad sen längtade jag bara tills hon skulle åka hem till Danmark igen, och nu sitter jag här och kan inte sluta gråta. Heidi, en av ”the original five”, lämnade International House idag, för att återgå till sitt normala liv med hus och sambo i Danmark. Vi upptäckte London tillsammans, vi bodde i samma hus, vi var grannar. Vi sågs varje dag. Okej, ibland kunde hon reta gallfeber på mig genom att aldrig sluta babbla, och jag önskade att hon skulle vara någon annanstans. Men nu känner jag bara ett stort svart hål. Kommer jag någonsin att träffa Heidi igen? När? Det är inte bara det faktum att hon är borta, utan hennes hemfärd påminner mig om att inom en ganska snar framtid så kommer jag att bli tvungen att säga hej då till Sarah, Becci, Patricia, Daniel, Inger och Hallegerd också. Det var en sak att lämna allt och alla hemma i Sverige. Jag visste att det bara var för ett halvår och att jag skulle se er snart igen, Men dessa människor, som jag har kommit att älska, som älskar mig, som jag har upplevt så många saker med, som jag har lärt mig så mycket av, dem som jag har kommit så nära på så kort tid, dem som jag räknar som min familj här. Dem måste jag säga hej då till utan att veta om jag någonsin kommer att träffa dem igen. Det känns sorgligt, och jag vill inte, vill inte, vill inte! Jag vill stanna här med dem på International House för alltid! Jag vet att det inte går, och jag vet att det är just för att vi har haft så kort tid tillsammans som vi har umgåtts så intensivt. Avsked är jobbiga. Jag försöker intala mig själv att vi kommer att ses igen, att vi om några år kommer att ha en re-union, alla vi internationella studenter, och vi kommer att sitta nere på Wetherspoons och dricka öl och prata och skratta som vi har gjort under dessa tre månader. Jag kommer att sakna våra vardagliga middagar i matsalen. Jag kommer att sakna våra utflykter. Jag kommer att sakna Thirsty Thursday. Jag kommer att sakna alla skratten. Alla galna upptåg. En mysig filmkväll uppkrupen i någons säng i mysbyxor. Jag kommer att sakna att bara glida ner på puben och ta en öl och snacka lite skit. Jag kommer att sakna International House, vårt rum, som jag har gjort till mitt hem. Jag kommer att sakna er, mina vänner, jag älskar er så mycket!

- Lars Winnerbäck – Vemodets man