Animal Five inledde festivalen och var grymma!
Detektivbyrån var fantastiska!
Plötsligt dök Animal Five-sångaren upp på Slagsmålsklubbens spelning..
The Moonbabies blev min stora upptäckt!
Vi bodde i ett mini-tält..
Myyyyspicknick i det gröna!
Shout Out Louds var en av Annies favoriter.
Sahara Hotnights avslutade på lördagsnatten.
S¡esta!
Nu är det sannerligen dags att det kommer en uppdatering av den gångna helgen! Den började ju med en tenta i torsdags morse. Ja, vad ska jag säga? Vi pratar inte om det.. Den var jobbig och svår, och jag tänker varje dag att hoppas, hoppas, HOPPAS att jag klarade den! Det kan faktiskt ha gått hur som helst, känns som att det kan bli alltifrån U till VG i betyg. Och det känns som ett orosmoment att jag inte ens kan känna ungefär hur det gick.. Nu är det dock bara till att vänta på resultatet..
På torsdagseftermiddagen skulle det STORA äventyret dra igång! Skulle jag visa mig vara en festival-människa eller inte? Ja, det skulle jag inom några dagar ha svaret på! Efter en halvtimma på tåget hoppade jag och Annie av tåget i Hässleholm med X antal kilon i våra väskor. Som tur var gick det en buss från centralen som stannade ute på gatan inte alltför långt från gamla T4-området, där festivalen skulle äga rum. Vi såg fler ungdomar med fullpackade backpacks, och vi följde så att säga strömmen, och ja, vi hittade fram till campingen! Utan att från början veta om det så valde Annie och jag den lugnare delen av campingen - vilket vi var väldigt glada över i efterhand! Annie smäckte upp tältet på 2 sekunder, och jag hann inte ens fundera på hur man egentligen sätter upp ett tält. Jag kämpade en stund med att blåsa upp min luftbädd, och vips, så hade vi oss ett komfortabelt hem! Tältet var i mini-storlek, men det räckte gott åt oss! Egentligen så spenderar man ju inte så många timmar i tältet. När vi hade gjort oss lite hemmastadda bestämde vi oss för att ta en promenad ner på stan, där vi hittade en kebaberia som vi kunde äta middag på. Eftersom vi båda hade varit uppe tidigt och kämpat hårt med vår tenta så var vi väldigt trötta och gick och la oss relativt tidigt. Än så länge var läget ganska så lugnt på campingen. Dock kom Annie och jag fram till att vi antagligen var äldst av alla på hela festivalen..
Fredag morgon. Solen skiner, tältet känns som en bastu! Tänk vad alla ungdomar blev morgonpigga helt plötsligt?! Jag hade ju sagt innan vi åkte att jag nog skulle behöva duscha varje dag på festivalen, men Annie ansåg mig vara så snygg att det inte behövdes. Så jag tänkte att va fan, är man på festival så ska det väl synas också? Och kännas (på lukten). Så jag struntade i att duscha och hyllade i stället uppfinnandet av våtservetten! Frukost intogs i solskenet utanför vårt tält, och sen blev det ett par parti Yatzy. Jag fick faktiskt vinna en gång.
Jag undrar hur mycket Netto i Hässleholm tjänade denna helg? Detta var nämligen den livsmedelsbutik som låg närmast campingen, och som så många andra festivalare så gick vi dit för att handla lite ätbart. Vi intog en underbar lunch i skuggan utanför festivalområdet, med lite vin, skinka och potatissallad! Och bäst som vi satt där så kom en reporter från Kristianstadbladet och ville prata lite med oss. Självklart ställde vi upp! Tyvärr fattade inte den där lilla söta reportern att jag faktiskt heter Kylberg, inte Kilberg, men det är smällar man får ta här i livet. Artikeln finns i alla fall på Kristianstadbladets nätupplaga, där både jag och Annie nämns varsin gång.
Klockan 14.15 på fredagen inleddes festivalen med Malmös bästa liveband "The Animal Five". Ja, de ÄR verkligen bra live!!! Sångaren är helt galen och jag och Annie undrar om han inte går på något konstigt medel, men kanske är det bara så att han går igång så sjukt mycket på att spela live! En helt underbar konsert med en massa ös, skrik, hopp och sång! Ja, jag vill nästan säga att festivalen inleddes med dess höjdpunkt!
Efter denna superbraiga inledning följde lite soft musik i form av Asha Ali. Vi satt ner i gräset och gungade med. Härlig röst hon har, den tjejen! Efter Asha kom ännu en av festivalens höjdpunkter: Detektivbyrån! Denna grupp är helt fantastisk! De är orginella, professionella, ödmjuka och gör verkligen sin egen grej! Instrumental musik med mycket dragspel och xylofon. Riktigt nice och jag tror att jag blev lite kär!
Efter fantastiska Detektivbyrån var det dags för en av Annies favoriter. Jag kallar det inte musik, utan ljud. Det var faktiskt väldigt bra ändå, måste jag säga. Slagsmålsklubben fick hela publiken att gunga, och jag kunde ju inte annat än att dansa med! Men jag kan ändå inte gå så långt som att kalla det för musik. När man spelar musik har man instrument, inte datorer och knappar.. Men härligt var det i vilket fall som helst!
Efter Slagsmålsklubben chillade vi ner lite med Tingsek och sen Juvelen. Båda var väl okej, men inga hallelujah moments precis. Kvällens sista konsert blev Melody Club, och de var verkligen bra live! De har ju hur många hitlåtar som helst som man kunde sjunga med till och även denna konsert ledde till en del dans! Trötta med nöjda återvände Annie och jag till campingen för att krypa till kojs. Troligen var vi först på hela campingen med att insomna.
På lördagsmorgonen hade vi inte lika gott om plats utanför vårt tält längre. Vi hade visst fått grannar som placerat sig ett par decimeter från vårt tält. Men är man på festival får man räkna med det! Jag är bara så glad att vi fick behålla alla våra grejer och att varken Annie eller jag mådde dåligt. Jag kan berätta att det var nog en och annan som mådde mindre bra. Jag fattar inte varför man ska supa så hejdlöst, då orkar man ju inte gå på alla konserter!!
Även denna dag intog vi lite picknick-lunch i det gröna utanför festivalområdet. Tyvärr behövde vi denna dag inte söka skugga, eftersom molnen var ganska täta. Men det kom inte mer än ett par skurar, så det är vi glada över!
Lördagens första konsert var The Plan. Den var helt okej, men knappast någon höjdpunkt. Efter det hann vi lyssna på Neverstores sista låtar, och wow, vilket band! Synd att jag inte visste innan hur bra de är, då hade jag skippat The Plan och kollat på hela Neverstore-konserten i stället! Efter det följde konserter med Molotov Jive och sen The Concretes, som båda var helt okej att sitta och slappa till. Efter det följde en av Annies favoriter, Shout Out Louds, som drog mycket folk. Efter det var det dags för mig att få ett hallelujah moment: The Moonbabies. Wow, vilket fantastiskt band! De var ju asbra, men det var nästan inget folk alls på konserten, som jag tyckte var lite tråkigt. Jag hade aldrig varken hört några låtar eller ens hört talas om bandet innan festivalen, men där fick jag mig en härlig upptäckt! Efter konserten blev både en skiva och en tröja inhandlat! =)
Härnäst följde en konsert som drog desto mer publik: Peps Blodsband. Mohahahaha, Annie och jag beundrar verkligen Peps texter. För att ta ett exempel: "Noll och noll och noll är noll, två och två är fyra, fyra och fyra är åtta.." För att inte tala om följande textrad: "Ge mig ett stort träd och en liten såg".. Men det var faktiskt väldigt skön musik och vi gungade med, precis som resten av publiken.
Efter Peps-konserten följde Miss Li, som var en riktig höjdare! Sen hann vi med ett par låtar med Mustasch, lite Ed Harcourt och Kristofer Åström med band. Sist ut på lördagen var Sahara Hotnights. Jag trodde att de skulle vara bättre, men å andra sidan så har jag inte hört så mycket av dem, så jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig egentligen. Även denna kväll var vi trötta men nöjda när vi återvände till vårt tält.
Efter tre timmars sömn stapplade vi upp och plockade ihop våra grejer. Utan att ha duschat en endaste gång började jag och Annie att traska mot Hässlehoml C för att ta första tåget mot Lund. Behöver jag säga att det var skönt att duscha och krypa ner i sin egen säng på söndagsmorgonen?
Så, JA, visst är jag en festival-människa! Men jag skulle aldrig åka på festival bara för att göra det. Då ska det finnas en massa bra band att lyssna på, som det fanns på S¡esta! , och jag tror att jag även i framtiden bara kommer att åka med folk som verkligen är där för musiken. Jag tror inte att jag skulle palla att åka med någon som åker på festival mest för festandets skull.. S¡esta! var en underbar festival, och jag hoppas att det kommer att bli tradition att åka dit!
Tack och hej!
Joolz
På torsdagseftermiddagen skulle det STORA äventyret dra igång! Skulle jag visa mig vara en festival-människa eller inte? Ja, det skulle jag inom några dagar ha svaret på! Efter en halvtimma på tåget hoppade jag och Annie av tåget i Hässleholm med X antal kilon i våra väskor. Som tur var gick det en buss från centralen som stannade ute på gatan inte alltför långt från gamla T4-området, där festivalen skulle äga rum. Vi såg fler ungdomar med fullpackade backpacks, och vi följde så att säga strömmen, och ja, vi hittade fram till campingen! Utan att från början veta om det så valde Annie och jag den lugnare delen av campingen - vilket vi var väldigt glada över i efterhand! Annie smäckte upp tältet på 2 sekunder, och jag hann inte ens fundera på hur man egentligen sätter upp ett tält. Jag kämpade en stund med att blåsa upp min luftbädd, och vips, så hade vi oss ett komfortabelt hem! Tältet var i mini-storlek, men det räckte gott åt oss! Egentligen så spenderar man ju inte så många timmar i tältet. När vi hade gjort oss lite hemmastadda bestämde vi oss för att ta en promenad ner på stan, där vi hittade en kebaberia som vi kunde äta middag på. Eftersom vi båda hade varit uppe tidigt och kämpat hårt med vår tenta så var vi väldigt trötta och gick och la oss relativt tidigt. Än så länge var läget ganska så lugnt på campingen. Dock kom Annie och jag fram till att vi antagligen var äldst av alla på hela festivalen..
Fredag morgon. Solen skiner, tältet känns som en bastu! Tänk vad alla ungdomar blev morgonpigga helt plötsligt?! Jag hade ju sagt innan vi åkte att jag nog skulle behöva duscha varje dag på festivalen, men Annie ansåg mig vara så snygg att det inte behövdes. Så jag tänkte att va fan, är man på festival så ska det väl synas också? Och kännas (på lukten). Så jag struntade i att duscha och hyllade i stället uppfinnandet av våtservetten! Frukost intogs i solskenet utanför vårt tält, och sen blev det ett par parti Yatzy. Jag fick faktiskt vinna en gång.
Jag undrar hur mycket Netto i Hässleholm tjänade denna helg? Detta var nämligen den livsmedelsbutik som låg närmast campingen, och som så många andra festivalare så gick vi dit för att handla lite ätbart. Vi intog en underbar lunch i skuggan utanför festivalområdet, med lite vin, skinka och potatissallad! Och bäst som vi satt där så kom en reporter från Kristianstadbladet och ville prata lite med oss. Självklart ställde vi upp! Tyvärr fattade inte den där lilla söta reportern att jag faktiskt heter Kylberg, inte Kilberg, men det är smällar man får ta här i livet. Artikeln finns i alla fall på Kristianstadbladets nätupplaga, där både jag och Annie nämns varsin gång.
Klockan 14.15 på fredagen inleddes festivalen med Malmös bästa liveband "The Animal Five". Ja, de ÄR verkligen bra live!!! Sångaren är helt galen och jag och Annie undrar om han inte går på något konstigt medel, men kanske är det bara så att han går igång så sjukt mycket på att spela live! En helt underbar konsert med en massa ös, skrik, hopp och sång! Ja, jag vill nästan säga att festivalen inleddes med dess höjdpunkt!
Efter denna superbraiga inledning följde lite soft musik i form av Asha Ali. Vi satt ner i gräset och gungade med. Härlig röst hon har, den tjejen! Efter Asha kom ännu en av festivalens höjdpunkter: Detektivbyrån! Denna grupp är helt fantastisk! De är orginella, professionella, ödmjuka och gör verkligen sin egen grej! Instrumental musik med mycket dragspel och xylofon. Riktigt nice och jag tror att jag blev lite kär!
Efter fantastiska Detektivbyrån var det dags för en av Annies favoriter. Jag kallar det inte musik, utan ljud. Det var faktiskt väldigt bra ändå, måste jag säga. Slagsmålsklubben fick hela publiken att gunga, och jag kunde ju inte annat än att dansa med! Men jag kan ändå inte gå så långt som att kalla det för musik. När man spelar musik har man instrument, inte datorer och knappar.. Men härligt var det i vilket fall som helst!
Efter Slagsmålsklubben chillade vi ner lite med Tingsek och sen Juvelen. Båda var väl okej, men inga hallelujah moments precis. Kvällens sista konsert blev Melody Club, och de var verkligen bra live! De har ju hur många hitlåtar som helst som man kunde sjunga med till och även denna konsert ledde till en del dans! Trötta med nöjda återvände Annie och jag till campingen för att krypa till kojs. Troligen var vi först på hela campingen med att insomna.
På lördagsmorgonen hade vi inte lika gott om plats utanför vårt tält längre. Vi hade visst fått grannar som placerat sig ett par decimeter från vårt tält. Men är man på festival får man räkna med det! Jag är bara så glad att vi fick behålla alla våra grejer och att varken Annie eller jag mådde dåligt. Jag kan berätta att det var nog en och annan som mådde mindre bra. Jag fattar inte varför man ska supa så hejdlöst, då orkar man ju inte gå på alla konserter!!
Även denna dag intog vi lite picknick-lunch i det gröna utanför festivalområdet. Tyvärr behövde vi denna dag inte söka skugga, eftersom molnen var ganska täta. Men det kom inte mer än ett par skurar, så det är vi glada över!
Lördagens första konsert var The Plan. Den var helt okej, men knappast någon höjdpunkt. Efter det hann vi lyssna på Neverstores sista låtar, och wow, vilket band! Synd att jag inte visste innan hur bra de är, då hade jag skippat The Plan och kollat på hela Neverstore-konserten i stället! Efter det följde konserter med Molotov Jive och sen The Concretes, som båda var helt okej att sitta och slappa till. Efter det följde en av Annies favoriter, Shout Out Louds, som drog mycket folk. Efter det var det dags för mig att få ett hallelujah moment: The Moonbabies. Wow, vilket fantastiskt band! De var ju asbra, men det var nästan inget folk alls på konserten, som jag tyckte var lite tråkigt. Jag hade aldrig varken hört några låtar eller ens hört talas om bandet innan festivalen, men där fick jag mig en härlig upptäckt! Efter konserten blev både en skiva och en tröja inhandlat! =)
Härnäst följde en konsert som drog desto mer publik: Peps Blodsband. Mohahahaha, Annie och jag beundrar verkligen Peps texter. För att ta ett exempel: "Noll och noll och noll är noll, två och två är fyra, fyra och fyra är åtta.." För att inte tala om följande textrad: "Ge mig ett stort träd och en liten såg".. Men det var faktiskt väldigt skön musik och vi gungade med, precis som resten av publiken.
Efter Peps-konserten följde Miss Li, som var en riktig höjdare! Sen hann vi med ett par låtar med Mustasch, lite Ed Harcourt och Kristofer Åström med band. Sist ut på lördagen var Sahara Hotnights. Jag trodde att de skulle vara bättre, men å andra sidan så har jag inte hört så mycket av dem, så jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig egentligen. Även denna kväll var vi trötta men nöjda när vi återvände till vårt tält.
Efter tre timmars sömn stapplade vi upp och plockade ihop våra grejer. Utan att ha duschat en endaste gång började jag och Annie att traska mot Hässlehoml C för att ta första tåget mot Lund. Behöver jag säga att det var skönt att duscha och krypa ner i sin egen säng på söndagsmorgonen?
Så, JA, visst är jag en festival-människa! Men jag skulle aldrig åka på festival bara för att göra det. Då ska det finnas en massa bra band att lyssna på, som det fanns på S¡esta! , och jag tror att jag även i framtiden bara kommer att åka med folk som verkligen är där för musiken. Jag tror inte att jag skulle palla att åka med någon som åker på festival mest för festandets skull.. S¡esta! var en underbar festival, och jag hoppas att det kommer att bli tradition att åka dit!
Tack och hej!
Joolz
Trött och sliten..
Usch, jag är trött efter helgens jobb och tentapluggande. Jag vill bara att det ska vara torsdag så att den där hemska, ångestfyllda tentan ska vara över.. Jag vet att jag borde ha suttit och råpluggat precis hela dagen idag, men jag orkar verkligen inte. JAG ORKAR VERKLIGEN INTE!!! Jag känner mig helt trött och matt i kroppen idag, och jag antar att det är den senaste veckans stress (fysiska och psykiska) som tar ut sin rätt. Efter tentan på torsdag är det visserligen mycket grejer på gång (Festival, Danmarksresa, Berlinresa), men det är ju bara roliga saker som jag verkligen vill göra och som inte ger mig ångest. Visst står det det kanske lite mycket på schemat även de närmsta veckorna, men det ska bli så SJUKT SKÖNT att ha den här tentan ur världen!!!
Ibland blir jag bara så arg, trött, förbannad (eller nja, det händer snarare med jämna eller ojämna mellanrum att jag blir det, men ändå)! Härom dagen fick jag hem ett brev från Malmö Högskola, där de hotar att STÄNGA AV mig om jag inte snarast betalar in kåravgiften. What the hell? Var det inte jag som mejlade och ringde fram och tillbaka och hit och dit i början av våren för att få klarhet i vart det egentligen är som jag ska betala in kåravgiften?! Det var lite luddigt om vad som gällde, om jag skulle tillhöra Humanistkåren i Lund eller Malmö Studentkår. Från båda håll fick jag svaret att jag ska betala in till Lund. Malmö Studentkår säger åt mig att bortse från avin de har skickat ut och ber mig även att skicka dem ett mail med mitt namn, personnummer och ange vilken kurs jag läser i Lund, så skulle de se till att jag inte skulle bli betalningsskyldig till Malmö Studentkår. Okej, det var ju bra, hur lugnt som helst! Det var ju bra att veta det, med tanke på att jag ska läsa i Lund ett par terminer till. Men vad häner? Jo, jag har fått precis fel information! Malmö har bestämt sig för att eftersom att jag är lärarstudent i Malmö, så ska jag betala till Malmö, trots att jag läser i Lund. Herregud, säger jag bara, vad håller de på med? Varför ger de ingen information? Och när man tar kontakt med dem för att få information, så ger de TOTALT FEL information. Och så blir man hotad med avstängning. Tack för den, liksom! Jaja, det har väl löst sig nu, jag har betalat in avgiften till Malmö och ska få tillbaka pengarna från Lunds Humanistkår. I fortsättningen blir det alltså till att betala avgiften till Malmökåren och vara stödmedlem i någon Nation i Lund. Blä för bristande information som går ut över oss stackars maktlösa, oskyldiga studenter! Är inte Kåren till för oss!?
Joolz
Ibland blir jag bara så arg, trött, förbannad (eller nja, det händer snarare med jämna eller ojämna mellanrum att jag blir det, men ändå)! Härom dagen fick jag hem ett brev från Malmö Högskola, där de hotar att STÄNGA AV mig om jag inte snarast betalar in kåravgiften. What the hell? Var det inte jag som mejlade och ringde fram och tillbaka och hit och dit i början av våren för att få klarhet i vart det egentligen är som jag ska betala in kåravgiften?! Det var lite luddigt om vad som gällde, om jag skulle tillhöra Humanistkåren i Lund eller Malmö Studentkår. Från båda håll fick jag svaret att jag ska betala in till Lund. Malmö Studentkår säger åt mig att bortse från avin de har skickat ut och ber mig även att skicka dem ett mail med mitt namn, personnummer och ange vilken kurs jag läser i Lund, så skulle de se till att jag inte skulle bli betalningsskyldig till Malmö Studentkår. Okej, det var ju bra, hur lugnt som helst! Det var ju bra att veta det, med tanke på att jag ska läsa i Lund ett par terminer till. Men vad häner? Jo, jag har fått precis fel information! Malmö har bestämt sig för att eftersom att jag är lärarstudent i Malmö, så ska jag betala till Malmö, trots att jag läser i Lund. Herregud, säger jag bara, vad håller de på med? Varför ger de ingen information? Och när man tar kontakt med dem för att få information, så ger de TOTALT FEL information. Och så blir man hotad med avstängning. Tack för den, liksom! Jaja, det har väl löst sig nu, jag har betalat in avgiften till Malmö och ska få tillbaka pengarna från Lunds Humanistkår. I fortsättningen blir det alltså till att betala avgiften till Malmökåren och vara stödmedlem i någon Nation i Lund. Blä för bristande information som går ut över oss stackars maktlösa, oskyldiga studenter! Är inte Kåren till för oss!?
Joolz
Democracy is beautiful
Vad gör man åt sin situation när man har 1000 saker att göra, men är så trött att man återupprepade gånger somnar mitt under läsningen? Vad gör man åt sig själv när man vaknar på morgonen och känner att nej, jag orkar inte! Hur löser man det faktum att att man lider av svår prestationsångest och helst bara vill sätta sig ner på golvet och skrika och gråta? Jo, jag tror att jag har svaret på det: För att göra sin situation ännu lite mera stressad så tackar man ja till en massa extra-pass på jobbet, trots att man i samma veva har både en bokpresentation och en tenta att klara av. Trots att man känner sig dödstrött och kanske egentligen borde sova ett par timmar till så drar man sig själv upp ur sängen och sätter sig och jobbar intensivt i X antal timmar. När ångesten kommer kypande sliter man sig själv i håret lite grann och skriker: "Det här kommer fan aldrig att gå!!!" och sen fortsätter man med det man höll på med. Om tio dagar gott folk, då ska jag pusta ut lite. Då kommer jag att ha klarat av sex arbetspass, en bokpresentation samt en tenta. Efter det ska det dras ner på tempot - REJÄLT! Då bär det av till Siesta Festival i Hässleholm, och då ska jag fira att jag då fortfarande lever och har hälsan i behåll! (om så är fallet)
Joolz
Vuxen!?
Jag var ju bara tvungen att stula "vuxenpoäng.com"-grejen från Ikkos blogg! Hur vuxen är jag egentligen?!
Din vuxenpoäng är: 20.9.
Din ålder borde vara 39.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse.
Oj då, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda Ica-kortet eller sälja bilen? Eller varför inte beställa en resa till Kos?
Tips på saker att göra för att få mindre poäng:
Testa du med!!
http://www.vuxenpoang.com
God Natt!
Joolz
Din vuxenpoäng är: 20.9.
Din ålder borde vara 39.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse.
Oj då, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda Ica-kortet eller sälja bilen? Eller varför inte beställa en resa till Kos?
Tips på saker att göra för att få mindre poäng:
- Börja drick öl.
- Åk till Hultsfred, dvs festivalen, inte staden.
- Flytta ihop med några kompisar.
- Ge dina krukväxter till grannen.
- Sälj din bil, det är omiljövänligt.
Testa du med!!
http://www.vuxenpoang.com
God Natt!
Joolz
Det finns hopp för mänskligheten (och för mig)!
"Det finns hopp för mänskligheten" var det första som svischade igenom mitt huvud i morse när jag skulle låsa upp min cykel för att cykla till bussen. Jag insåg då nämligen att min cykel inte alls var låst. Jag hade alltså MISSAT att låsa min cykel i går kväll när jag kom hem från jobbet. De där nedrans lysena jag har monterat på min cykel tog nog min uppmärksamhet igår kväll, och jag trodde väl att jag redan hade låst cykeln. Jag blev minst sagt förvånad när jag insåg att min cykel hade stått olåst hela natten. Det finns alltså hopp för mänskligheten! I och för sig skulle det ju kunna vara så att ingen har sett/märkt att min cykel var olåst, och att det är därför som den stod kvar i morse. Det skulle också kunna bero på att jag var den sista att lämna cykelstället igår kväll (kl.00.30) och den första att ta den i morse (kl. 08.15). Inte vet jag! Jag drog i alla fall en lättnadens suck över att min klantighet inte resulterade i cykellöshet!
Ja, kanske finns det hopp även för mig. På den förra översättnings-inlämningen gick det riktigt dåligt för mig, men den jag fick tillbaka idag såg desto bättre ut, på den fanns det knappt inga fel alls! Nu hoppas jag bara på att texten som kommer på tentan kommer att vara en sådan text som jag kan behärska..
Äntligen var jag hos doktorn igår med mitt eksem. Hur länge har inte Mattias, mamma och nu på sistone även Annie tjatat på mig att jag ska gå till läkaren?! Läääänge. Det är lite läskigt att gå till vårdcentralen tycker jag. Jag är inte van vid det. Och vad jag definitivt inte är van vid är att behöva betala 150 kronor för att få 15 minuter med en läkare! Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är så frisk! Men åter till läkarbesöket. När jag tänker på "läkare" så tänker jag mig en man, 50+, med en lång vit rock, grått hår och glasögonen långt ner på näsan. Tänk vad min fördom raserades igår! Läkaren jag fick träffa var en ung (söt!) underläkare. Ja, han kan ha varit MAX 25. Fast jag funderade på om man ens kan vara färdig läkare vid 25? Nåja, han kanske var äldre än vad han såg ut att vara. Han var i vilket fall som helst väldigt trevlig och tillmötesgående. Han konstaterade att det bara finns en sak att göra med mig och mina eksem: amputation. Rakt av, chopp, chopp bara. Ja, det kostar att ligga på topp. Nej men skämt och sido så lider jag troligen av någon relativt vanlig åkomma, som är ett nytt fenomen i vårt samhälle. Det kan bero på vår exrema renlighet och allt det där. Det drabbar personer med torr hud (jag), allergi (jag), astma (inte jag) och lite andra kriterier fanns det visst med. Tyvärr är det något som man bara kan bli av med ett tag, men förr eller senare så kommet det tillbaka och då får man kurera sig igen.. Han skrev i alla fall ut en starkare salva till mig och piller som ska få det att sluta klia (piller som även är effektiva mot ångest och oro, tror ni han kunde SE på mig att det var DET jag behövde!?;-). Så nu är det bara och vänta och se, hjälper inte krämen så blir det väl till att amputera, antar jag..
Carpe Diem!
Joolz
Ja, kanske finns det hopp även för mig. På den förra översättnings-inlämningen gick det riktigt dåligt för mig, men den jag fick tillbaka idag såg desto bättre ut, på den fanns det knappt inga fel alls! Nu hoppas jag bara på att texten som kommer på tentan kommer att vara en sådan text som jag kan behärska..
Äntligen var jag hos doktorn igår med mitt eksem. Hur länge har inte Mattias, mamma och nu på sistone även Annie tjatat på mig att jag ska gå till läkaren?! Läääänge. Det är lite läskigt att gå till vårdcentralen tycker jag. Jag är inte van vid det. Och vad jag definitivt inte är van vid är att behöva betala 150 kronor för att få 15 minuter med en läkare! Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är så frisk! Men åter till läkarbesöket. När jag tänker på "läkare" så tänker jag mig en man, 50+, med en lång vit rock, grått hår och glasögonen långt ner på näsan. Tänk vad min fördom raserades igår! Läkaren jag fick träffa var en ung (söt!) underläkare. Ja, han kan ha varit MAX 25. Fast jag funderade på om man ens kan vara färdig läkare vid 25? Nåja, han kanske var äldre än vad han såg ut att vara. Han var i vilket fall som helst väldigt trevlig och tillmötesgående. Han konstaterade att det bara finns en sak att göra med mig och mina eksem: amputation. Rakt av, chopp, chopp bara. Ja, det kostar att ligga på topp. Nej men skämt och sido så lider jag troligen av någon relativt vanlig åkomma, som är ett nytt fenomen i vårt samhälle. Det kan bero på vår exrema renlighet och allt det där. Det drabbar personer med torr hud (jag), allergi (jag), astma (inte jag) och lite andra kriterier fanns det visst med. Tyvärr är det något som man bara kan bli av med ett tag, men förr eller senare så kommet det tillbaka och då får man kurera sig igen.. Han skrev i alla fall ut en starkare salva till mig och piller som ska få det att sluta klia (piller som även är effektiva mot ångest och oro, tror ni han kunde SE på mig att det var DET jag behövde!?;-). Så nu är det bara och vänta och se, hjälper inte krämen så blir det väl till att amputera, antar jag..
Carpe Diem!
Joolz
Trött, snuvig, less
Usch vad jag är trött! Både psykiskt och fysiskt! Jag är även trött på folk. Jag vet att de inte gör det med flit, och jag vet att jag kanske är extra känslig nu när jag är trött och snuvig, men ibland känns det som om vissa människor tror att han/hon är den endaste personen som finns i hela världen. Framförhållning! Det är ett bra ord. Sen känns det som att alla är så negativa just nu. Jag kommer på mig själv att smittas av det och plötsligt är jag också negativ. Och jag gillar inte att vara negativ! Varför vara negativ, när man kan vara positiv!? Jag blir bara så trött ibland.
Förlåt, men jag var bara tvungen att avreagera mig lite. Antagligen är jag mest sur på mig själv. Men motgångar här i livet måste man också ha. Problemet kanske är att jag alltid brukar ha toppresultat, och när jag nu en gång fick svart på vitt att mitt resultat inte var speciellt bra, så tycker jag att jorden går under. Jag vet att den inte gör det. Jag vet att jag måste lära mig att misslyckas. Men det är svårt! Ok, det var ingen big deal, men det kändes ändå.
Förlåt, men jag var bara tvungen att avreagera mig lite. Antagligen är jag mest sur på mig själv. Men motgångar här i livet måste man också ha. Problemet kanske är att jag alltid brukar ha toppresultat, och när jag nu en gång fick svart på vitt att mitt resultat inte var speciellt bra, så tycker jag att jorden går under. Jag vet att den inte gör det. Jag vet att jag måste lära mig att misslyckas. Men det är svårt! Ok, det var ingen big deal, men det kändes ändå.
Förkylning och Oändliga Rapsfält
I fredags vaknade jag och kände att nu, nu kommer förkylningen. Där fick man väl för att man klarade sig utan förkylning hela hösten. Så kom den nu i stället, så här in på vårkanten. Jag nyser cirka 100 gånger om dagen och näsan bara rinner och rinner. Den är alldeles röd och narig av allt snytande.. Lite krasslig i halsen är jag också, men jag är glad att jag i alla fall inte är så dålig att jag måste ligga till sängs! Jag hoppas att jag är bra om några dagar igen! =)
Igår var jag, Alex, Danne och Becci ute och turistade i Skåne. Första anhalten blev Kåseberga, där vi satt ute i solen och åt varmrökt lax och njöt av livet. Mattias och hans polare råkade också ha vägarna förbi och lunchade med oss. Efter lunchen promenerade vi uppför kullen till turistmålet: Ales Stenar. Jag hade inte ens hört talas om detta ställe innan, och Alex utbrast då: "VAA?! Har du inte vart där? Vad är Mattias för en skåning egentligen som inte ens har tagit med dig dit!" Haha! ;-) Nu har jag vart där och sett stenarna i alla fall!
Nästa anhalt på vår lilla Skåne-tur blev Alex familjs sommarhus i Glemmingebro. Jäklar vilken mysig stuga alltså! Jag hade ju nte haft något emot att ha en sådan stuga! Gammaldags, mysig, men ändå i ordninggjord med elektricitet, ordentligt kök och badrum. Och den låg precis intill ett oändligt, gult rapsfält. Skåne är ganska vackert ändå, för att inte säga fantastiskt vackert! Särskilt om sommaren, då hela Skåne bara lyser som en stor, gul sol!
Efter titten på sommarhuset i Glemmingebro gjorde vi en snabbvisit på Glimmingehus, som var stängt. Men några bilder kunde vi i alla fall ta.
Efter det bar det av mot Simrishamn för att köpa glass och avnjuta den i eftermiddagssolen. Mmmm, en riktigt härlig, lugn, avslappnad dag hade vi!
Efter vårt turistande åkte vi hem till Alex och Danne och lagade mat, kollade på film och tittade på de två senaste avsnitten av Gilmore Girls. Ahhh, en skön lördagskväll!
Nu är det fortsatt tyska som gäller i några timmar till, sen kanske man skulle festa till det med att kolla på Wallander ikväll! Eller är det förresten ens Wallander ikväll? Jaja, det ordnar sig!
Tjipp och hej!
Igår var jag, Alex, Danne och Becci ute och turistade i Skåne. Första anhalten blev Kåseberga, där vi satt ute i solen och åt varmrökt lax och njöt av livet. Mattias och hans polare råkade också ha vägarna förbi och lunchade med oss. Efter lunchen promenerade vi uppför kullen till turistmålet: Ales Stenar. Jag hade inte ens hört talas om detta ställe innan, och Alex utbrast då: "VAA?! Har du inte vart där? Vad är Mattias för en skåning egentligen som inte ens har tagit med dig dit!" Haha! ;-) Nu har jag vart där och sett stenarna i alla fall!
Nästa anhalt på vår lilla Skåne-tur blev Alex familjs sommarhus i Glemmingebro. Jäklar vilken mysig stuga alltså! Jag hade ju nte haft något emot att ha en sådan stuga! Gammaldags, mysig, men ändå i ordninggjord med elektricitet, ordentligt kök och badrum. Och den låg precis intill ett oändligt, gult rapsfält. Skåne är ganska vackert ändå, för att inte säga fantastiskt vackert! Särskilt om sommaren, då hela Skåne bara lyser som en stor, gul sol!
Efter titten på sommarhuset i Glemmingebro gjorde vi en snabbvisit på Glimmingehus, som var stängt. Men några bilder kunde vi i alla fall ta.
Efter det bar det av mot Simrishamn för att köpa glass och avnjuta den i eftermiddagssolen. Mmmm, en riktigt härlig, lugn, avslappnad dag hade vi!
Efter vårt turistande åkte vi hem till Alex och Danne och lagade mat, kollade på film och tittade på de två senaste avsnitten av Gilmore Girls. Ahhh, en skön lördagskväll!
Nu är det fortsatt tyska som gäller i några timmar till, sen kanske man skulle festa till det med att kolla på Wallander ikväll! Eller är det förresten ens Wallander ikväll? Jaja, det ordnar sig!
Tjipp och hej!
Nostalgi vs. nytt..
VET ni vad jag gjorde i onsdags? Jo, jag KÖPTE två stycken CD-skivor! De har nån sån tillfällig butik på Burlöv Center där de säljer ut en massa gamla CD och DVD skivor. Jag minns inte senast jag köpte en riktig skiva! Men det är faktiskt en väldigt härlig känsla att köpa skivor! Det var inga nya topplistskivor, men det var nästan ännu bättre; det var NOSTALGI! En dubbel CD med Staffan Hellstrand, "Diamanter". Alla gamla godingar finns med på skivan, så som "Lilla Fågel Blå", "Varje Litet Grässtrå" och "Vackra Vita Dagar". Men det finns också en och annan låt som jag inte har hört innan, och det är ju också nice! =) Den andra skivan är också nostalgi. Det är en gammal skiva som mamma hade där hemma i CD-stället när jag var sisådär 7-8 år. Jag vet inte riktigt vart den där skivan tog vägen sen, för jag minns at jag har letat efter den i CD-samlingen, utan framgång. Men nu köpte jag den alltså: Niklas Strömstedt - "Halvvägs Till Framtiden". Jag lyssnar på låtar som "I Hennes Rum", "Enkel Matematik" och "Oslagbara!" och minns hur jag älskade dessa låtar när jag var runt 8 år gammal. Jag minns hur jag tog med skivan till skolan och spelade upp en låt från den, när det var min tur att göra det hos fritidspedagogen. Jag minns hur jag mimade till flera av låtarna på Roliga Timmen. Jag bara lyssnade, lyssnade, lyssnade och ÄLSKADE! Och ja, jag älskar den fortfarande, troligen mest för att den ger mig en sån skön känsla av hur det var att vara 8 år..
På den senaste tiden har det dock även kommit in en hel del ny musik i mitt liv! Min kära broder var ju så söt och upplyste mig om att Freedom Call (världens bästa power-metal band!) har släppt ett nytt album. Och snäll som han är, min bror, så skickade han mig genast alla låtarna! =) Och ja, "Innocent World" är sjukt bra! Helt klart den bästa låten på skivan! Andra favoriter är "Far Away" och "Magic Momemts".
Vet ni vem Tomas Andersson Wij är? Det visste inte jag innan Annie introducerade honom för mig! Han är en skön singer/songwriter, och jag känner på mig att jag kommer att vilja ha ALLT han har gjort! Jag googlade honom just, och det verkar som att han har släppt åtskilliga album. Jag säger bara det: I'm in löööööööööööööööv!
Mer bra musik åt folket! =)
Joolz
På den senaste tiden har det dock även kommit in en hel del ny musik i mitt liv! Min kära broder var ju så söt och upplyste mig om att Freedom Call (världens bästa power-metal band!) har släppt ett nytt album. Och snäll som han är, min bror, så skickade han mig genast alla låtarna! =) Och ja, "Innocent World" är sjukt bra! Helt klart den bästa låten på skivan! Andra favoriter är "Far Away" och "Magic Momemts".
Vet ni vem Tomas Andersson Wij är? Det visste inte jag innan Annie introducerade honom för mig! Han är en skön singer/songwriter, och jag känner på mig att jag kommer att vilja ha ALLT han har gjort! Jag googlade honom just, och det verkar som att han har släppt åtskilliga album. Jag säger bara det: I'm in löööööööööööööööv!
Mer bra musik åt folket! =)
Joolz
Resumé av långhelgen
Puh. Nu var den över för i år. Valborg/första maj helgen. Det kostar att ligga på topp, kan jag säga! Att vara student och fira Valborg enligt konstens alla regler är hårt. Väldigt hårt. Men nu är det över. Och kanske var det den sista valborgsmässoaftonen som jag firar som student här hemma i Sverige, om jag nu kommer iväg till Tyskland nästa vår.
Klockan 9 den siste april tog jag och min cykel Pågatåget in till Lund, med en fullpackad bag. Till min egen förvåning hittade jag utan problem hem till Annie i studentgettot på Norra Fäladen. Vi packade våra picknick-korgar och gav oss snart iväg till - ja just det - STADSPARKEN. Jag undrar hur stor procent av alla Lunds studenter som håller till i Stadsparken på Valborg. Mycket folk var det i alla fall. Drickat flödade, solen sken (till och från), alla var glada, vi åt, drack, pratade, kollade på människor och njöt av att vara unga, odödliga studenter!
Jag funderade på en lite rolig sak. Många studenter tycker att det är tidigt att börja sin föreläsning klockan 9.15 på mornarna. Men när det är Valborg går man tydligen glad i hågen upp tidigare än någonsin för att börja med champagne och sillfrukost innan klockan ens slagit 9. Annie och jag tyckte att VI var tidiga, och vi kom först klockan 10.30.
Framemot 14-tiden så begav Annie och jag oss in mot centrum. Vi kom på att vi var tvungna att komplettera med ett par cider från Systembolaget, vi var ju tvungna att ha färdkost på hemvägen sen! Men innan hemcyklingen skulle vi också hinna med Champagnegaloppen på ÖGs. Vi följde med Annies kompis kompis hem och bytte om till oömma kläder och skor, och sen bar det av. Till Galoppen.
På ÖGs var alla väggar och tak täckta i plast. Och det var nog tur det! Utanför ÖGs finns det som en liten utegård. Och det var DÄR man skulle galoppa sig. Så här gick det till: man köpte en flaksa skumpa i baren för 100 kr. Sen skakade man den så mycket man kunde, öppnade den och sprutade över alla man kände. Snacka om att det blev blött, kladdigt och hysteriskt! Det är sjukt att vi lever i ett sånt överflöd att vi köper champagne för att spruta den på varandra..
Galoppen var rolig ett tag, men det var så otroligt mycket folk att det knappt gick att röra sig. Folk tryckte, armbågade sig, ramlade handlöst på kullerstensmarken, bland tomma champagneflaskor, glasskärvor och korkar. Man tröttnade ganska snart, och man var ju inte precis hyperfräsch, indränkt i champagne! Men det var ju roligt att testa på spektaklet i alla fall!
Efter den traumatiska upplevelsen på ÖGs cyklade jag och Annie hem mot Norra Fäladen. Jag började redan känna mig lite mör, men ack, en sån här dag måste man vara stark! En dusch och lite uppfräscning senare kände jag mig dock nästan som en ny människa! I med en Martini och sen var jag tipp topp!
Annie och jag cyklade sedan bort till Fäladstorget och handlade lite onyttig mat och intog denna gourmet-mat i hennes korridors-kök. Och då började folket droppa in. Alla som bor i korridoren hade bjudit in lite folk, så till slut var vi en anseenlig skara människor! Lite trevliga vänner till Annie droppade också in. Vi pratade, drack, rökte, drack, spelade spel, drack, dansade lite och umgicks, helt enkelt.
Jag kände att detta inte bådade gott inför utgången. Men jag kunde ju inte säga till Annie att jag inte pallade att följa med ut på Nationen. Så i ca 1,5 timma höll jag ut på dansgolvet på Helsingkrona Nation. Det var schlagernatt där, så det var lite tråkigt att jag inte var på g, för schlager är ju livet! Men det var ganska ok ändå!
Natten slutade med att jag inte pallade att ta tåget hem för att nästa dag komma tillbaka och hämta mina grejer, så jag följde med Annie hem till korridoren och sov på hennes extra-madrass. Jag sov som en stock hela natten, och Annie fick vänta flera timmar på mig i förmiddags, för att jag aldrig vaknade..
Vad ska man säga? En mycket lyckad Valborg, med trevligt sällskap och roliga aktiviteter. Tråkigt nog så är jag nog ingen "äkta" student som kan hålla igång 24 timmar i sträck. Men jag gjorde mitt bästa. Som alltid.
Förresten, det var roligt att en gammal stammis var tillbaka bland kommentarerna i min blogg i mitt förra inlägg - Henrik! Alltid lika underhållande att läsa vad du har att säga. Eler snarare läsa om att du egentligen inte har någonting att säga.. Undrar just vad kommenataren till detta inlägg kan tänkas bli?
Nu är det maj, och schemat är hektsiskt! Men det ska nog gå, på något sätt. Det brukar det ju alltid göra!
Take it easy. Don't drink and drive!
/Joolz
Klockan 9 den siste april tog jag och min cykel Pågatåget in till Lund, med en fullpackad bag. Till min egen förvåning hittade jag utan problem hem till Annie i studentgettot på Norra Fäladen. Vi packade våra picknick-korgar och gav oss snart iväg till - ja just det - STADSPARKEN. Jag undrar hur stor procent av alla Lunds studenter som håller till i Stadsparken på Valborg. Mycket folk var det i alla fall. Drickat flödade, solen sken (till och från), alla var glada, vi åt, drack, pratade, kollade på människor och njöt av att vara unga, odödliga studenter!
Jag funderade på en lite rolig sak. Många studenter tycker att det är tidigt att börja sin föreläsning klockan 9.15 på mornarna. Men när det är Valborg går man tydligen glad i hågen upp tidigare än någonsin för att börja med champagne och sillfrukost innan klockan ens slagit 9. Annie och jag tyckte att VI var tidiga, och vi kom först klockan 10.30.
Framemot 14-tiden så begav Annie och jag oss in mot centrum. Vi kom på att vi var tvungna att komplettera med ett par cider från Systembolaget, vi var ju tvungna att ha färdkost på hemvägen sen! Men innan hemcyklingen skulle vi också hinna med Champagnegaloppen på ÖGs. Vi följde med Annies kompis kompis hem och bytte om till oömma kläder och skor, och sen bar det av. Till Galoppen.
På ÖGs var alla väggar och tak täckta i plast. Och det var nog tur det! Utanför ÖGs finns det som en liten utegård. Och det var DÄR man skulle galoppa sig. Så här gick det till: man köpte en flaksa skumpa i baren för 100 kr. Sen skakade man den så mycket man kunde, öppnade den och sprutade över alla man kände. Snacka om att det blev blött, kladdigt och hysteriskt! Det är sjukt att vi lever i ett sånt överflöd att vi köper champagne för att spruta den på varandra..
Galoppen var rolig ett tag, men det var så otroligt mycket folk att det knappt gick att röra sig. Folk tryckte, armbågade sig, ramlade handlöst på kullerstensmarken, bland tomma champagneflaskor, glasskärvor och korkar. Man tröttnade ganska snart, och man var ju inte precis hyperfräsch, indränkt i champagne! Men det var ju roligt att testa på spektaklet i alla fall!
Efter den traumatiska upplevelsen på ÖGs cyklade jag och Annie hem mot Norra Fäladen. Jag började redan känna mig lite mör, men ack, en sån här dag måste man vara stark! En dusch och lite uppfräscning senare kände jag mig dock nästan som en ny människa! I med en Martini och sen var jag tipp topp!
Annie och jag cyklade sedan bort till Fäladstorget och handlade lite onyttig mat och intog denna gourmet-mat i hennes korridors-kök. Och då började folket droppa in. Alla som bor i korridoren hade bjudit in lite folk, så till slut var vi en anseenlig skara människor! Lite trevliga vänner till Annie droppade också in. Vi pratade, drack, rökte, drack, spelade spel, drack, dansade lite och umgicks, helt enkelt.
Jag kände att detta inte bådade gott inför utgången. Men jag kunde ju inte säga till Annie att jag inte pallade att följa med ut på Nationen. Så i ca 1,5 timma höll jag ut på dansgolvet på Helsingkrona Nation. Det var schlagernatt där, så det var lite tråkigt att jag inte var på g, för schlager är ju livet! Men det var ganska ok ändå!
Natten slutade med att jag inte pallade att ta tåget hem för att nästa dag komma tillbaka och hämta mina grejer, så jag följde med Annie hem till korridoren och sov på hennes extra-madrass. Jag sov som en stock hela natten, och Annie fick vänta flera timmar på mig i förmiddags, för att jag aldrig vaknade..
Vad ska man säga? En mycket lyckad Valborg, med trevligt sällskap och roliga aktiviteter. Tråkigt nog så är jag nog ingen "äkta" student som kan hålla igång 24 timmar i sträck. Men jag gjorde mitt bästa. Som alltid.
Förresten, det var roligt att en gammal stammis var tillbaka bland kommentarerna i min blogg i mitt förra inlägg - Henrik! Alltid lika underhållande att läsa vad du har att säga. Eler snarare läsa om att du egentligen inte har någonting att säga.. Undrar just vad kommenataren till detta inlägg kan tänkas bli?
Nu är det maj, och schemat är hektsiskt! Men det ska nog gå, på något sätt. Det brukar det ju alltid göra!
Take it easy. Don't drink and drive!
/Joolz