Joolz

Puh. Nu var den över för i år. Valborg/första maj helgen. Det kostar att ligga på topp, kan jag säga! Att vara student och fira Valborg enligt konstens alla regler är hårt. Väldigt hårt. Men nu är det över. Och kanske var det den sista valborgsmässoaftonen som jag firar som student här hemma i Sverige, om jag nu kommer iväg till Tyskland nästa vår.

Klockan 9 den siste april tog jag och min cykel Pågatåget in till Lund, med en fullpackad bag. Till min egen förvåning hittade jag utan problem hem till Annie i studentgettot på Norra Fäladen. Vi packade våra picknick-korgar och gav oss snart iväg till - ja just det - STADSPARKEN. Jag undrar hur stor procent av alla Lunds studenter som håller till i Stadsparken på Valborg. Mycket folk var det i alla fall. Drickat flödade, solen sken (till och från), alla var glada, vi åt, drack, pratade, kollade på människor och njöt av att vara unga, odödliga studenter!
Jag funderade på en lite rolig sak. Många studenter tycker att det är tidigt att börja sin föreläsning klockan 9.15 på mornarna. Men när det är Valborg går man tydligen glad i hågen upp tidigare än någonsin för att börja med champagne och sillfrukost innan klockan ens slagit 9. Annie och jag tyckte att VI var tidiga, och vi kom först klockan 10.30.

Framemot 14-tiden så begav Annie och jag oss in mot centrum. Vi kom på att vi var tvungna att komplettera med ett par cider från Systembolaget, vi var ju tvungna att ha färdkost på hemvägen sen! Men innan hemcyklingen skulle vi också hinna med Champagnegaloppen på ÖGs. Vi följde med Annies kompis kompis hem och bytte om till oömma kläder och skor, och sen bar det av. Till Galoppen.
På ÖGs var alla väggar och tak täckta i plast. Och det var nog tur det! Utanför ÖGs finns det som en liten utegård. Och det var DÄR man skulle galoppa sig. Så här gick det till: man köpte en flaksa skumpa i baren för 100 kr. Sen skakade man den så mycket man kunde, öppnade den och sprutade över alla man kände. Snacka om att det blev blött, kladdigt och hysteriskt! Det är sjukt att vi lever i ett sånt överflöd att vi köper champagne för att spruta den på varandra..
Galoppen var rolig ett tag, men det var så otroligt mycket folk att det knappt gick att röra sig. Folk tryckte, armbågade sig, ramlade handlöst på kullerstensmarken, bland tomma champagneflaskor, glasskärvor och korkar. Man tröttnade ganska snart, och man var ju inte precis hyperfräsch, indränkt i champagne! Men det var ju roligt att testa på spektaklet i alla fall!

Efter den traumatiska upplevelsen på ÖGs cyklade jag och Annie hem mot Norra Fäladen. Jag började redan känna mig lite mör, men ack, en sån här dag måste man vara stark! En dusch och lite uppfräscning senare kände jag mig dock nästan som en ny människa! I med en Martini och sen var jag tipp topp!
Annie och jag cyklade sedan bort till Fäladstorget och handlade lite onyttig mat och intog denna gourmet-mat i hennes korridors-kök. Och då började folket droppa in. Alla som bor i korridoren hade bjudit in lite folk, så till slut var vi en anseenlig skara människor! Lite trevliga vänner till Annie droppade också in. Vi pratade, drack, rökte, drack, spelade spel, drack, dansade lite och umgicks, helt enkelt.
Jag kände att detta inte bådade gott inför utgången. Men jag kunde ju inte säga till Annie att jag inte pallade att följa med ut på Nationen. Så i ca 1,5 timma höll jag ut på dansgolvet på Helsingkrona Nation. Det var schlagernatt där, så det var lite tråkigt att jag inte var på g, för schlager är ju livet! Men det var ganska ok ändå!

Natten slutade med att jag inte pallade att ta tåget hem för att nästa dag komma tillbaka och hämta mina grejer, så jag följde med Annie hem till korridoren och sov på hennes extra-madrass. Jag sov som en stock hela natten, och Annie fick vänta flera timmar på mig i förmiddags, för att jag aldrig vaknade..

Vad ska man säga? En mycket lyckad Valborg, med trevligt sällskap och roliga aktiviteter. Tråkigt nog så är jag nog ingen "äkta" student som kan hålla igång 24 timmar i sträck. Men jag gjorde mitt bästa. Som alltid.

Förresten, det var roligt att en gammal stammis var tillbaka bland kommentarerna i min blogg i mitt förra inlägg - Henrik! Alltid lika underhållande att läsa vad du har att säga. Eler snarare läsa om att du egentligen inte har någonting att säga.. Undrar just vad kommenataren till detta inlägg kan tänkas bli?

Nu är det maj, och schemat är hektsiskt! Men det ska nog gå, på något sätt. Det brukar det ju alltid göra!

Take it easy. Don't drink and drive!

/Joolz