At least there is one thing my brother and I have in common..
Och det är ju så klart ingen bra egenskap. Utan det är förmågan att säga nej. Den egenskapen äger varken jag eller min bror. Han kan inte säga nej när de ringer in honom för att jobba när han egentligen har semester och jag kunde inte säga nej till jobbet idag när de ringde på min lediga dag och undrade om jag kunde hoppa in och jobba. Det är för JÄVLIGT! Inte att jobba alltså, det har jag inget emot. Men just det att jag inte kan säga nej. Men detta blev liksom en lose-lose situation. De var verkligen desperata när de ringde, så vad skulle jag gjort? Men nu är ju bara problemet att Johanna blev jättebesviken på mig, eftersom jag, hon, Mattias och Johannas nya kille skulle gå ut och äta i Jönköping i eftermiddag och sen gå och se den nya Harry Potter filmen. Nu får de gå utan mig. Mattias hade dessutom redan betalat för de där nedrans biljetterna, så jag hoppas att det går att köpa tillbaka min biljett. Om jag å andra sidan hade sagt nej till jobbet så hade jag gått med dåligt samvete för det i stället. Uschenamej! Jäkligt ledsamt. Typiskt med, eftersom detta var typ den enda lediga dagen hittills i sommar som jag faktiskt hade planerat att GÖRA något, hitta på något skoj.. Och i morgon gick det ju inte. Hoppas, hoppas, hoppas att de andra kan nästa måndag! Då kan vi göra det då i stället, och se Simpson-filmen.
För övrigt är jag även sur på blogg.se. Härom dagen skrev jag ett jättelångt inlägg om förra fredagen, helgen i Ljungby och lite annat smått och gott. Och så plötsligt så är allt bara borta! Då blev jag sur och loggade ut. Orkade helt enkelt inte skriva om allt.
Så jag är helt enkelt allmänt purken idag.
Joolz
För övrigt är jag även sur på blogg.se. Härom dagen skrev jag ett jättelångt inlägg om förra fredagen, helgen i Ljungby och lite annat smått och gott. Och så plötsligt så är allt bara borta! Då blev jag sur och loggade ut. Orkade helt enkelt inte skriva om allt.
Så jag är helt enkelt allmänt purken idag.
Joolz
Hemma - borta - hemma - borta - hemma - hemma!?
Ah, vad ska jag säga!? Jag är så nöjd med min tillvaro just nu. Allting bara liksom flyter på och jag har inget direkt att klaga på. Jag önskar att det alltid vore så här! Men så är det ju sommar också. Det gör ju allting lättare! Det är ljusare, varmare, folk är gladare, man kan vara utomhus och göra en massa saker. Det är så underbart SKÖNT att bara gå till jobbet varje dag, göra sitt jobb, och sen gå hem och vara klar för dagen! Inte känna att jag måste nog läsa lite till, måste nog göra lite fler övningar, skriva lite mer på uppsatsen.. Det är så skönt att få ha några månader utan prestationsångest!
Det är härligt att vara hemma i Nässjö! Jag vet att folk tycker att min kärlek till Nässjö är helt gaaaaaalen, men då får ni tycka det! Det här är min bästa sommar på länge! Jag kan umgåsen massa med underbara vänner, och inte minst kan jag träffa familjen mer än vanligt! Även om det bara är någon/några timmar så där på kvällen, så är det ändå värdefullt!
I fredags kväll åkte jag ner till Skåne, för jag skulle jobba i Bjärred över helgen. Jag kan säga att det kändes inte direkt som att åka "hem" till lägenheten i Arlöv, utan tvärtom så kändes det som att jag åkte hemifrån och bort. Jag längtade bara till söndagen då jag skulle få åka tillbaka till Nässjö igen. Visst, till viss del har det att göra med att jag inte direkt har någonting att göra där nere nu, eftersom jag bor och jobbar här uppe just nu, men det har också att göra med att inget ställe i hela världen kommer någonsin att kännas så mycket som hemma som Nässjö gör! Det är en speciell känsla att vara här. Jag hör hemma här. Jag är en av dem. Visst trivs jag i Skåne, det gör jag, men inget annat är som Nässjö! Jag är väldigt glad att jag flyttade härifrån, för nu tror jag att jag kan uppskatta det ännu mera! Att kunna cykla överallt och slippa passa busstider är en frihet! Att ha familjen och vänner nära sig är en trygghet. När jag ser ut genom vårt fönster, varifrån man kan se hela Nässjös silhuett, så känner jag att detta, detta är mitt hem. Det är här jag hör hemma. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag kan säga det igen; jag älskar Nässjö! Här finns allt man behöver! Varför bosätta sig i någon liten Nässjö-storlek-håla någon annanstans i Sverige? Om man inte vill bo i en storstad, menar jag? För det vill inte jag. Nässjös storlek är ganska lagom den dagen man vill slå sig ner, och varför då slå sig ner någon annan stans, där man inte känner någon, inte har sin familj? Nej, det tycker jag låter osmart. Men vi får se. Framtiden får utvisa vart jag hamnar till slut. Det är ju inte bara mitt eget beslut, eftersom jag lever ihop med någon. Ett som är säkert är i alla fall att till Nässjö återvänder man alltid. Alltid.
Joolz
Det är härligt att vara hemma i Nässjö! Jag vet att folk tycker att min kärlek till Nässjö är helt gaaaaaalen, men då får ni tycka det! Det här är min bästa sommar på länge! Jag kan umgåsen massa med underbara vänner, och inte minst kan jag träffa familjen mer än vanligt! Även om det bara är någon/några timmar så där på kvällen, så är det ändå värdefullt!
I fredags kväll åkte jag ner till Skåne, för jag skulle jobba i Bjärred över helgen. Jag kan säga att det kändes inte direkt som att åka "hem" till lägenheten i Arlöv, utan tvärtom så kändes det som att jag åkte hemifrån och bort. Jag längtade bara till söndagen då jag skulle få åka tillbaka till Nässjö igen. Visst, till viss del har det att göra med att jag inte direkt har någonting att göra där nere nu, eftersom jag bor och jobbar här uppe just nu, men det har också att göra med att inget ställe i hela världen kommer någonsin att kännas så mycket som hemma som Nässjö gör! Det är en speciell känsla att vara här. Jag hör hemma här. Jag är en av dem. Visst trivs jag i Skåne, det gör jag, men inget annat är som Nässjö! Jag är väldigt glad att jag flyttade härifrån, för nu tror jag att jag kan uppskatta det ännu mera! Att kunna cykla överallt och slippa passa busstider är en frihet! Att ha familjen och vänner nära sig är en trygghet. När jag ser ut genom vårt fönster, varifrån man kan se hela Nässjös silhuett, så känner jag att detta, detta är mitt hem. Det är här jag hör hemma. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag kan säga det igen; jag älskar Nässjö! Här finns allt man behöver! Varför bosätta sig i någon liten Nässjö-storlek-håla någon annanstans i Sverige? Om man inte vill bo i en storstad, menar jag? För det vill inte jag. Nässjös storlek är ganska lagom den dagen man vill slå sig ner, och varför då slå sig ner någon annan stans, där man inte känner någon, inte har sin familj? Nej, det tycker jag låter osmart. Men vi får se. Framtiden får utvisa vart jag hamnar till slut. Det är ju inte bara mitt eget beslut, eftersom jag lever ihop med någon. Ett som är säkert är i alla fall att till Nässjö återvänder man alltid. Alltid.
Joolz