Vintertid igen
Och så var hösten här, på riktigt. Regnet smattrar mot fönstret utanför, det är grått och mörkt och dagarna är alldeles för korta. Då och då glimtar hösten till och visar sin bästa sida; klar himmel och en sol som lyser, röda och gula blad som ger hösten dess varma färger. Halsduken har plockats fram och snart åker även vantarna på. I slutet av oktober är man mitt uppe i allting, ingenting har precis påbörjat eller ska precis avslutats. Man springer hit och dit för att hinna med alla måsten, och någon enstaka gång då och då ger man sig själv en avslapnande timme i badkaret, med en god bok och levande ljus. Man springer, springer, springer, utan att hinna med sig själv. Känna efter, tänka efter, reflektera, ta igen sig, vad är det? Nu är det höst, och jag är glad att det inte är höst året om!
För att nämna ett par ord om förra helgens Nässjö-besök: det var underbart! Den helgen var precis vad jag behövde där och då; umgås med familj och vänner, skjuta alla måsten på kommande vecka och bara vara. Sova en extra timma på morgonen, dricka ett extra glas vin till maten, umgås en extra timma med mamma. Gå på en fest för att fira att en quinna blivit 25, spela en efterlängtad badmintonmatch. Sätta på sig mysbyxorna, skippa sminket och krypa upp i soffan och kolla på en film. En cykeltur som slutade i ösregn och skjuts i bil, ett långt samtal och kaffe med ett par som varit med i denna värld betydligt längre än jag. En promenad genom ett centrum som tar fem minuter att avverka. En fika med utsikt över en välbekant gågata och många förbipasserande, bekanta ansikten. Helgens mest otippade: fredagskvällen tillbringades i Missionskyrkan, där broderns band spelade på hög volym. Nässjö Nästa? Till jul. Jag längtar otroligt till jul!
Eftersom förra helgen betydde ledighet, så betydde denna helgen jobb. Jobb hos en stark man i Bjärred, vars styrka, tålmodighet och acceptans jag ibland önskar att jag själv innehade. Färska frukostbullar, nybryggt kaffe och en pratglad granne.
Just nu är allt fokus (och all ångest) på en uppsats som ska vara klar och inlämnad på onsdag. Jag har lovat mig själv att den ska vara klar i morgon vid lunchtid. När jag ska sätta mig och skriva så blir jag plötsligt rastlös, ofokuserad och drabbas av skrivkramp. Men hallå, skrivandet brukar vara mitt minsta problem! Är det bara tvivel på min egen förmåga eller är det skräp på riktigt?! Jag kommer att pusta ut ordentligt på onsdag när jag (förhoppningsvis) kan lägga uppsatsen bakom mig. Och då kommer nästa ångestmoment att ta över för ett tag; tenta! Den skall skrivas nästa måndag, och just nu känner jag mig fullkomligt tom i hjärnan. Har något alls från seminarierna fastnat? Jag litar till min egen envishet och beslutsamhet att inte förlora, att jag får godkänt på tentan. Sen kan jag slappna av i ett par darar och ta minisemester. DET ser jag fram emot!
Nu ska jag inta sängen, så att jag smidigt och lätt kan skutta upp i morgon och köra ett tidigt spinningpass för att sedan vara fit for fight för att slutföra uppsatsen!
Trevlig vecka alla trogna läsare!
Peace, love and respect.
Joolz
För att nämna ett par ord om förra helgens Nässjö-besök: det var underbart! Den helgen var precis vad jag behövde där och då; umgås med familj och vänner, skjuta alla måsten på kommande vecka och bara vara. Sova en extra timma på morgonen, dricka ett extra glas vin till maten, umgås en extra timma med mamma. Gå på en fest för att fira att en quinna blivit 25, spela en efterlängtad badmintonmatch. Sätta på sig mysbyxorna, skippa sminket och krypa upp i soffan och kolla på en film. En cykeltur som slutade i ösregn och skjuts i bil, ett långt samtal och kaffe med ett par som varit med i denna värld betydligt längre än jag. En promenad genom ett centrum som tar fem minuter att avverka. En fika med utsikt över en välbekant gågata och många förbipasserande, bekanta ansikten. Helgens mest otippade: fredagskvällen tillbringades i Missionskyrkan, där broderns band spelade på hög volym. Nässjö Nästa? Till jul. Jag längtar otroligt till jul!
Eftersom förra helgen betydde ledighet, så betydde denna helgen jobb. Jobb hos en stark man i Bjärred, vars styrka, tålmodighet och acceptans jag ibland önskar att jag själv innehade. Färska frukostbullar, nybryggt kaffe och en pratglad granne.
Just nu är allt fokus (och all ångest) på en uppsats som ska vara klar och inlämnad på onsdag. Jag har lovat mig själv att den ska vara klar i morgon vid lunchtid. När jag ska sätta mig och skriva så blir jag plötsligt rastlös, ofokuserad och drabbas av skrivkramp. Men hallå, skrivandet brukar vara mitt minsta problem! Är det bara tvivel på min egen förmåga eller är det skräp på riktigt?! Jag kommer att pusta ut ordentligt på onsdag när jag (förhoppningsvis) kan lägga uppsatsen bakom mig. Och då kommer nästa ångestmoment att ta över för ett tag; tenta! Den skall skrivas nästa måndag, och just nu känner jag mig fullkomligt tom i hjärnan. Har något alls från seminarierna fastnat? Jag litar till min egen envishet och beslutsamhet att inte förlora, att jag får godkänt på tentan. Sen kan jag slappna av i ett par darar och ta minisemester. DET ser jag fram emot!
Nu ska jag inta sängen, så att jag smidigt och lätt kan skutta upp i morgon och köra ett tidigt spinningpass för att sedan vara fit for fight för att slutföra uppsatsen!
Trevlig vecka alla trogna läsare!
Peace, love and respect.
Joolz
It's a small world, after all..
Här följer tre små historier som alla visar på hur liten världen egentligen är!
Berättelse nummer ett:
På min praktik har jag två tysklektioner i veckan, där jag sitter själv med en kille och jobbar, då han läser Tyska steg 2, och de andra i hans klass läser Tyska steg 4. Normalt sett får deras lärare springa fram och tillbaka mellan grupprummet och klassrummet, men under mina praktikveckor har jag gjort en insats för att den här killen ska få ut lite mer av sina tysklektioer, och för att den större gruppen ska slippa ha en lärare som flänger fram och tillbaka. Nu till saken. Under den andra lektionen som jag och den här killen hade tillsammans så råkade han nämna att han bor i Arlöv. Jasså, säger jag, det gör ju jag med! När vi pratar vidare lite grann så visar det sig att vi båda bor här i höghusgettot, bara några hus ifrån varandra!
Berättelse nummer två:
I fredags var jag och tränade efter skolan. Efteråt tog jag som vanligt buss nummer 130 hem. Vid Värnhemstorget stiger det på ett antal passagerare. En av dem är en tjej som jag känner igen. Jag har sett henne på lärarhögskolan. Men det finns ytterligare en anledning till varför jag känner igen henne. Hon kommer ifrån Nässjö. Det finns gott om platser i bussen, men hon väljer att sätta sig bredvid mig. Hon harklar sig och frågar "Finns det mer än ett stopp i Arlöv?" Jaa, det gör det, svarar jag. "Jag ska av på en hållplats som heter Ringvägen." Ja men det vet jag vart det är, det är en hållplats innan den som jag ska av på, jag säger till när vi är där. Jag hade nästan på tungan att fråga henne om hon kommer från Nässjö och vad som för henne till Arlöv en fredagskväll som den här, men jag avstår i sista sekunden..
Berättelse nummer tre:
Som bekant så jobbar ju jag hos Göran i Bjärred varannan helg. Efter jobbet i lördags ringde jag till mormor, mest bara för att säga hej och höra så att allt var bra. Vi började prata lite om mitt jobb, och efter en stund så berättar mormor att hon och morfar har ett par bekanta som bor i Bjärred. Men det roliga är som följer: mormor och morfars bekanta har en son. Denna son bor granne med Göran!
Tänk så liten världen egentligen är!
Love you all! /Joolz
Berättelse nummer ett:
På min praktik har jag två tysklektioner i veckan, där jag sitter själv med en kille och jobbar, då han läser Tyska steg 2, och de andra i hans klass läser Tyska steg 4. Normalt sett får deras lärare springa fram och tillbaka mellan grupprummet och klassrummet, men under mina praktikveckor har jag gjort en insats för att den här killen ska få ut lite mer av sina tysklektioer, och för att den större gruppen ska slippa ha en lärare som flänger fram och tillbaka. Nu till saken. Under den andra lektionen som jag och den här killen hade tillsammans så råkade han nämna att han bor i Arlöv. Jasså, säger jag, det gör ju jag med! När vi pratar vidare lite grann så visar det sig att vi båda bor här i höghusgettot, bara några hus ifrån varandra!
Berättelse nummer två:
I fredags var jag och tränade efter skolan. Efteråt tog jag som vanligt buss nummer 130 hem. Vid Värnhemstorget stiger det på ett antal passagerare. En av dem är en tjej som jag känner igen. Jag har sett henne på lärarhögskolan. Men det finns ytterligare en anledning till varför jag känner igen henne. Hon kommer ifrån Nässjö. Det finns gott om platser i bussen, men hon väljer att sätta sig bredvid mig. Hon harklar sig och frågar "Finns det mer än ett stopp i Arlöv?" Jaa, det gör det, svarar jag. "Jag ska av på en hållplats som heter Ringvägen." Ja men det vet jag vart det är, det är en hållplats innan den som jag ska av på, jag säger till när vi är där. Jag hade nästan på tungan att fråga henne om hon kommer från Nässjö och vad som för henne till Arlöv en fredagskväll som den här, men jag avstår i sista sekunden..
Berättelse nummer tre:
Som bekant så jobbar ju jag hos Göran i Bjärred varannan helg. Efter jobbet i lördags ringde jag till mormor, mest bara för att säga hej och höra så att allt var bra. Vi började prata lite om mitt jobb, och efter en stund så berättar mormor att hon och morfar har ett par bekanta som bor i Bjärred. Men det roliga är som följer: mormor och morfars bekanta har en son. Denna son bor granne med Göran!
Tänk så liten världen egentligen är!
Love you all! /Joolz
Don't drink & drive, men mycket kaffe blir det..
Tänk att fylla 60 år! Idag firades bibliotikarien på min praktik-skola med pompa och ståt, för hon fyller 60 år idag! När jag hörde talas om att hon idag skulle firas, trodde jag att hon skulle fylla 50! Oj, oj, oj, så fräsch hon är! Och jag har en liten teori om det där. Vi som jobbar/i framtiden kommer att jobba med barn och ungdomar, vi måste väl ha goda chanser att kunna hålla oss forever young? Vi kommer alltid att hänga med i svängarna, ha koll på vad som är inne, vad som är ute o.s.v.
Det är så fantastiskt, härligt, underbart att jag har hamnat på Vipan för att ha praktik! Mina handledare är världens bästa och dessutom gillar de mig! (av någon outgrundlig anledning) Det kommer i slutet av den här terminen bli tråkigt att ta farväl, nästa praktik blir hösten 2008..
Just nu pågår en kampanj ute på gymnasieskolor; Don'r drink & drive. Vägverket kommer ut till skolorna och visar en film om folk som på något sätt har blivit skadade p.g.a rattfylla. Idag var det årskurs 2:s tur att titta på filmen, och jag tog tillfället i akt att närvara. Det var en mycket stark film, vid flera tillfällen började jag nästan gråta. En mamma ska inte behöva begrava sin tonårsdotter för att en full tonåring satte sig bakom ratten.. Men så ser verkligheten ut, och jag tycker att det är jättebra att man snackar om sådana här saker i skolan. När tjejen från Vägverket frågade hur många av alla i lokalen som kände någon som de visste har kört rattfull, så var det en skog av händer som räcktes upp, jag blev faktiskt riktigt chokad! My message today is: don't drink & drive, for God's sake!
En annan sak som jag har tänkt på är det här med kaffe. Jag tror att jag i och med praktiken får lite för mycket av denna varan. Jag har till och med börjat bli kaffesugen! På Vipan har vi världens lyxigaste kaffemaskin, men jag insåg efter ett par dagar att 78 cappuchinos och 53 espressochocks om dagen nog inte är så bra för hälsan. Jag försöker nu att begränsa mig till ett par koppar vanligt kaffe med mjölk om dagen, men mycket kaffe blir det, när man är ute på en arbetsplats..
Auf wiederhören!
/joolz
Det är så fantastiskt, härligt, underbart att jag har hamnat på Vipan för att ha praktik! Mina handledare är världens bästa och dessutom gillar de mig! (av någon outgrundlig anledning) Det kommer i slutet av den här terminen bli tråkigt att ta farväl, nästa praktik blir hösten 2008..
Just nu pågår en kampanj ute på gymnasieskolor; Don'r drink & drive. Vägverket kommer ut till skolorna och visar en film om folk som på något sätt har blivit skadade p.g.a rattfylla. Idag var det årskurs 2:s tur att titta på filmen, och jag tog tillfället i akt att närvara. Det var en mycket stark film, vid flera tillfällen började jag nästan gråta. En mamma ska inte behöva begrava sin tonårsdotter för att en full tonåring satte sig bakom ratten.. Men så ser verkligheten ut, och jag tycker att det är jättebra att man snackar om sådana här saker i skolan. När tjejen från Vägverket frågade hur många av alla i lokalen som kände någon som de visste har kört rattfull, så var det en skog av händer som räcktes upp, jag blev faktiskt riktigt chokad! My message today is: don't drink & drive, for God's sake!
En annan sak som jag har tänkt på är det här med kaffe. Jag tror att jag i och med praktiken får lite för mycket av denna varan. Jag har till och med börjat bli kaffesugen! På Vipan har vi världens lyxigaste kaffemaskin, men jag insåg efter ett par dagar att 78 cappuchinos och 53 espressochocks om dagen nog inte är så bra för hälsan. Jag försöker nu att begränsa mig till ett par koppar vanligt kaffe med mjölk om dagen, men mycket kaffe blir det, när man är ute på en arbetsplats..
Auf wiederhören!
/joolz
Vi startar i 120, sen ökar vi..
Helgen var helt FANTASTISK! Att umgås med sina sköna vänner så många timmar i sträck blev mot alla odds en mycket angenäm upplevelse! Tack vare att alla vägrade att bege sig till Växjö redan på fredagskvällen så möttes vi alla på stan på lördagsförmiddagen i stället, fräsha, pigga, utvilade och på gott humör.
Först ut på dagordningen stod det: gruppshopping. Själv så spenderade jag knappt en enda krona på shopping, men några av de andra brudarna hittade både jeans, tröjor och annat skoj. Jag insåg sakta men säkert att jag troligen har blivit kvitt mitt galna shoppingberoende! Jag MÅSTE inte shoppa, bara för att jag går på stan. Häftigt! Jag antar att den fattiga sommaren lärde mig att leva på minimum, och nu när det finns en liten chans att se pengarna växa på sparkontot så har jag i stället gått och blivit snål..
Shoppingen gick fram på dagen över till lunchande. Och här måste jag få framföra min stora besvikelse till värdinnan, som faktiskt bor i stan. Hon hade inte koll på vad det fanns för mysiga ställen, så självklart tog vi första bästa matställe vi hittade när vi kom på att vi var hungriga, vilket vi för sent insåg var en ganska så tråkig sylta.. Men i gott sällskap tar man sig igenom allt, och med lite räksallad/bakad potatis i våra magar så var vi redo att göra staden farlig igen! Shoppingen fortsatte sakta men säkert, men snart blev tanterna keffesugna. Och DÅ hittade vi faktiskt ett riktigt mysigt café, där koffeinabstinensen kunde stillas med en cappucino.
När vi var klara med staden så tog vi en buss fullsmockad med studenter ut till Anna-Lenas lägenhet. Och det var inte så konstigt att bussen var packad med studenter, Anna-Lena bodde ju på campus! Campus i Växjö är nästan lite läskigt, det är som ett eget litet samhälle, med högskolan, studentlägenheter, bibliotek, gym och mataffärer inom räckhåll, beläget en bit utanför Växjö city. "Ibland åker jag inte in till stan på flera veckor." (citat Anna-Lena) Läskigt! Men campus var mycket fint och trevligt, och området såg ut att växa ännu mer.
Väl hemma i Anna-Lenas mysiga student-etta tog vi tanter igen oss lite efter vår hårda dag på stan. Vissa tonade håret, andra ställde upp som intervjuoffer åt en blivande journalist. Tiden går ju så fort när man har roligt, så någon tupplur hanns inte med, tyvärr..
Fram på kvällen tog vi oss en liten tur hem till en annan quinna som också bosatt sig på campus i Växjö, nämligen Vickan. En snabbvisit fick räcka, och sen vidare till Ica, så colamissbrukarna Ikko och Lang kunde införskaffa sig några liter brun, kolsyrad vätska.
Väl hemma hos A-L igen var det dags att sätta igång med matlagningen. Tacos stod på menyn, och det kan ju aldrig bli fel! Mat i stora lass, och precis lagom tills middagen var serverad så dök efterlängtade Nässjö-bor upp och förgyllde tillvaron ytterligare; Magnus och Erika.
Middagen fortlöpte hysteriskt, jag tror inte att jag har skrattat så mycket på väldigt länge! Denna Vickan, hon är för härlig! För att citera Hanna: "Hon börjar i 120 och ökar sedan." Stark mat kräver mycket dricka, så klart! Ett och annat glas rött slank väl ner, men till visorna krävs det vassare grejor än så. Jag var vis nog att avböja tequilan, men baja rosa är ju gott som godis, så det fick det bli!
När man bor i ett hus som innehåller en massa små lägenheter där det bor studenter, så är det en och annan fest en lördagskväll, kan jag intyga. Och det är ju roligt att socialisera sig med grannarna! Så det gjorde vi (jag). Och jag får väl ändå sammanfatta det som så att A-L har mycket trevliga grannar!
Så klart så ska det gås ut på krogen när man har festat hemma, och så blev det även denna kväll. Praktiskt nog låg puben/klubben 5 minuters promenad från A-Ls lägenhet, så det var bara att rusa dit. Jag stod oavbrutet på dansgolvet och shakade loss, det var längesen. Lite bättre musik kunde de ju ha spelat, när vi önskade svensk schlager så spelade de BWO.. Men man har ju aldrig roligare än vad man gör sig, som det brukar heta!
Efter en lång dag och ett par timmar på dansgolvet blir man trött. Behändigt avstånd hem till A-L gjorde att det var nära till sängen. Och vem somnade först ikväll? Rätt svar: Julia. Som alltid. Men om man lägger sig ner och blundar när man är trött, så är det väl naturligt att man somnar?!
Pigga som lärkor vaknade vi alla upp på söndagen och började dagen med att förtära chips och ostbågar. Mums till frukost! Långt om länge kom vi ur sängarna och fick i oss riktig frukost. Några av tanterna lämnade lägret tidigt, medan resten av gänget tog en skön promenad ute i friska luften, och passade även på att ta en tur till Teleborgs slott, som låg i en vacker grön park. Det slottet fick en dam en gång som bröllopsgåva, år 1900. Jag hade också kunnat tänka mig ett slott som bröllopspresent. I stället kan man nu hyra slottet för att ha sin egen bröllopsfest där, och man kan även natta över för en rimlig summa..*drömmer mig bort* Jag lovar, vi skickar inbjudningkort när det blir dags!
Helgen var som tidigare sagts FANTASTISK, även om man inte direkt var utvilad på måndagen sen. Fler såna här härliga helger borde man ha under året, för det är bland annat sånt som gör livet värt att leva!
Puss och kram till er alla som var med, det var super!
/Joolz
Först ut på dagordningen stod det: gruppshopping. Själv så spenderade jag knappt en enda krona på shopping, men några av de andra brudarna hittade både jeans, tröjor och annat skoj. Jag insåg sakta men säkert att jag troligen har blivit kvitt mitt galna shoppingberoende! Jag MÅSTE inte shoppa, bara för att jag går på stan. Häftigt! Jag antar att den fattiga sommaren lärde mig att leva på minimum, och nu när det finns en liten chans att se pengarna växa på sparkontot så har jag i stället gått och blivit snål..
Shoppingen gick fram på dagen över till lunchande. Och här måste jag få framföra min stora besvikelse till värdinnan, som faktiskt bor i stan. Hon hade inte koll på vad det fanns för mysiga ställen, så självklart tog vi första bästa matställe vi hittade när vi kom på att vi var hungriga, vilket vi för sent insåg var en ganska så tråkig sylta.. Men i gott sällskap tar man sig igenom allt, och med lite räksallad/bakad potatis i våra magar så var vi redo att göra staden farlig igen! Shoppingen fortsatte sakta men säkert, men snart blev tanterna keffesugna. Och DÅ hittade vi faktiskt ett riktigt mysigt café, där koffeinabstinensen kunde stillas med en cappucino.
När vi var klara med staden så tog vi en buss fullsmockad med studenter ut till Anna-Lenas lägenhet. Och det var inte så konstigt att bussen var packad med studenter, Anna-Lena bodde ju på campus! Campus i Växjö är nästan lite läskigt, det är som ett eget litet samhälle, med högskolan, studentlägenheter, bibliotek, gym och mataffärer inom räckhåll, beläget en bit utanför Växjö city. "Ibland åker jag inte in till stan på flera veckor." (citat Anna-Lena) Läskigt! Men campus var mycket fint och trevligt, och området såg ut att växa ännu mer.
Väl hemma i Anna-Lenas mysiga student-etta tog vi tanter igen oss lite efter vår hårda dag på stan. Vissa tonade håret, andra ställde upp som intervjuoffer åt en blivande journalist. Tiden går ju så fort när man har roligt, så någon tupplur hanns inte med, tyvärr..
Fram på kvällen tog vi oss en liten tur hem till en annan quinna som också bosatt sig på campus i Växjö, nämligen Vickan. En snabbvisit fick räcka, och sen vidare till Ica, så colamissbrukarna Ikko och Lang kunde införskaffa sig några liter brun, kolsyrad vätska.
Väl hemma hos A-L igen var det dags att sätta igång med matlagningen. Tacos stod på menyn, och det kan ju aldrig bli fel! Mat i stora lass, och precis lagom tills middagen var serverad så dök efterlängtade Nässjö-bor upp och förgyllde tillvaron ytterligare; Magnus och Erika.
Middagen fortlöpte hysteriskt, jag tror inte att jag har skrattat så mycket på väldigt länge! Denna Vickan, hon är för härlig! För att citera Hanna: "Hon börjar i 120 och ökar sedan." Stark mat kräver mycket dricka, så klart! Ett och annat glas rött slank väl ner, men till visorna krävs det vassare grejor än så. Jag var vis nog att avböja tequilan, men baja rosa är ju gott som godis, så det fick det bli!
När man bor i ett hus som innehåller en massa små lägenheter där det bor studenter, så är det en och annan fest en lördagskväll, kan jag intyga. Och det är ju roligt att socialisera sig med grannarna! Så det gjorde vi (jag). Och jag får väl ändå sammanfatta det som så att A-L har mycket trevliga grannar!
Så klart så ska det gås ut på krogen när man har festat hemma, och så blev det även denna kväll. Praktiskt nog låg puben/klubben 5 minuters promenad från A-Ls lägenhet, så det var bara att rusa dit. Jag stod oavbrutet på dansgolvet och shakade loss, det var längesen. Lite bättre musik kunde de ju ha spelat, när vi önskade svensk schlager så spelade de BWO.. Men man har ju aldrig roligare än vad man gör sig, som det brukar heta!
Efter en lång dag och ett par timmar på dansgolvet blir man trött. Behändigt avstånd hem till A-L gjorde att det var nära till sängen. Och vem somnade först ikväll? Rätt svar: Julia. Som alltid. Men om man lägger sig ner och blundar när man är trött, så är det väl naturligt att man somnar?!
Pigga som lärkor vaknade vi alla upp på söndagen och började dagen med att förtära chips och ostbågar. Mums till frukost! Långt om länge kom vi ur sängarna och fick i oss riktig frukost. Några av tanterna lämnade lägret tidigt, medan resten av gänget tog en skön promenad ute i friska luften, och passade även på att ta en tur till Teleborgs slott, som låg i en vacker grön park. Det slottet fick en dam en gång som bröllopsgåva, år 1900. Jag hade också kunnat tänka mig ett slott som bröllopspresent. I stället kan man nu hyra slottet för att ha sin egen bröllopsfest där, och man kan även natta över för en rimlig summa..*drömmer mig bort* Jag lovar, vi skickar inbjudningkort när det blir dags!
Helgen var som tidigare sagts FANTASTISK, även om man inte direkt var utvilad på måndagen sen. Fler såna här härliga helger borde man ha under året, för det är bland annat sånt som gör livet värt att leva!
Puss och kram till er alla som var med, det var super!
/Joolz
På sin plats med en uppdatering!
Ja, nu är det väl minst sagt dags för en liten uppdtatering igen! Jag är fruktansvärt dålig på att regelbundet uppdatera denna fascionabla blogg, but I am doing my best folks, I promise!
För att nämna ett ord om bokmässan för två veckor sedan så var den fantastisk! I alla kategorier, såsom mässan själv, umgänget, maten, drycken, vädret, staden.. För en fullständig redogörelse av helgen kan jag rekommendera http://angelmedhorn.blogg.se!
Jag vill här i en paragraf för sig tacka min kära BRODER för hans sköna inlägg. Jag kan meddela att det är både en och två av dina fans som har undrat vart dina kommentarer har tagit vägen, så de är nog lättade nu när du gjort comeback! Tack, kära broder!
Vad ska man mer säga om Julias liv på sistone? Det är minst sagt fullproppat! Jag har redan hunnit ha en hel veckas praktik på Vipan i Lund, och två veckor till väntar. Jag trivs som fisken i vattnet, men det är ändå lite ångestfyllt att ha praktik. man har liksom ingen given plats ute på skolan, inget skrivbord att sitta vid, ingen dator att göra research på.. Men jag tackar min lyckliga stjärna över att jag har sådana fantastiska handledare! Praktiken innebär ju även att man kan lägga den ångestfyllda uppsatsen lite åt sidan. För när man har praktik har man varken tid eller ork till något annat än just praktiken..
Vad mer då? Jo, jag tror att man kan säga att hösten har nått Skåne. Allt som oftast så tycker jag mig höra stora, tunga regndroppar landa mot mitt fönster utanför. Idag var det grått, det var trist, det var blött. Och jag fick anledning att använda mina grönblommiga gummistövlar. Jag har dock så fullt upp just nu att jag nästan tror, och hoppas, att höstedepressionen i år kommer att utebli!
Och förra helgen jobbades det hos Göran. Det är ju ändå ett fantastiskt jobb jag har! Söndagens aktivitet bestod av att baka äppelpaj och ta med den in till pratglada grannen och där intaga X cl sherry. Undrar om det egentligen är tillåtet på arbetstid? Jaja, Astrid insiterade i alla fall: "Flickebarnet ska ju ta bussen hem, så det skadar inte med en sherry!" (Astrid är 88 år gammal och har alltid fullt upp!)
Och framtiden? Jo, i morgon så bär det av till Växjö för umgänge med gamla järngänget från Nässjö. Ska bli trevligt att göra den staden farlig, det har jag inte gjort förut! Och det ska bli super att träffa hela gänget igen och dricka en massa vin och dansa hela natten lång.., om nu de där gamla tanterna pallar trycket förstås! ;-)
Nej, nu måste man kolla in vem som får åka hem från Idol 2006!
Ha en nice helg!
Puss och kräm!
Joolz
För att nämna ett ord om bokmässan för två veckor sedan så var den fantastisk! I alla kategorier, såsom mässan själv, umgänget, maten, drycken, vädret, staden.. För en fullständig redogörelse av helgen kan jag rekommendera http://angelmedhorn.blogg.se!
Jag vill här i en paragraf för sig tacka min kära BRODER för hans sköna inlägg. Jag kan meddela att det är både en och två av dina fans som har undrat vart dina kommentarer har tagit vägen, så de är nog lättade nu när du gjort comeback! Tack, kära broder!
Vad ska man mer säga om Julias liv på sistone? Det är minst sagt fullproppat! Jag har redan hunnit ha en hel veckas praktik på Vipan i Lund, och två veckor till väntar. Jag trivs som fisken i vattnet, men det är ändå lite ångestfyllt att ha praktik. man har liksom ingen given plats ute på skolan, inget skrivbord att sitta vid, ingen dator att göra research på.. Men jag tackar min lyckliga stjärna över att jag har sådana fantastiska handledare! Praktiken innebär ju även att man kan lägga den ångestfyllda uppsatsen lite åt sidan. För när man har praktik har man varken tid eller ork till något annat än just praktiken..
Vad mer då? Jo, jag tror att man kan säga att hösten har nått Skåne. Allt som oftast så tycker jag mig höra stora, tunga regndroppar landa mot mitt fönster utanför. Idag var det grått, det var trist, det var blött. Och jag fick anledning att använda mina grönblommiga gummistövlar. Jag har dock så fullt upp just nu att jag nästan tror, och hoppas, att höstedepressionen i år kommer att utebli!
Och förra helgen jobbades det hos Göran. Det är ju ändå ett fantastiskt jobb jag har! Söndagens aktivitet bestod av att baka äppelpaj och ta med den in till pratglada grannen och där intaga X cl sherry. Undrar om det egentligen är tillåtet på arbetstid? Jaja, Astrid insiterade i alla fall: "Flickebarnet ska ju ta bussen hem, så det skadar inte med en sherry!" (Astrid är 88 år gammal och har alltid fullt upp!)
Och framtiden? Jo, i morgon så bär det av till Växjö för umgänge med gamla järngänget från Nässjö. Ska bli trevligt att göra den staden farlig, det har jag inte gjort förut! Och det ska bli super att träffa hela gänget igen och dricka en massa vin och dansa hela natten lång.., om nu de där gamla tanterna pallar trycket förstås! ;-)
Nej, nu måste man kolla in vem som får åka hem från Idol 2006!
Ha en nice helg!
Puss och kräm!
Joolz