Livet är skört. Och värdefullt. Och jobbigt. Och tråkigt. Och alldeles underbart.

Mycket kan hända på kort tid. På senaste tiden känns det som att det ha hänt en hel massa. Oturen har fortsatt att förfölja mig. I måndags var min lins sönder när jag skulle sätta in den i ögat. Jag tänkte att jaja, det är ju ingen fara, det var ju ändå dags att byta linser. Jag sätter in det nya linsparet i ögonen, och vad händer? Jo, jag ser ingentng alls på vänsterögat! Vad är nu detta? Är det ingen styrka i linsen eller vad är det frågan om? Jag tar ut linsen och upptäcker att även denna, splitternya linsen, är trasig! Och eftersom jag inte hade några fler linspar här i Nässjö så fick det bli glasögon. Usch. Och vad hände sen då? Jo, igår morse vaknar jag med världens hals-huvud-öron-värk och känner mig riktigt krasslig. Usch. MEGA-usch. Jag orkar verkligen ingenting just nu, och det är hemskt. I natt när Mattias kom hem och la sig så var jag varm som ett element och frös samtidigt. Då tänkte jag att det blir nog inget jobb i morgon utan en dag med feber under täcket. Men i morse när klockan ringde hade jag svalnat av och kände mig faktiskt lite piggare! =) Jag knaprade i mig en tablett och gick till jobbet i alla fall. Tur att jag har ett så glassigt jobb att man kan ta igen sig mellan varven! ;-)

I måndags åkte min lilla mormor in till Eksjö lasarett med en liten infarkt. Tänk att sånt kan hända vem som helst, när som helst, när man minst anar det. Hon mår ju bra nu efter omständigheterna, men det är ju aldrig roligt när ens närstående måste ligga på sjukhus. Troligen får hon komma hem i morgon, det blir skönt. Såna här saker får mig att tänka på att man kan inte ta någonting för givet här i livet. Absolut ingenting. Man ska nog försöka ta tillvara på dagen som den kommer så gott man kan. I morgon kan det vara för sent!

Igår hade jag och ett gäng vänner det trevligt nere på stan. Efter att besviket ha insett att O'Learys var stängt så blev det i stället D-bar. Vi satt på uteserveringen och snackade skit och drack öl. Eller vin. Det är skönt att bara göra nåt sånt där spontant, bara relaxa! =) Jag stannade dock inte så sent, eftersom jag var tvungen att gå hem tidigt och sova bort min förkylning.

Nu har jag bara sex pass kvar på jobbet. Usch så sorgligt det känns! Visst ska det bli trevligt att åka iväg på lite semester, men usch vad sorgligt att lämna jobbet! Jag kommer nog att fälla en tår eller två den 19:e augusti när jag har jobbat mitt sista pass. Jag VILL VILL VILL inte tillbaka till Lund och plugg. Usch, jag vill vara kvar i lilla okomplicerade Nässjö, jobba på Norråsagården 1, tjäna pengar, socialisera mig på kvällar och helger och leva livet utan prestationsångest och knapp ekonomi. Men allt har sitt slut, antar jag. Om det inte bara hade varit ett sommarjobb kanske jag hade tyckt att jobbet var drygare. Jag skulle troligen tröttna efter ett tag och bli uttråkad. Men oj vad jag önskar att jag vore färdig med studierna.. Bara tre terminer kvar, bara tre terminer kvar..

I kväll bär det av till stadsparken. Det är premiär för Pop i Sommarnatt 2007. Först ut är Mindgame, och det verkar bli fint väder! =) När Mindgame fick en ny basist, fick de också en låtskrivare, som det så fint stod i SmålandsTidningen idag. Och den basisten är min bror det. Så i kväll får man gå ner till parken och supporta honom och de andra grabbarna lite. Hoppas att det kommer mycket folk, så blir det härlig stämning. Men om ni inte uppskattar brötig hård rock så ta med öronproppar. Men be there, or don't be at all!

Joolz

Jag fick en spark till slut och allt blir inte riktigt som man tänkt sig.

Ja, måndagen började ju illa. Verkligt otur att jag blev tvungen att jobba på min lediga dag och därmed missade dubbeldejt med middag och den nya Harry Potter-filmen. Men jag överlevde ju det med.

 

Tisdagen ägnades åt lite smått och gott, och då fick jag faktiskt vara ledig på min lediga dag. Kvällen tillbringade jag tillsammans med Emelie. Vi hämtade mat på Mys gatukök och kollade på film. Det är inte klokt! Hon har gått halva graviditeten nu och har bara gått upp 2,5 kg! Det är ju för sjutton vad jag går upp under en julhelg! Hade jag inte vetat att hon var gravid så hade jag nog inte ens sett det på magen. Men lite bebis-mage har hon börjat få i alla fall, den är så himla fin så! Jag fick se den nyinförskaffade barnvagnen och de nya sakerna och kläderna som hon köpt sen sist. Sen var det bara till att vänta på att bebisen skulle vakna till liv där inne i magen och börja sparka. Vi väntade och väntade. Och vi väntade lite till. Och till slut började det röra sig där inne. Men bara en kort stund. En spark fick jag känna till slut! Jag blev alldeles salig! Det var en alldeles fantastisk känsla att känna att det lever där inne. Jag går här och bara fantiserar om hur fantastiskt det kommer att kännas någon gång i framtiden när det inne i mig det sparkar! Emelie är ju alldeles övertygad om att det blir en pojke. Men vi får väl se. Blir det en flicka dock så kanske hon ska heta Julia. =)

 

Veckan fortlöpte med jobb på onsdagskvällen, tvätt och springtur på torsdagskvällen och efter jobbet i fredags cyklade jag ut till mormor och morfar och blev lite bortskämd med Martini som After Work och sen grillat till middag. Mysigt och lagom efter en hel arbetsvecka.

 

Tanken var ju att jag, min bror, min syster och min systerdotter skulle ha åkt till Kullavik igår och hälsat på kusin Sara. Men vid femtiden i fredags eftermiddag ringde Sara och meddelade att det tyvärr inte gick att vi kom, för att hennes man hade gått och smällt av ena hälsenan och hade fått en tid på lasarettet på lördagsförmiddagen. Attans! Vilken otur jag har haft den här veckan! Jag har inte träffat min kusin på tre år, och nu hade vi äntligen fått ihop det, och så skiter det sig ändå. Det känns som om livet bara fortsätter att spela en spratt efter spratt.. Jaja, vi överlevde ju det med, och det fick bli en tur till Göteborg över dagen idag i stället och hälsa på farmor. Min lilla farmor som är 93 år nu, hon är så härlig!


Och nu är det söndag kväll och en ny vecka är på intågande.


Joolz