Saaaankta Luuuuuciiiia och det lider mot jul och fan vad skönt!
Idag är det Lucia då. Känns jättekonstigt att det redan är det. Jag kan fortfarande inte få in i min lilla tröga skalle att det är julafton om 11 dagar. Fast i morse när jag satte på radion så hade Morgonpasset i P3 en gospelkör i studion som sjöng så vackert, så vackert, och då kom det allt en liten jul-mys-känsla för en liten stund. Jag är sugen på nybakad lussebulle och ett stort glas mjölk. Jag har själv inte bakat några i år, men kanske kanske att jag festar till det med att köpa mig en sen!
Då var årets tur till Jul på Tivoli avklarad. I fredags stormade familjen in och sen fick man inte en lugn stund förrän på söndagseftermiddagen när de hade åkt hem igen. Men då blev det å andra sidan väldigt tyst och tråkigt i min lägenhet och jag började genast räkna ner dagarna tills jag ska åka hem till Nässjö, och nu börjar det verkligen närma sig! Tivoli var i alla fall en riktig höjdare, och jag tror att vi kom fram till att det här var det hittills roligaste året. Troligen berodde det på att vi hade sjukt mycket tur med vädret! På fredagen öste ju regnet ner, och likaså på lördagsmorgonen. På dagen på lördagen klarnade det dock upp, och vi fick inte en droppe på oss på hela dagen! Sen i söndags var det ju skitväder igen, så man kan verkligen snacka om att vi hade tur! =) Och åkte en massa karuseller, det gjorde vi! Mest berg och dalbanor, men lite annat också. Fast mamma vågade inte åka så mycket annat än just berg och dalbanorna! ;-) Det var en mycket lyckad lördag och kanske att lite, liiiite julstämning infann sig där bland alla ljusbeklädda träd, men jag saknar fortfarande snön!
Ahhhh, jag är så glad, det är så SKÖNT! Jag klarade översättningen! *hoppar och studsar*. I och med det är den här terminens ångest (nästan) över! Jag hade ju även en tenta i kultur och litteraturhistoria i tisdags, men den var jag inte lika orolig för som för översättningen. Jag är 99% säker på att jag klarade tentan i tisdags. I morgon är det dags för sista examinationen. Jag ska muntligen presentera en bok för min lärare som jag har läst och begrundat. Jag är allt lite nervös, men jag ska öva hela dagen idag, så sen ska det nog gå bra. Ahh, det är så härligt, så skönt, så underbart! Mitt jullov i år kommer verkligen att bli ett LOV (nåja, jag skulle ju behöva komma igång ordentligt med min hemtenta i engelska som jag har efter mig, men det får nog bli i januari). Jag ska bara vara ledig, träffa en massa vänner, familjen, åka pulka (snö, snö, snö kooooom nu, i massor!) och bara njuta av att jag har tagit mig igenom en hel termins slit och unna mig sjäv att vara ledig. För det är jag värd!
Joolz
P.S. Julgardinerna har kommit till rätta! Av någon anledning befann de sig i Nässjö (troligen på grund av att jag hade tänkt att lägga ner dem lite) men nu har de hittat hem och hänger så fint i vårt köksfönster! D.S.
Då var årets tur till Jul på Tivoli avklarad. I fredags stormade familjen in och sen fick man inte en lugn stund förrän på söndagseftermiddagen när de hade åkt hem igen. Men då blev det å andra sidan väldigt tyst och tråkigt i min lägenhet och jag började genast räkna ner dagarna tills jag ska åka hem till Nässjö, och nu börjar det verkligen närma sig! Tivoli var i alla fall en riktig höjdare, och jag tror att vi kom fram till att det här var det hittills roligaste året. Troligen berodde det på att vi hade sjukt mycket tur med vädret! På fredagen öste ju regnet ner, och likaså på lördagsmorgonen. På dagen på lördagen klarnade det dock upp, och vi fick inte en droppe på oss på hela dagen! Sen i söndags var det ju skitväder igen, så man kan verkligen snacka om att vi hade tur! =) Och åkte en massa karuseller, det gjorde vi! Mest berg och dalbanor, men lite annat också. Fast mamma vågade inte åka så mycket annat än just berg och dalbanorna! ;-) Det var en mycket lyckad lördag och kanske att lite, liiiite julstämning infann sig där bland alla ljusbeklädda träd, men jag saknar fortfarande snön!
Ahhhh, jag är så glad, det är så SKÖNT! Jag klarade översättningen! *hoppar och studsar*. I och med det är den här terminens ångest (nästan) över! Jag hade ju även en tenta i kultur och litteraturhistoria i tisdags, men den var jag inte lika orolig för som för översättningen. Jag är 99% säker på att jag klarade tentan i tisdags. I morgon är det dags för sista examinationen. Jag ska muntligen presentera en bok för min lärare som jag har läst och begrundat. Jag är allt lite nervös, men jag ska öva hela dagen idag, så sen ska det nog gå bra. Ahh, det är så härligt, så skönt, så underbart! Mitt jullov i år kommer verkligen att bli ett LOV (nåja, jag skulle ju behöva komma igång ordentligt med min hemtenta i engelska som jag har efter mig, men det får nog bli i januari). Jag ska bara vara ledig, träffa en massa vänner, familjen, åka pulka (snö, snö, snö kooooom nu, i massor!) och bara njuta av att jag har tagit mig igenom en hel termins slit och unna mig sjäv att vara ledig. För det är jag värd!
Joolz
P.S. Julgardinerna har kommit till rätta! Av någon anledning befann de sig i Nässjö (troligen på grund av att jag hade tänkt att lägga ner dem lite) men nu har de hittat hem och hänger så fint i vårt köksfönster! D.S.
Välkommen till världen, Nellie!
Grattis till de nyblivna föräldrarna Emelie och Johnny! De har fått en fantastisk liten dotter. Den 7:e december, klockan 01.42 , precis på utsatt datum kom hon! Allt jag har att säga är: Välkommen till världen, NELLIE!!
Joolz
Joolz
Bebis på gång?!
Det är stora grejer på gång i min bekantskapskrets. Efter att Emelie haft mer eller mindre regelbundna värkar hela dagen så åkte hon in till BB nu för någon timma sen. Som hon själv uttryckte det: "Får väl se om jag kommer hem med bebis innanför eller utanför magen". Jag hoppas på utanför. Hon själv med så klart. Jag vet att jag är löjligt till mig, men det är så spännande allting! Så nu är det bara till att vänta och se om man får något MMS med det nya lilla livet på bild. Ahh, nu längtar jag ännu mera till att det ska bli den 17:e så jag kan få komma hem och stifta bekantskap med den lilla bebisen!
Återkommer så fort jag vet något mer!
Joolz
Återkommer så fort jag vet något mer!
Joolz
December!?
Det är ju HELT SJUKT! Det är december nu. Den sjätte till och med. Jag kan inte fatta det. Av flera olika skäl. För det första så kan jag inte riktigt fatta vart oktober och november tog vägen. Det gick så fort, så fort att jag nästan blir rädd! Men tänk så mycket jag har hunnit med under terminen ändå! I början av september kändes det helt omöjligt att jag skulle hinna fixa allt som B-kursen i tyska krävde på bara tre månader, och nu är jag nästan där!
För det andra så är det skitväder ute. När fick man se solen senast, liksom? Det är bara grått, mulet, mörkt och regningt! Varenda morgon smattrar det mot fönstret där utanför och jag bara längtar efter kyla och snö.
För det tredje så har jag ingen julkänsla alls. Den brukar ju så smått börja komma i och med första advent, men icke! Vi fick inte upp stakarna här hemma förrän i tisdags, och dessutom så är våra julgardiner spårlöst försvunna! Det är mycket märkligt. Men efter en stund slutade jag att hetsa upp mig och konstaterade att julen kommer att komma och gå även om jag inte sätter upp julgardiner i år. Dessutom ska jag ju vara i Nässjö under själva julen, och där har vi ju faktiskt julgardiner.
Kan den uteblivna julkänslan kanske bero på vädret? Eller att jag har så himla mycket att göra att jag inte hinner fokusera på att det snart är jul? Kanske vänder det efter helgen, då jag i alla fall har varit på Jul på Tivoli? Jag hoppas det, för jag äääälskar känslan av jul! Synd är det dock att den där känslan man hade som barn aldrig kommer att komma tillbaka. Jag minns första året den aldrig kom. Jag var kanske 12-13 år. Usch, det var verkligen hemskt! Ett tecken på att man började bli vuxen. Till och med själva julaftonen kom utan att den där "speciella" känslan kom. Jag kan inte riktigt förklara känslan, men den var speciell *saknar*. En sak som är bra är i alla fall att jag har fixat nästan alla julklapparna! Det är bara ett par småsaker kvar, och det känns väldigt skönt att slippa stressa dagarna innan jul och komma hem med värdelösa klappar som man har köpt bara för sakens skull.
Jag har kommit på mig själv med en sak. Jag går runt och är glad om dagarna. Jag liksom myser. Jag vet inte riktigt varför, men jag antar att det är för att jag mår bra, helt enkelt. Visst innebär plugget en viss ångest, men jag känner att jag faktiskt har lyckats avdramatisera det hela lite nu på senaste tiden. Jag fick VG på både grammatiken och B-uppsatsen, så sååååå himla dålig kan jag ju ändå inte vara? Då borde ju översättningen, litteraturhistorian och den muntliga presentationen också gå vägen? Ja, jag känner att jag så smått börjar tro mer och mer på mig själv. Jag har liksom nästan överbevisat mig själv om att jag faktiskt KAN. Om det någon gång skulle gå åt pipan så löser det sig ju ändå på något sätt. Det finns ju omtentor av en anledning! Så jag känner att jag har taggat ner lite på det området. Just för tillfället i alla fall. Jag pluggar på så mycket jag orkar/hinner/pallar, och sen får det gå som det går!
Jag tror att mitt lilla lyckorus också kan bero på att jag har det så himla bra. Man kan kanske inte vara lycklig varje dag, dygnet runt, året runt, men i perioder då och då kan man nog vara 100% lycklig. Samtidigt som man i vissa perioder kan vara grymt djupt nere och inte riktigt veta hur man ska ta sig ur allt det jobbiga. Men just nu är jag inne i en period av 100% lycka. Plugget flyter på, jag har inget efter mig där. Jag har många fantastiska vänner och jag har inget gammalt groll någonstans som ligger och gror med någon av dem (inte vad jag vet om i alla fall). Jag har en familj som ärligt och innerligt älskar mig, som peppar mig när det behövs, hjälper mig när jag än behöver det och som TROR på mig och som ger mig känslan av att jag är tillräckligt bra för att kunna klara av precis vad som helst här i livet. Jag är fullt frisk, har inte ont någonstans eller känner mig hängig. Jag har en fantastisk sambo som jag älskar över allt annat här på jorden. Och som älskar mig. Trots att vi har varit tillsammans i över fem år så delar vi fortfarande en 1, 20 säng och somnar alltid tätt omslingrande om varandra. Kanske är en anledning till mitt tillfälliga lyckorus att min lilla plutt antagligen kommer att flytta hem och bo ihop med mig på heltid igen i mars. Låt oss alla hålla tummarna för att min lilla älskling klarar sin tenta den 17:e december, för då är det nya jobbet hans och då är det baj baj till Nässjöjobbet som gäller för hans del!
Ja, jag tror att jag kan sammanfatta det hela till att jag verkligen har grundförutsättningarna för att vara lycklig. Men sen är man ju så bortskämd. Man ser inte alltid vad man har, utan fokuserar kanske ibland lite för mycket på det man inte har. Men det är ju så vi är uppfostrade. Kanske är det något mänskligt, som ligger i människans natur. Men jag brukar få mig en tankeställare ibland när Göran säger "vad bra jag har det". Han är handikappad och behöver ha personlig assistent, men fokuserar ändå på det som är positivt här i livet. Det tycker jag är beundransvärt!
Emelie började få regelbundna värkar i natt klockan 3! Det är nu ca 8-10 minuter mellan värkarna och vi håller tummarna för att det inte är falskt alarm utan verkligen på gång! Om bebben kommer i morgon den 7:e så är den en av ynka 5% som kommer på beräknat datum. Det hade ju varit väldans festligt! Följ min blogg för fler uppdateringar!
Joolz
För det andra så är det skitväder ute. När fick man se solen senast, liksom? Det är bara grått, mulet, mörkt och regningt! Varenda morgon smattrar det mot fönstret där utanför och jag bara längtar efter kyla och snö.
För det tredje så har jag ingen julkänsla alls. Den brukar ju så smått börja komma i och med första advent, men icke! Vi fick inte upp stakarna här hemma förrän i tisdags, och dessutom så är våra julgardiner spårlöst försvunna! Det är mycket märkligt. Men efter en stund slutade jag att hetsa upp mig och konstaterade att julen kommer att komma och gå även om jag inte sätter upp julgardiner i år. Dessutom ska jag ju vara i Nässjö under själva julen, och där har vi ju faktiskt julgardiner.
Kan den uteblivna julkänslan kanske bero på vädret? Eller att jag har så himla mycket att göra att jag inte hinner fokusera på att det snart är jul? Kanske vänder det efter helgen, då jag i alla fall har varit på Jul på Tivoli? Jag hoppas det, för jag äääälskar känslan av jul! Synd är det dock att den där känslan man hade som barn aldrig kommer att komma tillbaka. Jag minns första året den aldrig kom. Jag var kanske 12-13 år. Usch, det var verkligen hemskt! Ett tecken på att man började bli vuxen. Till och med själva julaftonen kom utan att den där "speciella" känslan kom. Jag kan inte riktigt förklara känslan, men den var speciell *saknar*. En sak som är bra är i alla fall att jag har fixat nästan alla julklapparna! Det är bara ett par småsaker kvar, och det känns väldigt skönt att slippa stressa dagarna innan jul och komma hem med värdelösa klappar som man har köpt bara för sakens skull.
Jag har kommit på mig själv med en sak. Jag går runt och är glad om dagarna. Jag liksom myser. Jag vet inte riktigt varför, men jag antar att det är för att jag mår bra, helt enkelt. Visst innebär plugget en viss ångest, men jag känner att jag faktiskt har lyckats avdramatisera det hela lite nu på senaste tiden. Jag fick VG på både grammatiken och B-uppsatsen, så sååååå himla dålig kan jag ju ändå inte vara? Då borde ju översättningen, litteraturhistorian och den muntliga presentationen också gå vägen? Ja, jag känner att jag så smått börjar tro mer och mer på mig själv. Jag har liksom nästan överbevisat mig själv om att jag faktiskt KAN. Om det någon gång skulle gå åt pipan så löser det sig ju ändå på något sätt. Det finns ju omtentor av en anledning! Så jag känner att jag har taggat ner lite på det området. Just för tillfället i alla fall. Jag pluggar på så mycket jag orkar/hinner/pallar, och sen får det gå som det går!
Jag tror att mitt lilla lyckorus också kan bero på att jag har det så himla bra. Man kan kanske inte vara lycklig varje dag, dygnet runt, året runt, men i perioder då och då kan man nog vara 100% lycklig. Samtidigt som man i vissa perioder kan vara grymt djupt nere och inte riktigt veta hur man ska ta sig ur allt det jobbiga. Men just nu är jag inne i en period av 100% lycka. Plugget flyter på, jag har inget efter mig där. Jag har många fantastiska vänner och jag har inget gammalt groll någonstans som ligger och gror med någon av dem (inte vad jag vet om i alla fall). Jag har en familj som ärligt och innerligt älskar mig, som peppar mig när det behövs, hjälper mig när jag än behöver det och som TROR på mig och som ger mig känslan av att jag är tillräckligt bra för att kunna klara av precis vad som helst här i livet. Jag är fullt frisk, har inte ont någonstans eller känner mig hängig. Jag har en fantastisk sambo som jag älskar över allt annat här på jorden. Och som älskar mig. Trots att vi har varit tillsammans i över fem år så delar vi fortfarande en 1, 20 säng och somnar alltid tätt omslingrande om varandra. Kanske är en anledning till mitt tillfälliga lyckorus att min lilla plutt antagligen kommer att flytta hem och bo ihop med mig på heltid igen i mars. Låt oss alla hålla tummarna för att min lilla älskling klarar sin tenta den 17:e december, för då är det nya jobbet hans och då är det baj baj till Nässjöjobbet som gäller för hans del!
Ja, jag tror att jag kan sammanfatta det hela till att jag verkligen har grundförutsättningarna för att vara lycklig. Men sen är man ju så bortskämd. Man ser inte alltid vad man har, utan fokuserar kanske ibland lite för mycket på det man inte har. Men det är ju så vi är uppfostrade. Kanske är det något mänskligt, som ligger i människans natur. Men jag brukar få mig en tankeställare ibland när Göran säger "vad bra jag har det". Han är handikappad och behöver ha personlig assistent, men fokuserar ändå på det som är positivt här i livet. Det tycker jag är beundransvärt!
*SENASTE NYTT * SENASTE NYTT * SENASTE NYTT *
Joolz
Fullspäckad helg!
Helgen kom och gick. Tänk så länge man hade sett fram emot den där helgen, och sen så vips, så var den bara över. Men den vart mycket lyckad! Efter tre timmar på tåget kom jag fram till Göteborg, och för en gångs skull så var tåget prick i tid! Och vad händer då? Jo, min bror är vilse i Göteborg och jag får stå och vänta på att bli upphämtad på centralen i närmare en timme! Men till slut hittade vi varandra och jag blev riktigt imponerad av att Henrik sedan hittade direkt till hotellet! Hotell Scandic Opalen låg strategiskt på tio minuters promenadväg från Lisebergshallen. Vi hittade ett parkeringshus nära hotellet, och sen var det bara till att springa upp på rummet och korka upp vinet. Eftersom att vi hade lite ont om tid fick det bli middag i hotellets restaurang. Efter det hann vi med ett par öl på rummet, och som av en händelse så hade Per vägarna förbi, och han var lite torr i strupen så han fick sig en öl han med. Framemot kvällningen så var det dags att bege sig till helgens höjdpunkt: NIGHTWISH! Vi kom alldeles lagom till att förbandet spelade de sista låtarna, vi hann köpa lite öl, fixa en tröja till mig och sen tränga oss fram lagom långt fram i folkhavet. Sen fick vi vänta i kanske tio minuter, sen äntrade de scenen! Det var verkligen en super-konsert och det är samma visa varje gång man går på live-konserter: de tar slut alldeles för fort! Det måste vara jäkligt svårt för den nya sångerskan att matcha Tarja som sjöng i bandet innan, men jag tycker verkligen att Annette var grym! Jag har ju aldrig sett Nightwish live innan, så jag vet ju inte hur det var när Tara sjöng live, men jag tycker verkligen att nya sångerskan ska ha en eloge och vara grymt stolt över sig själv att hon vågar göra sin egen grej. Ja, det var verkligen riktigt coolt att vara på riktig rockkonsert! Där sparar man inte på resurserna minsann, fyrverkerier och eld ska det vara för att förhöja stämningen! Till skillnad från min bror (som jobbar om nätterna och brukar sova om dagarna) så var jag inte speciellt sugen på att dra ut på krogen, utan vi gick direkt hem till hotellet och kröp ner i de vita, rena lakanen och nanade. Jag kan meddela att det var lättare sagt än gjort att sova med en Henrik i samma rum, men jag gjorde mitt bästa.
Efter en rejäl frukost på hotellet (rekommenderas verkligen till den hungrige!) och lite siesta på rummet så checkade vi ut från hotellet och styrde kosan mot Kullavik. Ännu en gång blev jag imponerad av att Henrik lätt som en plätt hittade från hotellet ut till väg 158. Han säger själv att det bara var ren tur. Kanske hade han rätt. Men han hade ju upplevt i princip hela Göteborgs centrum dagen innan, så han kunde väl stan vid det här laget. Fram till Kullavik kom vi, och där blev det ett kärt återseende med kusinen som vi inte träffat på några år. Sen sist hade hon skaffat sig ny man och nytt hus. Hunden och barnen var dock fortfarande desamma. Hunden hade väl blivit något äldre och barnen chockartat vuxna. Det var väldigt roligt att få se det nya huset och träffa den nya mannen, och framför allt var det trevligt att snacka lite skit och bli uppdaterad om vad som hänt sen senast.
På söndagen lämnade vi Kullavik och släktingarna för den här gången och styrde in mot Göteborg igen för att stanna till hos farmor en snabbis. Där fixade vi lite lunch och fick veta senaste nytt om släkten Kylberg. Det mest intressanta var definitivt att farmor kommer att få ytterligare ett barnbarnsbarn i maj (måste bli det fjortonde i raden!) Det är min kusin Ulrika och hennes man som ska få sitt andra barn. Myyysigt! Det känns som om det bara vimlar av gravida runtomkring mig just nu och jag blir alldeles gaaaaalen! Jag vet i alla fall att jag inte får rätt på min gissning om när Emelies bebis kommer, eftersom jag gissade på dagens datum, och än har det inte velat titta ut någon liten plutt.. =( Men den som väntar på något gott..
I övrigt har jag sjukt mycket att göra just nu, men dagarna går fort och jag räknar ner. Snart, snart, snart är terminen ööööver!
Kärlek
Joolz
Efter en rejäl frukost på hotellet (rekommenderas verkligen till den hungrige!) och lite siesta på rummet så checkade vi ut från hotellet och styrde kosan mot Kullavik. Ännu en gång blev jag imponerad av att Henrik lätt som en plätt hittade från hotellet ut till väg 158. Han säger själv att det bara var ren tur. Kanske hade han rätt. Men han hade ju upplevt i princip hela Göteborgs centrum dagen innan, så han kunde väl stan vid det här laget. Fram till Kullavik kom vi, och där blev det ett kärt återseende med kusinen som vi inte träffat på några år. Sen sist hade hon skaffat sig ny man och nytt hus. Hunden och barnen var dock fortfarande desamma. Hunden hade väl blivit något äldre och barnen chockartat vuxna. Det var väldigt roligt att få se det nya huset och träffa den nya mannen, och framför allt var det trevligt att snacka lite skit och bli uppdaterad om vad som hänt sen senast.
På söndagen lämnade vi Kullavik och släktingarna för den här gången och styrde in mot Göteborg igen för att stanna till hos farmor en snabbis. Där fixade vi lite lunch och fick veta senaste nytt om släkten Kylberg. Det mest intressanta var definitivt att farmor kommer att få ytterligare ett barnbarnsbarn i maj (måste bli det fjortonde i raden!) Det är min kusin Ulrika och hennes man som ska få sitt andra barn. Myyysigt! Det känns som om det bara vimlar av gravida runtomkring mig just nu och jag blir alldeles gaaaaalen! Jag vet i alla fall att jag inte får rätt på min gissning om när Emelies bebis kommer, eftersom jag gissade på dagens datum, och än har det inte velat titta ut någon liten plutt.. =( Men den som väntar på något gott..
I övrigt har jag sjukt mycket att göra just nu, men dagarna går fort och jag räknar ner. Snart, snart, snart är terminen ööööver!
Kärlek
Joolz