Joolz

Här kommet ett snabbt inlägg, eftersom jag just insåg att det var längesedan jag uppdaterade, och eftersom jag kommer att vara borta hela helgen så kommer jag inte att kunna göra det då.

Här kommer en snabbgenomgång om vad som har hänt på sistone:

 

Måndagen den 6 februari: Två nya utbytesstudenter, tillhörande vår lilla grupp av blivande lärare, anlände till International House. De är båda från Portugal, Daniel och Patricia, och de är ett par sedan tre år tillbaka. Jag började med att göra bort mig det första jag gjorde, när jag skulle hälsa på Daniel. Vi skakade hand, som vanligt, men så lutade han sig fram mot mig, och jag fattade inte att han var i färd med att kyssa mig på kinden! I Portugal är det självklart att man pussas på båda kinderna när man hälsar. Vi fick oss ett gott skratt i alla fall, och ännu en kulturskillnad att begrunda. Patricia och Daniel är båda mycket trevliga, omtänksamma och söta. Deras engelska är på en lite lägre nivå än oss andra, men de försöker otroligt mycket, och vi är ju alla här för att lära! Vi ser mycket fram emot kvällens middag, som detta söta par ska laga åt oss!

Torsdag, fredag 9-10e: Torsdagar är ju vår traditionella utgångsdag, och så även denna torsdag. Amerikanskorna lagade delicious chinese food, yummie! Vi hade bjudit in Sarahs pojkvän Kevin och hans kusin Ben att vara med och förfesta, så vi satt nio stycken i mitt och Alex rum på knappt 20 kvadrat! Man har bara så roligt som man gör sig, och även om vi fick trycka ihop oss så gick det bra! Vi försökte få Heidi att släppa loss lite, vilket vi verkligen lyckades med, ni skulle sett henne på Earl of Chatham senare på natten, det var en underbar syn! Fredagen ägnades som sig bör åt att sova riktigt länge. Jag åkte faktiskt in till skolan en snabbis, för att boka in ett möte med en lärare. Annars blev det inte mycket gjort denna fredag, men det är ju så det är, ”dagen efter”!

Lördagen den 11:e: Greenwich nästa! Trots att jag har bott här i nästan sex veckor nu så hade jag bara varit i Greenwich en enda gång innan idag. Vi tog med portugiserna och åkte in allihopa. Vi tog oss en titt på Cutty Sark, strosade på Greenwich Market och gick ut och åt en bit mat. En eftermiddag går fort, och det hann bli mörkt innan vi visste ordet av, så observatoriet får vi ta med dem upp till en annan gång. Lördagskvällen spenderades först hemma, men efter lite överläggning bestämde vi, alltså jag och Alex, Sarah och Becci, för att smyga oss ut på puben. Tala inte om för någon att vi gjorde det, det är en hemlighet! Anledningen till att vi smög oss ut var att dels så är vi trötta på vissa delar av umgänget här, plus att det är så himla jobbigt att vara så många hela tiden. Det blev en lugn och ganska så kort tur till Wetherspoons, men en helt okej lördagskväll i alla fall!

Söndagen den 12:e: Vi tyckte att nu var det minsann dags att göra ett nytt besök till den berömda svenska möbelaffären, IKEA! Den här gången gav vi oss av hemifrån tidigt, vi visste vilka bussar vi skulle ta och ungefär hur lång tid det skulle ta oss att ta sig dit. Lätt som en plätt, om man jämför med förra gången vi var där! Det tar i och för sig ändå två timmar att ta sig dit, men det är det värt för att kunna äta svensk äppelkaka med vaniljsås! Jag kan säga att både våra amerikanska och våra engelska vänner är mycket imponerade av vår stolthet, IKEA. Naturligtvis blev det några små inköp, bland annat några prydnadskuddar till min säng, vackra svartvita foton att sätta upp på väggen och så lite Ahlgrens bilar i supermarketen så klart! Att åka till IKEA ärt sannerligen ett heldagsprojekt, men det vart mycket lyckat!

Tisdagen den 14:e feb, VALENTINE’S DAY: I det här landet firar man sannerligen alla hjärtans dag, kan jag lova! Det skickas kort, köps presenter, blommor och man tar med sin käresta på romantisk restaurang. Jag har aldrig blivit så uppvaktad på en Valentine’s day förut, jag fick kort av alla vännerna här på International House, jag fick blommor och presenter av min kära rumskamrat och en chokladask av min dejt för kvällen; Becci. Även jag uppvaktade alla vännerna här, så jag var inte sämre jag! Sarah hade naturligtvis en dejt med pojkvännen Kevin, och meningen var att Alex skulle gå ut på en vänskaplig dejt med hans kusin Ben, men planerna ändrades lite så det slutade med att hon följde med Becci och mig till Wetherspoons och åt en bit mat. Efter en god biff och ett glas rött kände vi oss nöjda med vår alla hjärtans dag!

Onsdag den 15:e: Det var igår det. Onsdagarna är ju vår skoldag, och vanligtvis så går vi i skolan ändå från 9-17, men vi hade inget på eftermiddagen just igår, så vi kunde åka hem vid lunch. Vi hade i alla fall vår art-lektion. Vi gjorde superheroes av gips, min Superman blev naturligtvis ett mästerverk! Konstigt nog så börjar jag gilla art mer och mer, fast jag är totalt kass på det. Barbara, vår lärare, kollade igenom min sketchbook, och berömde, förstår ni, BERÖMDE min äpple, banan och vindruvsmålning! Barbara är en väldigt bra lärare, och hon är väldigt generös med beröm.

Alexandra, som den lilla festis-prinsessa hon är, tog med sig Becci till puben på campus, medan jag stannade hemma och tog det lugnt på kvällen.

Torsdag, den 16:e: Och vad är det för dag idag? Jo det är den 16:e februari! Vad händer då? Jo, Julia är namnet som står i almanackan! Tänka sig att det var flera stycken som kom ihåg det! Idag har jag faktiskt mest pluggat, jag försöker få ihop min Power Point Presentation till en av art-kurserna. Det är inte det lättaste att föreställa sig att man för det första ska undervisa i bild, och för det andra så är eleverna bara sisådär 8-9 år gamla. Att också relatera till de nationella kursplanerna som gäller här är lättare sagt än gjort. Men jag har brainstormat i alla fall, och kommit en liten bit på väg. Jag pratade även med Hanna en snabbis i telefonen idag, innan mitt telefonkort tog slut och det nya vägrade fungera. Det blir av att de kommer! Även om det kanske inte var den allra bästa veckan i min planering, så är det roligt att bli påhälsad! Welcome to the UK, ladies! Nej, nu måste jag fräscha upp mig lite innan det är dags för portugisisk middag och sedan utgång! I helgen åker jag till Tonbridge och återser min kära väninna Janina, bara så ni vet! Have a nice weekend! /Julia

P.S. Tack Henrik för dina älskvärda kommentarer i min blogg förresten, det värmer i hjärtat. Det är vad jag kallar syskonkärlek! DS.

På något sätt har vi nog börjat komma in i någon slags vardag här i Woolwich. Man åker till skolan, kommer hem, handlar, lagar mat, städar och tvättar. Men det blir ändå inte vardag på samma sätt som hemma, för här är allt så annorlunda. På något sätt så är det mer spännande att gå och handla här, en större utmaning att laga sin mat, och att städa är inte ens jobbigt och tråkigt! (det kanske i och för sig beror på att vi delar en yta på cirka 20 kvadratmeter) Skolan är också så annorlunda, man vet aldrig vad som väntar en när man kommer dit. Jag tror det är det som gör att det är så spännande att leva här, allting är så oförutsägbart, man vet aldrig vad som kommer att hända nästa dag, det är det  som gör det så spännande, så roligt. Men en dag kommer ju den dagen då man måste åka hem igen, och då kommer man ju återvända till sin vanliga vardag igen, och bara ha minnena kvar. Den här erfarenheten ger en så mycket perspektiv på tillvaron, och visst är det ett äventyr att vara här, men samtidigt så inser man vad man har därhemma, vilket bra land Sverige egentligen är att leva i och så vidare.

 

Under veckan som gick hände det en hel del, så här kommer en kort resumé:

 

Måndag: Tro det eller ej, men Alex och jag pluggade faktiskt som idioter hela dagen, för att läsa alla kompendier till dagen därpå, då våra foldrar i kursen Education Studies skulle bedömas av en annan student, och Peter, vår koordinator, hade sagt till oss att det ”skulle finnas bevis för att vi hade läst allt material”. Så hela måndagen spenderades med att läsa, läsa, läsa.

 

Tisdag: Sista tisdagen som vi gick i skolan! Från och med denna veckan går vi bara i skolan på onsdagar! Jag vet det låter helt slött, och det är nog ganska så slött också, men vi har rätt så mycket uppgifter att arbeta med hemma, så det förklarar nog att vi inte har så mycket i skolan. Vi hade vår sista föreläsning i Education Studies, vår sista lektion i musik, som ägnades åt att sjunga, och sedan vårt sista seminarium i Education Studies, med vår kära seminarieledare Doug. Våra foldrar blev godkända, by the way, vi var troligen de ENDA som hade läst alla kompendier..

 

Onsdag: Onsdagen såg ut precis som vanligt, med skolan från 9-17. Först på morgonen hade vi Art Specialists, där vi gjorde djur av gammalt skräp, min dinosaurie blev mycket fin, kan jag säga! Det gjorde oss lite nervösa att vi fick så väldigt mycket Directed Studies (hemarbete) tills nästa gång, konst är svårt! En av uppgifterna var att måla ett porträtt, lätt liksom! Inte! Men jag måste säga att vi har ganska roligt på våra bildlektioner! På onsdagseftermiddagen kom veckans höjdpunkt vad gäller skolan: Children’s literature! Vi har nu pratat om och analyserat bilderböcker i ett par veckor, och nu inser man vilken komplex värld bilderböckerna är! Vartenda streck, varenda färgkombination är noga genomtänkt i förväg, ingenting är lämnat till slumpen. I den kursen är själva uppgiften att skriva en barnbok och producera den. Nu är jag så inne på bilderböcker att jag nästan känner att jag har lust att göra en sådan. Men jag vet inte, det kommer att ta åtskilliga timmar att måla alla bilder, så jag tror ändå att jag kommer att hålla fast vid min idé att skriva en novell.

 

Torsdag: På torsdagarna måste vi åka hela vägen in till skolan för att gå på ett möte som sällan vara längre än 45 minuter. Vecka tolv har Greenwich University ett utlandsutbyte med olika institutioner i Europa. Jag, Alex, Sarah och två tjejer från Greenwich Uni bildar tillsammans The Holland Group. Vi ska alltså åka till Holland den veckan, vi ska bo hemma hos studenter som pluggar på universitetet där, vi ska få besöka universitetet och även några skolor där, för att kunna jämföra med vårt eget skolsystem. Det blir förhoppningsvis en del turistande med, vi ska vara på ett ställe som heter Leiden, i närheten av Rotterdam, som i sin tur inte ligger så långt ifrån Amsterdam, så vi hoppas på att kunna få göra en dagsutflykt dit! På torsdagarna träffas alla grupperna och då är det meningen att man ska diskutera vad man ska göra med de studenterna som vi kommer att få ta hand om, som kommer till Greenwich University från den institutionen som vi ska åka till. Vi känner dock att vi redan är ganska klara med vår planering, så det är därför det känns lite onödigt att åka in till skolan varje torsdag för att vara där i mindre än en timma.. Men vi tycker att det ska bli himla spännande att få åka iväg!

Som ni säkert redan har förstått, så är torsdagskvällarna girls’ night out! Den  här veckan var det danskan Heidis tur att laga mat, hon bjöd på kyckling, ris, grönsaker och currysås. Det var riktigt gott, trots att curry inte riktigt är min favorit. Som vanligt förfestades det i mitt och Alex rum, och båda amerikanskorna var mycket duktiga, inte en enda droppe kvar i deras vodkaflaskor, minsann! De är helt galna, de är ju inte vana att få köpa alkohol och gå ut på krogen, därför kan de inte alltid riktigt sluta i tid. Särskilt Sarah då, som älskar att ”get waaaasted! ;-) Vi gick till vårt kära gamla Wheterspoons, hann med en drink innan de stängde, och sen vidare till puben rakt över gatan, Earl of Chatham, som har öppet till klockan två. Sarah pallade inte riktigt trycket, utan Kevin (en engelsk kille hon dejtar) fick följa henne hem. Vi andra fortsatte att roa oss, dansa och umgås! Klockan två fick vi snällt gå  därifrån, eftersom de stängde, för att gå direkt till bussen för att hämta Mark, en arbetskamrat till mig från Sverige, och hans vän Ewan, som skulle spendera helgen i London. Mark skulle på en jobbintervju i Thamesmead, som ligger väldigt nära Woolwich. De bodde här på International House i fyra nätter, och jag vet inte riktigt om de kunde fatta att vi faktiskt bor här på heltid. Sen var det faktiskt dags att gå hem och sova, för klockan hade blivit tre!

 

Fredag: På fredagen tog vi det mycket lugnt, jag sov till klockan ett, och sen hann jag bara äta frukost och handla lite, sen var det kväll igen. Vi tog bussen in till London och träffade Mark och Ewan på en mysig pub, åt middag, pratade och hade trevligt. Sen drog vi oss ganska så snart tillbaka hem, för morgondagen skulle bringa nya äventyr! Mark och Ewan bjöd med oss till Twickenham, där det skulle spelas rugby mellan England och Wales, ett riktigt derby med andra ord! Vi hade naturligtvis inga biljetter, men vi skulle ändå åka dit och känna av atmosfären utanför stadion!

 

Lördag: Att ta sig till Twickenham med buss hade tagit oss över tre timmar, så det var uteslutet. Vi fick snällt köpa Travelcards, så vi skulle kunna åka tåg och DLR. Anledningen till att vi helst vill kunna ta oss med buss överallt är att vi ändå har weekly buspasses. Det finns flera anledningar till att vi åker buss i stället för tåg. För det första så är det mycket billigare. För det andra så går det inga tåg dit vi går i skolan, utan då är det bara buss som gäller.

I Twickenham var det helt sjukt mycket folk! Jag hade inte riktigt fattat innan att rugby är så populärt  här, men jag vet bättre nu! Utanför stadion fanns det åtskilliga öltält, matställen och storbildstv. Vi drack öl och kände av atmosfären. Ja, det var riktigt häftigt! Vi, och alla engelsmän! Det var kul att göra en sådan grej, eftersom det är inget en vanlig turist hade kommit på att göra, på något sätt fick vi liksom uppleva den engelska kulturen inifrån. Vi bestämde oss för att heja på England, vi har ju liksom aldrig vart i Wales. Vi fick den engelska flaggan målad på våra kinder, och sen tog vi en massa roliga kort. När det drog sig mot matchstart blev det alldeles tomt utanför stadion. Var vi de enda som inte hade några biljetter? Vi drog oss in mot andra delen av stan, där alla pubar låg. Nejdå, mycket riktigt så var pubarna smockfulla med alla de som inte fått tag på biljetter. Vi tryckte oss in i massan och kollade på matchen. Rugby verkar vara en ganska simpel sport, jag menar inte så mycket teknik, mest puckla på. Men det var faktiskt ganska underhållande att titta på! När vi insåg att England skulle vinna drog vi oss mot tåget, eftersom vi befarade kaos efter matchens slut, vi ville gärna ha sittplatser på tåget. Dagen var lyckad, men vi var ganska trötta när vi kom hem!

 

Söndag: Sovmorgon igen! Jag fattar det inte, hemma i Sverige brukar jag inte sova så länge om mornarna, men här tycks jag kunna sova hur länge som helst! Jag antar att luften här är annorlunda, och att alla nya intryck tar på ens krafter. Igår, söndag, kände Alex och jag att vi ville shoppa, vi var bara så sugna på det! Det finns en underbar affär här i Woolwich, Primark heter den, där allting är jättebilligt! Och snyggt, kan tilläggas! Så vi shoppade, oj, oj, oj! Varje gång efter att jag har shoppat lovar jag mig själv att jag ska leva jättefattigt de närmsta veckorna och inte göra av med några pengar alls. Undrar hur det kommer gå den här gången.. Jag spenderade i alla fall ungefär 500 svenska kronor, och håll i er nu, för här kommer listan på vad jag fick för pengarna (mamma håll för ögonen): ett par svarta mjukisbyxor, en svart topp, ett svart och vit randigt linne, randig långärmad tröja, en pyjamas, en morgonrock i satin, en bh, två par (heta!) trosor och ett fempack trosor, plus ett paket med söta hårsnoddar till systerdotter Samantha. Man måste väl få bli lite populär sen när man kommer hem, massa presenter är ju en självklarhet! Söndagskvällen bestod av lite matlagning, sen en sväng till den lokala puben, ganska lugnt, helt enkelt.

 

Måndag: Ja, och vad har måndagen har att erbjuda? Mitt mål är att läsa ut min bok, plus att jag måste göra mina directed studies i art. Sen har jag ett antal uppgifter att göra, i olika kurser. Det är ganska långt kvar till inlämningsdatum, med det skadar ju inte att vara ute i god tid! Det kommer två nya tjejer hit till International House idag, som också ingår i The Peter Gregory group, de ska alltså också plugga på Greenwich University. Hoppas att de är trevliga, och att de kan lära oss lite portugisiska! =) See ya later friends! Lots a luv!

 

Puuuh, det är över en vecka sedan jag skrev något här, och det har hänt så mycket, som det alltid gör här borta! Jag antar att jag får ta och börja med att berätta om Skottland, eftersom det var där jag slutade sist.

 

Sent på torsdagskvällen gav jag, min rumskamrat Alexandra och vår amerikanska väninna Sarah oss av in mot London. Vi tog vår gamla vanliga buss, 53:an in till London city. Därifrån tog vi oss till Victoria station, där vi sedan skulle hitta bussen som skulle ta oss till Skottland. Det tog oss en god stund att hitta rätt, eftersom megabus, bussbolaget vi skulle åka med, tillfälligt hade ändrat sin hållplats. Till slut hittade vi i alla fall rätt, och vi fick hyfsade platser på bussen. Klockan 23.55 bar det av, och vi hade nu ett antal timmar framför oss på en smockfull buss till Skottland. Resan gick helt okej, men jag måste erkänna att sätena var ganska hårda, så efter några timmar blev det ganska så obekvämt. Vi försökte sova det mesta av resan, men det var inte precis någon sömn av god kvalitet, man vaknade stup i kvarten. När klockan började närma sig kvart över åtta morgonen därpå gled vi in på busscentralen i Glasgow. Yes vi var framme i Skottland! Nu återstod bara en kort busstur på cirka en och en halv timme till Edinburgh, där vi sedan skulle spendera vår helg.

 

Efter en kort promenad från Edinburgh busstation hittade vi vårt vandrarhem, Highlander Backpacker. Det var mycket prisvärt att bo där, endast åtta pund per natt i ett sextonbäddarsrum! Man fick inte lov att checka in förrän vid två, så vi lämnade vårt bagage och gav oss ut på stan. Det finns ju en stor turistattraktion i Edinburgh som man MÅSTE göra när man är där, och det är Edinburgh castle. Eftersom jag varit på snabbvisit i Edinburgh en gång tidigare, så blev detta mitt andra besök på det berömda slottet. Det tog oss hela förmiddagen och halva eftermiddagen att turista på slottet, men det var väldigt trevligt. Utsikten där uppifrån är nästan det mest fascinerande av allt, det är helt otroligt! Efter mycket promenerande kom vi så tillbaka till vandrarhemmet och kunde checka in och ta varsin välbehövlig dusch. Tanken var nog att vi skulle gå ut senare på kvällen och äta lite, men det blev inte riktigt så. Klockan sex på kvällen sov redan Alex och Sarah, och jag trodde att de bara ville ta en liten tupplur innan vi skulle ut igen, så jag var vaken en stund, skrev vykort, skickade några sms och pratade med mamma. Vid halv åtta var jag också för trött för att kunna hålla ögonen öppna, så jag gick helt enkelt och la mig. Antagligen hade den långa bussresan tagit mer på våra krafter än vad vi hade trott att den skulle göra!

 

Morgonen därpå var vi alla pigga och glada, efter mer än tolv timmars sömn. Dagens strapatser var inte helt planerade, men vi hade bestämt en sak; och det var att vi skulle gå till Scotch Whisky Heritage Centre på rundtur. Detta center låg precis utanför Edinburgh Castle, så vi tog återigen den långa promenaden upp, upp, upp mot slottet. Vi kom precis lagom till dagens första rundtur. Vi fick varsitt whiskyglas, som man sedan fick ta med sig hem som souvenir. Vi fick även smaka på en whisky, som lustigt nog hette Cutty Sark. Tja, för att vara whisky var det väl helt okej, det gick att svälja utan att grimasera alltför mycket, men ingen av oss tyckte väl att det var någon höjdare, men är man i Skottland så är man, och då ska det drickas whisky! Rundturen tog ungefär en timma, och vi fick lära oss alltifrån skillnaden mellan malt whisky och grain whisky och hur man sedan blandar dem för att få blended whisky, till själva destilleringsprocessen. Efter vår rundtur tog vi en tur i shopen, och sen gick vi vidare till inrättningen som låg rakt över gatan, nämligen en kiltutställning! Vi blev dock lite besvikna, eftersom det var mer souvenirshoper där inne än vad det var utställning, men det var ändå väldigt trevligt!

 

Vi hittade ett jättemysigt café som vi kunde äta lunch på, och jag testade den skotska specialiteten Irn Bru, som är en sorts läsk. Jag skulle nog jämföra den lite med Trocadero, fast bättre! Med nya krafter drog vi oss mot The Scottish National Gallery, där jag och Sarah gick in och gick igenom hela galleriet med turbofart. Sarah var mycket besviken, hon hade förväntat sig större namn och mer berömda målningar. Eftersom jag är helt värdelös på det området så njöt jag bara liksom av alla fina målningar, för mig hade det mindre betydelse vem som gjort dem. Efter det hann vi med en snabb shoppingtur på stan, sen var det dags att återvända till vårt vandrarhem för att svira om inför kvällen.

 

På vandrarhemmet hade det under dagen checkat in två små grupper med killar, som alla skulle sova i samma rum som oss den natten. Jahopp, tänkte vi, då blir det nog inte riktigt lika lugnt inatt.. Efter en liten siesta och ombyte av kläder gav vi oss av mot en helkväll ute. Vi gick till en australiensisk klubb som hette Walkabout, den var helschysst! De spelade bra musik och hade kall dricka. Vi roade oss kungligt hela kvällen, men fram emot tolv kände vi oss ganska så färdiga, och drog oss tillbaka mot vandrarhemmet igen. Vi tassade tyst och försiktigt in i vårt rum, som vi snart upptäckte var helt tomt, vi var de första att komma hem! Vi somnade gott lite efter tolv, men som vi tidigare under dagen hade befarat, så skulle den här natten inte bli riktigt lika lugn och skön som den första. Vid fyratiden stövlade ett gäng killar in, och de var inte speciellt hänsynstagande om man säger så, och inte speciellt nyktra heller för den delen. De pratade högljutt med varandra och började ta foton med blixt. Detta var lite irriterande, men inte annat än vad man hade kunnat räkna med. Till slut tystnade de i alla fall och vi kunde få ytterligare några timmars sömn innan vi skulle påbörja den långa resan hem.

 

Klockan halv tio morgonen därpå gick bussen mot Glasgow. Vi var fortfarande ganska så trötta, och sov största delen av resan. Efter ett litet uppehåll i Glasgow, där vi passade på att köpa med oss frukost och lunch, avgick bussen mot London. Det var en helt fantastisk dag, med klarblå himmel och sol. Vi var först i kön på bussen, så vi roffade åt oss de bästa platserna; längst fram på andra våningen. Resan genom Skottland vägde upp att bussresan var lite jobbig. Något så fantastiskt vackert, och man får det gratis, genom att titta ut genom fönsterrutan! Den skotska naturen är något utöver allt annat, det är så fantastiskt vackert, och det går inte att beskriva med ord, ni måste åka dit och kolla själva! Som Alex sa: ”Det är så vackert att jag nästan börjar gråta!”. Jag håller definitivt med henne!

 

Framåt kvällen blev resan rätt så långdragen, men till slut landade vi ändå i London, på Victoria station, samma plats där hela äventyret började. Strax efter tio på söndagskvällen var vi hemma på International House igen, och vi var mycket, MYCKET nöjda med vår resa! ”Detta var nog den bästa resa jag någonsin gjort i hela mitt liv”, som Alex uttryckte det!