Joolz

Puuuh, det är över en vecka sedan jag skrev något här, och det har hänt så mycket, som det alltid gör här borta! Jag antar att jag får ta och börja med att berätta om Skottland, eftersom det var där jag slutade sist.

Sent på torsdagskvällen gav jag, min rumskamrat Alexandra och vår amerikanska väninna Sarah oss av in mot London. Vi tog vår gamla vanliga buss, 53:an in till London city. Därifrån tog vi oss till Victoria station, där vi sedan skulle hitta bussen som skulle ta oss till Skottland. Det tog oss en god stund att hitta rätt, eftersom megabus, bussbolaget vi skulle åka med, tillfälligt hade ändrat sin hållplats. Till slut hittade vi i alla fall rätt, och vi fick hyfsade platser på bussen. Klockan 23.55 bar det av, och vi hade nu ett antal timmar framför oss på en smockfull buss till Skottland. Resan gick helt okej, men jag måste erkänna att sätena var ganska hårda, så efter några timmar blev det ganska så obekvämt. Vi försökte sova det mesta av resan, men det var inte precis någon sömn av god kvalitet, man vaknade stup i kvarten. När klockan började närma sig kvart över åtta morgonen därpå gled vi in på busscentralen i Glasgow. Yes vi var framme i Skottland! Nu återstod bara en kort busstur på cirka en och en halv timme till Edinburgh, där vi sedan skulle spendera vår helg.

Efter en kort promenad från Edinburgh busstation hittade vi vårt vandrarhem, Highlander Backpacker. Det var mycket prisvärt att bo där, endast åtta pund per natt i ett sextonbäddarsrum! Man fick inte lov att checka in förrän vid två, så vi lämnade vårt bagage och gav oss ut på stan. Det finns ju en stor turistattraktion i Edinburgh som man MÅSTE göra när man är där, och det är Edinburgh castle. Eftersom jag varit på snabbvisit i Edinburgh en gång tidigare, så blev detta mitt andra besök på det berömda slottet. Det tog oss hela förmiddagen och halva eftermiddagen att turista på slottet, men det var väldigt trevligt. Utsikten där uppifrån är nästan det mest fascinerande av allt, det är helt otroligt! Efter mycket promenerande kom vi så tillbaka till vandrarhemmet och kunde checka in och ta varsin välbehövlig dusch. Tanken var nog att vi skulle gå ut senare på kvällen och äta lite, men det blev inte riktigt så. Klockan sex på kvällen sov redan Alex och Sarah, och jag trodde att de bara ville ta en liten tupplur innan vi skulle ut igen, så jag var vaken en stund, skrev vykort, skickade några sms och pratade med mamma. Vid halv åtta var jag också för trött för att kunna hålla ögonen öppna, så jag gick helt enkelt och la mig. Antagligen hade den långa bussresan tagit mer på våra krafter än vad vi hade trott att den skulle göra!

Morgonen därpå var vi alla pigga och glada, efter mer än tolv timmars sömn. Dagens strapatser var inte helt planerade, men vi hade bestämt en sak; och det var att vi skulle gå till Scotch Whisky Heritage Centre på rundtur. Detta center låg precis utanför Edinburgh Castle, så vi tog återigen den långa promenaden upp, upp, upp mot slottet. Vi kom precis lagom till dagens första rundtur. Vi fick varsitt whiskyglas, som man sedan fick ta med sig hem som souvenir. Vi fick även smaka på en whisky, som lustigt nog hette Cutty Sark. Tja, för att vara whisky var det väl helt okej, det gick att svälja utan att grimasera alltför mycket, men ingen av oss tyckte väl att det var någon höjdare, men är man i Skottland så är man, och då ska det drickas whisky! Rundturen tog ungefär en timma, och vi fick lära oss alltifrån skillnaden mellan malt whisky och grain whisky och hur man sedan blandar dem för att få blended whisky, till själva destilleringsprocessen. Efter vår rundtur tog vi en tur i shopen, och sen gick vi vidare till inrättningen som låg rakt över gatan, nämligen en kiltutställning! Vi blev dock lite besvikna, eftersom det var mer souvenirshoper där inne än vad det var utställning, men det var ändå väldigt trevligt!

Vi hittade ett jättemysigt café som vi kunde äta lunch på, och jag testade den skotska specialiteten Irn Bru, som är en sorts läsk. Jag skulle nog jämföra den lite med Trocadero, fast bättre! Med nya krafter drog vi oss mot The Scottish National Gallery, där jag och Sarah gick in och gick igenom hela galleriet med turbofart. Sarah var mycket besviken, hon hade förväntat sig större namn och mer berömda målningar. Eftersom jag är helt värdelös på det området så njöt jag bara liksom av alla fina målningar, för mig hade det mindre betydelse vem som gjort dem. Efter det hann vi med en snabb shoppingtur på stan, sen var det dags att återvända till vårt vandrarhem för att svira om inför kvällen.

På vandrarhemmet hade det under dagen checkat in två små grupper med killar, som alla skulle sova i samma rum som oss den natten. Jahopp, tänkte vi, då blir det nog inte riktigt lika lugnt inatt.. Efter en liten siesta och ombyte av kläder gav vi oss av mot en helkväll ute. Vi gick till en australiensisk klubb som hette Walkabout, den var helschysst! De spelade bra musik och hade kall dricka. Vi roade oss kungligt hela kvällen, men fram emot tolv kände vi oss ganska så färdiga, och drog oss tillbaka mot vandrarhemmet igen. Vi tassade tyst och försiktigt in i vårt rum, som vi snart upptäckte var helt tomt, vi var de första att komma hem! Vi somnade gott lite efter tolv, men som vi tidigare under dagen hade befarat, så skulle den här natten inte bli riktigt lika lugn och skön som den första. Vid fyratiden stövlade ett gäng killar in, och de var inte speciellt hänsynstagande om man säger så, och inte speciellt nyktra heller för den delen. De pratade högljutt med varandra och började ta foton med blixt. Detta var lite irriterande, men inte annat än vad man hade kunnat räkna med. Till slut tystnade de i alla fall och vi kunde få ytterligare några timmars sömn innan vi skulle påbörja den långa resan hem.

Klockan halv tio morgonen därpå gick bussen mot Glasgow. Vi var fortfarande ganska så trötta, och sov största delen av resan. Efter ett litet uppehåll i Glasgow, där vi passade på att köpa med oss frukost och lunch, avgick bussen mot London. Det var en helt fantastisk dag, med klarblå himmel och sol. Vi var först i kön på bussen, så vi roffade åt oss de bästa platserna; längst fram på andra våningen. Resan genom Skottland vägde upp att bussresan var lite jobbig. Något så fantastiskt vackert, och man får det gratis, genom att titta ut genom fönsterrutan! Den skotska naturen är något utöver allt annat, det är så fantastiskt vackert, och det går inte att beskriva med ord, ni måste åka dit och kolla själva! Som Alex sa: ”Det är så vackert att jag nästan börjar gråta!”. Jag håller definitivt med henne!

Framåt kvällen blev resan rätt så långdragen, men till slut landade vi ändå i London, på Victoria station, samma plats där hela äventyret började. Strax efter tio på söndagskvällen var vi hemma på International House igen, och vi var mycket, MYCKET nöjda med vår resa! ”Detta var nog den bästa resa jag någonsin gjort i hela mitt liv”, som Alex uttryckte det!