En dag i Julias liv

Klockan är 06.50. Väckarklockan ringer. Motvilligt slår jag upp ögonen. Jag befinner mig i ett av hundratals studetrum på Delphi i Lund. Jag har fått ha hela Annies rum och säng för mig själv under natten. Jag kvicknar till. Jag är glad att jag är ung, stark, pigg och frisk. Annars hade jag nog inte klarat av fest på torsdagskvällen + tidig uppstigning på fredagsmorgonen. Det hade kunnat vara mycket värre. Som för en av vännerna på festen. Men det är en helt annan historia. Jag kravlar mig ur den varma, sköna sängen och tar en dusch. Lite kläder och smink senare känner jag mig nästan på g igen! Annie och hennes Micke har kommit till korridor-köket för att göra mig sällskap vid frukosten. Trots ynka 5 timmars sömn känner jag mig rätt fräsch. Vad kan denna dag ha att erbjuda, måntro?

Någon timma senare trampar jag i riktning mot Vipan, min partnerskola. Jag ska kopiera upp kompendium, arbetsblad och hörövningar till mina ännu lyckligt ovetandes BF-elever. Oh nooo, häftklamrarna är slut i kopiatorn! Men en liten promenad bort ligger A-huset, och efter att vaktmästaren försäkrat sig om att jag inte är elev på skolan låser han upp kopieringsrummet åt mig. Väl där inne halar jag upp portföljen, upp med alla papper, som sig bör när man är lärare. Undrar hur många träd man kommer att ha dödat innan ens karriär är över?! Nåväl, kompendier och annat smått och gott kopierades upp i ett rasande jehu, och vips så är jag nästan så förberedd man kan bli att på måndag morgon ta mig an BF 1A i Engelska A.

Jag trampar mot centralen. Jag tar första bästa tåg till Malmö, styr stegen mot LUT där det blir lunch. Eftermiddagen inleds med en totalt meningslös föreläsning om informationssökning i examensarbetet. "Om det är någon här som inte vet vad Wikipedia är för sida så kan ni fråga mig efteråt". Daaaa, tror hon att vi går på lekis eller? Ja, det var verkligen två spillda timmar, men det kunde man ju inte veta i förväg.

Sen skulle dagens kanske vikitgaste händelse inträffa. Min examensarbetes-partner Alex och jag skulle ha möte med vår handledare, första handledarmötet och första gången vi träffar honom över huvud taget. En relativt ung, sportig kille är det vi får möta. Som är trevlig, glad, pratsam och framför allt: han tycker att idén till vårt examensarbete är intressant, relevant och genomförbar. Vi fick alltså tummen upp för att fortsätta vårt arbete i den linje vi startade och jag säger bara det: vi är på g! Det finns bara ett krux: examensarbetet kommer att ta extremt mycket tid och energi i anspråk. Jag ser sena kvällar, nätter och helger med en massa arbete framför mig. Men det får det vara värt för att få det klart till december. Så mina vänner, om ni undrar vart jag har tagit vägen så lever jag än. Jag skriver bara examensarbete.

Kärlek

Joolz

Utmanad!

Jag blev utmanad av Ängeln, så jag tänkte för en gångs skull anta den! =)

1. Vilken mat äter du ofta?
Pasta med svamp och ädelostsås.

2. När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag vill intala mig själv att jag är den som hjälper till, eller åtminstone erbjuder mig att hjälpa till.

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Det brukar bli bekvämast att sitta vid skrivbordet, då datron oftast står på det.

4. Köper du ofta triss?
Öhh, nää. Tror jag kan räkna på mina fingrar hur många gånger jag gjort det i hela mit liv.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Åhhh vad svårt! Tror faktiskt att Irland fortfarande är en favorit!

6. Vilken tv-kanal tittar du mest på?
Hmm, man borde föra protokoll över sådana här viktiga saker. Kanske är det TV 3. Eller det går nog i perioder.

Tyvärr har jag inte så många andra bloggare att utmana.. Känner du dig utmanad? I så fall är du det! ;-)

Början på slutet

Sommaren gick fort, fort, fort. För fort. Antagligen kommer hösten att gå lika fort, på både gott och ont. För fyra år sedan var jag nybakad student, hade precis flyttat hemifrån, börjde precis lära känna min nya hemstad och tog mina första akademiska poäng. Då hade jag ingen aning om vad som väntade. Och tur var väl det. Fyra och ett halvt år kändes som en hel evighet och jag kunde absolut inte se att det fanns något slut. Och nu står jag här. Fyra år senare och har precis påbörjat min allra sista termin på lärarutbildningen. Och det känns så förbannat bra! Jag är så trött på att plugga, längtar efter att bli klar och kunna göra NÅGOT ANNAT. Vad som helst egentligen. Jag behöver inte nödvändigtvis jobba som lärare direkt. Först väntar ju Tyskland i tre månader. Sen ska vi säga JA till varandra och då börjar en ny era som man och fru. Sen, efter det, får vi se vad som händer. En sak är i alla fall säker: jag ska INTE plugga mer (på ett väldigt bra tag åtminstone) när jag väl har fått ut min examen. Det som grämer mig är att jag har min C-uppsats i tyska kvar. Men den ska, ska, ska bli gjord den med! Om inte innan så när jag är i Tyskland.

En massa bilder finns uppladdade på min pixbox-sida =)

Kärlek

Joolz