Holland - Nyckelord
Här kommer några viktiga nyckelord från Hollandsresan:
Cyklar: ALLA cyklar i Holland, överallt, hela tiden. De är väldigt dåliga på att använda hjälm, men nästan alla använder faktiskt lyse.
Några holländska fraser: Ik bin Julia – Jag heter Julia. Dui – hej då. Echt lekker – väldigt god/läcker/bra.
Väderkvarnar: Som bekant så är Holland känt för alla sina väderkvarnar. Jag såg en och annan och var uppe i toppen på en!
Goudaost: Gouda är en annan stolthet som Holland har. Osten är god, och ganska billig.
Träskor: Jag köpte inga träskor i normal storlek, men det gjorde däremot Judith, gula och fina var de! Även träskor har väl hjälpt till att sätta Holland på kartan.
Coffe Shop: Var inte så pinsamt dum som jag och tro att en coffee shop är ett ställe där man sätter sig och dricker kaffe. Nej, det är här man köper drogerna. Vad får det lov att vara? En joint? En svamp? Eller kanske en muffins med suspekta saker inbakade? Tillsammans med The Red Light District är det coffee shoparna utgör den den mindre charmmiga sidan av Holland.
Orange: Visste ni varför Hollands fotbollsspelare har orangefärgade tröjor? Jo, för att en gång i tiden hette kungafamiljen Orange i efternamn!
Fotboll: På tal om fotboll så är det sporten nummer ett i Holland, dock inte så många steg före långfärdsskridskor.
Stropvafeln: Mmm, dessa goda kakor! Två våfflor som är sammansatta av en god karamellgoja. Mums!
Drops: I Holland är alla galna i så kallade ’Drops’. Det är en sorts lakrits, oftast söt, men finns också att få tag i i salt format.
Tulpaner: Hollands kanske största kännetecken, tulpanerna. Alla har dem i sina hem, de säljs i massor till turisterna, både i verkligt format och i diverse andra former, som pennor, av trä, plast, ja allt du kan tänka dig.
Choklad på frukostmackan: Det är otroligt populärt att äta olika former av choklad på sin frukostmacka i Holland. Det finns mindre, större, runda, en del liknar vårt strössel och även i krämigare form, typ Nutella.
Halva landet under havets yta: Det är inte så konstigt att Holland är ett väldigt platt land, halva landet ligger ju under havets yta!
Holland - Fullständig rapport
Håll i er nu, för här kommer en redogörelse för veckan som gick, och det var mycket som hände, kan jag lova!
Lördagen den 18:e mars:
Vår resa började så tidigt som klockan fem på morgonen, med bussen från Woolwich till London Liverpool Street. Vi visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta att åka till Liverpool Street, så vi var ute i väldigt god tid, och vi var framme en och en halv timme innan tåget skulle gå mot färjan, men hellre mycket för tidig än fem minuter för sen! Tåget avgick i tid från Liverpool Street, och en och en halv timme senare var det dags att checka in på färjan. Båtresan över var inte angenäm alls kan jag säga, det var ganska blåsigt, så jag, och även Inger, var ganska sjösjuka, så vi sov nästan hela resan. Väl över i Hoek van Holland hoppade vi på vårt dubbeldeckartåg (!) som tog oss till Leiden, där vi skulle spendera den kommande veckan. Jag och Inger följde med Nathalie till hennes fyrarumslägenhet som hon delar med två väninnor, och vi gjorde oss snabbt hemmastadda. Inger och jag fick dela Nathalies underbara säng, med illrosa täcke! På lördagskvällen tog vi det väldigt lugnt, Nathalie lagade en utsökt middag till oss och sen slappade vi bara framför TV:n ett par timmar, Både jag och Inger tyckte att det kändes helt underbart att vara i ett riktigt hem igen, att bara kunna krypa upp i soffan och slötitta på TV, det var ett tag sedan!
Söndagen den 19:e mars: Denna dag var mycket speciell för en i sällskapet, nämligen Becci. Hon fyllde 21 och blev därmed laglig i USA, något som hon sett fram emot sedan dagen hon föddes!
Vår dag började med en stadig frukost med chokladströssel på mackorna. Jag vet att det låter lustigt, men nästan alla äter det i Holland, och visst är det sött och fett och väldigt onyttigt, men när man är i en ny kultur måste man väl pröva på allt, eller?
På förmiddagen var våra holländska väninnor tvungna att gå på en workshop i samband med skolan, så deras lärare tog med oss på en promenad genom Leiden. Det är en otroligt vacker stad, med en blandning av gammalt och nytt. Det rinner ett antal kanaler genom staden, som gör den väldigt mysig. Uppe på en kulle mitt i stan ligger en slags ruin, eller gammalt slott eller vad man ska kalla det, dit upp promenerade vi och såg på utsikten. Vid lunchtid mötte vi upp tjejerna och åt lunch på ett supermysigt ställe. Sedan tog vi bussen till ett ställe som heter Nortweijk där Yvonne, en av tjejerna, bor. Där firade vi Beccis 21-årsdag med mumsig tårta och sen tog vi en långpromenad längs med stranden. Åh så vackert det var! Jag önskade bara att det hade varit lite varmare så jag hade kunnat ta mig ett dopp! Efter den långa promenaden längs med stranden följde jag och Inger med Nathalie till Voorhout, där hennes föräldrar bor. Hennes mamma, syster och pojkvän var alla jättetrevliga och öppna, och vi hade en himla trevlig kväll med god mat och många skratt! Hennes pappa fick vi tyvärr inte träffa, eftersom han reser i jobbet.
Måndagen den 20:e mars: En liten tråkig sak med den här resan var att tjejerna var tvungna att gå i skolan som vanligt. När de var hos oss här i Greenwich så hade vi ju ett speciellt program på Uni för både oss och dem, men något sådant hade inte de. Hela måndagen var tjejerna tvungna att gå i skolan, och vi roade oss själva så gott vi kunde i biblioteket, vi tittade bland annat lite på de engelska läromedlen. Framemot eftermiddagen var tjejerna i alla fall klara med skolan, och då bar det av mot Leiden centrum för lite shopping!
Enligt tjejernas lärare så är Leiden en ”liten” stad, med 160.000 invånare. Med mina mått mätt så är inte det så himla litet, men det är ju bara jag! Vi tog oss en shoppingrunda, och jag inhandlade en väska, en tröja och lite annat smått och gott. Framemot kvällen gick vi till Donnatello’s och åt fantastiskt god pizza. Sen var det dags att åka hem till Nathalie igen och krypa till sängs!
Tisdagen den 21:a mars: Vår tisdag började vi med en ganska lång cykeltur, för att göra ett skolbesök på en så kallad Jena-Plan skola. Det var väldigt intressant, särskilt som jag inte hört talas om denna sorts skola innan. Jena-Plan har ganska många likheter med Montessori, men Jena-Plan fokuserar mer på ’vi’, ’oss’, och att lösa uppgifter tillsammans, medan Montessori är mer fokuserad på individen. I den skolan som vi besökte så hade läraren till exempel ingen kateder längst fram, för att man vill att läraren ska vara mitt bland eleverna och inte som i en maktposition över dem främst i klassrummet. I klassrummen jobbar eleverna ofta med olika uppgifter och det är tre åldersgrupper i en och samma klass. Mycket intressant!
Efter vårt skolbesök begav vi oss på cyklarna mot Leiden centrum igen, för lite mer shopping och sen ett besök på stadens väderkvarnsmuseum. Längst ner i väderkvarnen var det inrett som ett hem, med kök, vardagsrum, matsal och sovrum. Man kunde komma ända upp i väderkvarnen och jag tror att vi klättrade upp för sex stycken branta stegar. Det var läskigt att ta sig ner för dem sen igen, men vi klarade oss alla med livet i behåll, även om Judith hade lite ångest.
Efter museet kom vi till dagens höjdpunkt: shopping spree i en holländsk supermarket! De har ju så mycket roliga saker i Holland som man vill köpa med sig hem, inte minst stropvafeln, drops och choklad att ha på mackan!
På kvällen samlades vi alla hemma hos Claartje, tjejernas lärare, för att äta en god middag tillsammans. Det var mycket trevligt, men lärarens hus var lite suspekt. Vi tror att det är för att hon är en estet, hon undervisar i konst.
Onsdagen den 22:a mars: Efter en cykeltur i ett kort, men intensivt, snöoväder kom vi fram till skolan där Nathalie har sin praktik, där vi idag skulle på besök. Nathalie är där varje onsdag och varje fredag så hon känner klassen väl. Hon har de allra yngsta barnen, som är mellan fyra och sex år gamla. Nathalie är en fantastisk lärare, hon är så bra med barnen!
Jag och Inger hade tagit med oss lite presenter från England, bland annat en bilderbok. Den läste vi för barnen, visserligen på engelska, men det blev en stor succé!
Det enda som var tråkigt med skolbesöket var att vi inte kunde kommunicera alls med barnen, även om vissa av dem pladdrade på som bara den på holländska i alla fall och hoppades att vi skulle förstå. Just det att inte kunna kommunicera med barnen var en väldigt bra erfarenhet, för man förstår precis hur ett barn känner sig i ett klassrum där alla andra talar ett språk han eller hon inte själv behärskar. En mycket givande upplevelse för en blivande lärare!
Efter skolbesöket hann vi hem till Nathalie en snabbis innan det bar av igen, ikväll skulle vi hem till en av de andra tjejerna, Jytte. Där hade de ordnat värsta holländska partyt för oss, med flaggor, ballonger, holländsk musik och typisk holländsk mat. Nathalies pojkvän Don’Ard var kvällens maskot, iklädd en orange dräkt. Kvällen var otroligt trevlig med god mat, trevligt sällskap och roliga lekar!
Torsdagen den 23:e mars: Trots att hela veckan var både rolig och spännande så var nog torsdagen den dagen som alla hade sett mest fram emot, en heldag i Amsterdam! Det tar bara 30 minuter med tåg från Leiden till Amsterdam, så det var ju perfekt! Vi började vår Amsterdam-dag med ett besök i Anne Franks hus, som numera är omgjort till museum. Det var väldigt rörande att vara där inne och se de två små rummen där Anne och hennes familj var gömda i två år under andra världskriget, innan de blev avslöjade. Vi såg den berömda bokhyllan som stod framför dörren in till gömstället, och flera av hennes dagböcker fanns inglasade i original. Anne Franks hus är definitivt någonting man inte får missa när man åker till Amsterdam!
Efter vårt besök där bar det i rask takt av mot en liten båt som tog oss på en tur genom Amsterdams alla kanaler. Det är så otroligt vackert i Amsterdam! Jag och Alex funderar på att flytta dit och bosätta oss i en av båtarna där längs med någon av kanalerna!
Efter vår lilla båttur gick vi vidare mot ett mycket suspekt museum, nämligen ett sexmuseum! Jag måste säga att det var inte så där väldigt spektakulärt, men är det någonstans man ska gå på ett sånt museum så är det väl i Amsterdam!?
Resten av eftermiddagen ägnade vi åt shopping. Det är bra att vara helt uttröttad redan när man börjar shoppingen, det blir mycket billigare då! ;-)
Efter shoppingen intog vi en helt okej middag på en mindre mysig sylta i centrala Amsterdam, men det var ju i alla fall hyfsat billigt! Nu hade det hunnit bli mörkt, och snart skulle vi få uppleva resans största chock; The Red Light District! Okej, det är klart att vi alla viste vad som finns i The Red Light, men det är först när man är där och ser det med egna ögon som man tror på det. Tjejerna står där i fönstrena i bikini och bjuder ut sig, de snyggare på den största gatan, de mindre snygga på tvärgatorna. När de röda gardinerna är fördragna betyder det att tjejen där inne har en kund. Jag har aldrig sett något liknande, det var chockerande!
För att fortsätta att uppleva Hollands mindre mysiga sida så besökte vi efter The Red Light District en så kallad Coffe Shop, det är där man kan köpa droger, om man vill. Det kändes ungefär som att komma in på ett vanligt café eller pub, men vetskapen om att folk sitter och röker mystiska saker där inne fick vissa av oss att ganska snabbt gå ut igen. Några i gruppen tyckte dock att det var rätt häftigt och inhandlade lite grann, inga namn nämnda, men vi andra visade starkt vårt avståndstagande. Sådan dubbelmoral, att vara blivande lärare och samtidigt köpa gräs, det går liksom inte ihop, men det får vara deras problem. Vi tror inte att det var någon som rökte något den kvällen, men vi befarar att några kanske förde med sig illegala grejer hit till England.. Vi var i alla fall tillbaka i Leiden runt klockan tio på kvällen, och vi hade då varit igång i nästan tolv timmar. Tanken var att vi alla senare på natten skulle gå ut på klubb tillsammans, men jag orkade bara inte, så jag stannade hemma och fick en lång natts god sömn i stället!
Fredagen den 24:e mars: Efter en välbehövlig sovmorgon var det idag dags att säga hej då till våra holländska vänner och bege oss tillbaka mot England igen.
Vi blev minst sagt nervösa när våra vänner som varit på utbyte på annat håll i Holland var försenade till båten! De hade fastnat på tåget på vägen dit, på grund av ett tåg framför dem som tydligen satt fast. Ja, jag säger då det, aldrig kan man lita på tågen! Men det ordnade sig till slut i alla fall, båten väntade in alla våra vänner, och en halvtimme försenade lämnade vi hamnen i Holland.
Resan gick bra och det var inte alls lika vingligt på båten nu som på ditresan, vilket var väldigt skönt.
Det var ett äventyr att få med oss all packning på alla tunnelbanor och tåg, men nu är vi hemma igen, och varken jag eller Alex kan säga annat än att den här veckan var helt SUPER. Vi har nu lärt oss en del om ytterligare en kultur, och inte minst en massa om oss själva och vår egen svenska kultur!
Puss och kram på er alla, jag saknar er! / Julia xx
St Patrick's day och guldbröllop.
Efter ett par timmar var det dags att börja firandet på riksittplats, men den som söker skall finna och så gjorde även vi. Jag intog dagen till ära mitt livs första Guinness. Jag kan väl inte precis säga att det var gott, men jag fick i mig en hel pint. Det andra alternativet hade ju varit en irländsk whiskey, och det kändes inte så frestande.. Tja, det var ungefär så mycket vi firade, men det räckte, vi insöp atmosfären på denna lilla mysiga pub!
I morgon bär det av till Holland! På något konstigt sätt så känns det knappt som att jag ska åka, jag har inte förberett eller planerat någonting! Det behövs ju liksom inte, eftersom vi har en hel hög med holländskor där borta som kommer att ta hand om oss och som redan har utarbetat en plan för vår vistelse där. Det ska bli otroligt spännande att se Amsterdam och The Red Light. Tråkigt nog så har tulpanerna inte hunnit slå ut än.. Det ska också bli väldigt kul att få se deras universitet i Leiden och få följa med Nathalie till den skolan där hon gör sin praktik, hon är på en förskola där barnen är mellan 4-6 år gamla, så sött! Det enda som jag inte ser fram emot vad gäller resan är att vi ska åka tåg och båt dit, och det kommer ta oss tio timmar, med flyget hade det tagit en.. Hoppas att det är en stor båt och att det inte blåser..
Jag befinner mig nog inte längst upp på toppen längre, jag börjar nog ta vägen lite neråt nu, jag börjar få en mild form av hemlängtan. Men snart ska jag ju hem till Sverige och hälsa på. Är inte det lite konstigt egentligen, åka hem och hälsa på, och sen åka bort igen för att inte hälsa på.. Äsch, det blir så komplicerat i hjärnan så här sent på kvällen..
Ja, idag är det ju den 17:e mars, och här innebär det väl mest St Patrick's day. Men där hemma (hemma? vad ÄR det egentligen hemma?!) i Nässjö har den 17:e mars 2006 en mycket stor och viktig betydelse. Mormor och morfar firar guldbröllop! GRATTIS! Kan ni fatta, vara gifta i 50 år!? Kan man verkligen stå ut med en och samma person så många år i sträck? Ja, om det är den rätta så är det nog möjligt! Jag hoppas att jag också kommer att få fira guldbröllop. Det kanske blir någon gång runt 2060, vem vet?
Nej, om man skulle sova ett par timmar nu? Ha det bra nu alla trogna läsare, om en vecka är jag tillbaka med en fullständig rapport om Holland!
Puss och kräm (hallon) /Julia x
Lugnet har lagt sig igen.
Mattias kom, och åkte. Holländskorna kom, och åkte. Mina vänner från Sverige kom, och åkte. Det har varit ett par intensiva veckor, men nu har lugnet lagt sig igen, och allt har återgått till det ”normala”. Å ena sidan så kändes det skönt att få i ordning rummet igen, slippa ha grejer överallt och behöva ta hand om och fixa frukost åt ett helt kompani. Men jag måste erkänna att när vännerna åkte hem så blev det väldigt tomt och tyst, och de senaste dagarna har jag faktiskt haft min första släng av hemlängtan. Inte på det sättet att jag hellre vill vara hemma än här, för allt är fortfarande fantastiskt här, men just det att alla nära och kära är så långt bort och att det kommer att dröja ännu ett tag innan jag träffar många av er..
De sista dagarna med holländskorna här i London var lika fullsmockade och härliga som de första! Vi tog med dem till Camden och shoppade (love Camden 4-ever!), vi var på föreläsningar och workshops på Uni och på onsdagen var vi på musikal. Den hette ’Blood Brothers’ och var kanonbra! Jag vill gå på fler musikaler innan jag åker hem! Under veckan hann vi också med två besök i grundskolan. Det är så otroligt intressant att komma in i ett engelskt klassrum, det är mycket som liknar hur vi gör i Sverige, men det är också mycket som är annorlunda. Någonting som slår mig är att här är det så himla viktigt att läraren FÅR respekt, utan att nödvändigtvis förtjäna den. Man måste naturligtvis kalla läraren för Miss eller Mr och på många skolor tillämpas skoluniform. Vi kom att diskutera det här med skoluniform med The Head Teacher på en av skolorna vi besökte, och i allmänhet verkar lärarna tycka att det är väldigt viktigt att uppmuntra sina elever att använda uniformen. Man får inte längre tvinga någon att bära uniform, men man försöker få så många som möjligt att göra det. De skolorna som vi besökte låg båda i ganska så ’dåliga’ områden och var statliga skolor, och där består uniformen i princip av en t-shirt och en sweatshirt med skolans logo på plus att man helst ska ha byxor i en viss färg. Däremot på privata skolor är de mycket hårdare med uniform. Nära campus finns det en privatskola, och jag ser elever därifrån varje dag på väg till och från skolan, och jag lider med dessa flickor som måste ha en sådan vedervärdig uniform på sig! Gråa, vadlånga veckade kjolar, rutig slips, grå slipover och lång vinröd kavaj. Det är inga praktiska kläder för barn! Eller? Jaja, nog om uniformen, det var ändå intressant att få inblick i skolorna! Något som jag uppfattade som väldigt annorlunda är hur man disciplinerar eleverna. Det är väldigt vanligt att skicka en bråkig elev in till ett annat klassrum, och han eller hon får sitta där inne och jobba. Jag blev dock mest chockad över en kille som kom in från ett annat klassrum och satte sig att skriva: ’I will not be rude to adults. I will not be rude to adults. I will not be rude to adults...’ Det fick mig att tänka på Bart Simpson i ’The Sipmsons’, och det kändes så otroligt gammalmodigt!
Innan holländskorna ens hade hunnit härifrån kom ju mina vänner från Sverige och våldgästade mig. Jag måste säga att det var mycket trevligt att ha dem här, trots att vi höll ett hektiskt tempo och att jag fick alldeles för lite sömn. Eftersom det var första gången som Anna-Lena var i London så fanns det ju vissa måsten, såsom Buckingham Palace, Big Ben (och Henrik jag vet att det är själva uret som heter Big Ben och inte tornet, men man brukar ändå säga Big Ben, for your information!), Harrods och Covent Garden. Eftersom jag gillar London och allt som finns här så har jag ju inget emot att göra alla dessa saker, trots att jag har sett dem innan. Mitt absoluta favorituttryck efter dagarna som mina vänner spenderade här och som jag troligen använde ett hundratal gånger var ’Det är helt upp till er om ni vill göra si eller hellre göra så, själv kan jag ju göra det när som helst jag, FÖR JAG BOR JU HÄR!’. Ja, det var en höjdare minsann! Vi hann även med en tur till Camden (jag vet, det har blivit mycket Camden för mig den senaste tiden, but I love it!), där alla utom Hanna inhandlade skor. Jag och Lang köpte till och med två par var! Innan vännerna åkte hem hann vi även med delicious fish & chips på en typisk engelsk pub och Hanna lyckades få i sig en hel ale! (jag är imponerad, det var vedervärdigt!)
I söndags bestämde jag mig för att det hade varit lite för hektiskt den senaste veckan, så en sovmorgon hade ju varit på sin plats, det kunde jag väl vara värd? Första dagen på två veckor som jag kunde sova tills jag vaknade, vad händer då tror ni? Jo, brandlarmet går klockan kvart över nio, just när jag sover som bäst, så klart! Det var bara att rusa upp, försöka hitta något att slänga på sig, och sedan få liv i Alex, som inte vaknade av sig självt (!)
Alex till Julia: ’ Men är det inte måndag idag?’ Julia skriker till Alex: ’Ja, vad då då? Det är på TORSDAGAR de testar brandlarmet, inte måndagar!’
Där försökte hon allt lura mig, men se det gick inte, utan det var bara att yrvaket springa ut på gården. Bara fem minuter senare var det lugnt att gå in igen. Det var bara någon idiot som hade lekt med rökelse på rummet, så smart! Ja, fråga inte ens vad det är för märkliga människor som bor här. När jag kommer hem kommer jag väl att vara lika märklig.. Jag kunde i alla fall somna om, och sov till klockan ett, så jag fick min sovmorgon till slut!
Annars är det just för tillfället hyfsat lugnt, vi har temavecka på Uni, som handlar om inclusion, och idag hade vi bland annat en helst fantastisk workshop som handlade om behaviour managment. Jenny, som höll i workshopen, var bara så inspirerande! Man inser hur stor betydelse det man själv gör som lärare och som vuxen i allmänhet påverkar hur barnen respondar på det man gör. Jag börjar visst använda mig av lite svengelska nu, det är bäst jag slutar för idag!
Våren är här förresten! Bara så ni vet! Luv/ Julia x
Måndag
Måndag den 6:e mars. Pompadapom, mammas födelsedag! Grattis på.. nej, just det i den där åldern vill de inte att man nämner hur gamla de blir. Okej, bara två år kvar tills det blir stort femtioårskalas då!? Oooops, det bara slank ur mig... Nej, man ska inte ha ångest för sin ålder. Bara man har gjort allt man velat innan man blir gammal, då är det ju inte så farligt. Det är ju därför jag är här nu. Jag vill inte sitta där om tio år med villa, volvo och vovve och ångra att jag aldrig åkte utomlands (okej, ingen vovve). Ja, det var egentligen bara en parentes.
Detta är verkligen en annorlunda vecka. Vi brukar ju inte gå i skolan så mycket, behöva passa tider om mornarna eller ens gå upp ur sängen före klockan tio. Men nu, nu är det full rulle hela tiden. Klockan nio i morse hade vi gemensam frukost nere i matsalen här på International House, det känns som värsta lägret, vi är ju femton personer som äter frukost tillsammans där nere, det är värsta mysigt! Sen bar det av mot universitetet. Holländskorna tyckte nog lite som vi, att det är väldigt gammalmodigt, slitet och litet. Men de verkade i alla fall ganska så imponerade av biblioteket, det är en väldigt fin byggnad. Efter lunch var det dags att ha välkomstmöte, och det inleddes med en urgullig barnkör som sjöng. Sen pratades lite om våra olika skolsystem och lite annat smått och gått. Efter det fanns det en massa olika workshops att gå på. Jag valde ”outdoor learning”, som en föreläsare från Norge höll i. Det var väldigt intressant, vi borde verkligen ta efter Norge och ta ut barnen mer! De engelska studenterna blev alldeles chockade av att de små förskolebarnen fick använda kniv och ha öppen eld, i skolan! Vi diskuterade vad problemen med outdoor education är i England, och vi fick höra några chockartade historier! Som till exempel att läraren inte få sätta på ett plåster på en elev som börjat blöda, för det kan hända att han eller hon är allergisk mot materialet! Om det är så att en lärare skulle vilja ha en lektion utomhus, måste man i förväg göra en riskbedömning av platsen där man tänkte hålla lektionen. Man måste kolla så att det inte finns några farliga saker där, och om man uppskattar att det är fler faror än fördelar med att ha lektionen där, så har man inte det. Och man måste alltid ha föräldrarnas underskrift på att det är okej att man tar med barnen ut. Om det skulle hända någonting med ett av barnen är man själv som lärare ansvarig, kan hamna inför rätta och kanske aldrig får arbeta som lärare igen. Jag förstår att det inte är så många lärare som tar med sina elever ut och håller lektioner utomhus. Man vill ju inte bli av med sitt jobb. På något sätt så känns det så konstigt med det här med Health and Safety här, för man är så rädd om barnen, att om de väl en dag möter något farligt, så vet de inte hur de ska handla i den situationen! I Norden har vi det perspektivet att så länge vi lär barnen HUR de ska använda de farliga verktygen, typ knivar, så är det ingen fara, för de vet att det är en farlig sak, och att man måste vara försiktig o.s.v. Jag kan inte hjälpa att jag fortsätter att förundras över alla konstigheter i det här landet! Som jag skrev igår så älskar jag verkligen London och England, och hade kanske kunnat tänka mig att bosätta mig här, om det inte hade varit för att jag aldrig i livet hade velat jobba som lärare här!
Vi var tillbaka i Woolwich lagom i tid till att laga lite middag, sen kom Judith och de två tjejerna som bor hemma hos henne hit, eftersom de gärna ville se hur det ser ut på International House. Sen tog vi en tur till den lokala puben, och de var nog lika besvikna som oss över att de faktiskt inte spelar någon musik där! Hur kan man ha en pub utan musik liksom?! Ja, vi antar att det är därför det är så billigt där..
Henrik, min kära broder! Jag vill skriva ett personligt tack till dig i dagens inlägg. Du ger alltid mig och Alexandra ett gott skratt genom att vi läser dina fina kommentarer i bloggen! Du borde verkligen satsa på det där med skrivandet, du har en gåva där!
Nu är det bedtime igen, och i morgon blir det otroligt spännande, vi ska besöka en grundskola! Sleep tight! /Jul x
Söndag kväll
Det är söndag kväll, och jag är dödstrött. Jag insåg just att holländskorna faktiskt anlände igår, men det känns som om de har varit här mycket längre än två dagar! Igår tog Judith och jag tåget till London Bridge, och sen vidare till Luton Airport, för att hämta de holländska tjejerna. Vid lunchtid var vi tillbaka i Woolwich. Judith har två tjejer boende hemma hos sig i Plumstead, och vi har en av tjejerna boende i vårt rum. På onsdag råkar det ju vara så att jag får besök från Sverige, så då får Nathalie, som bor i vårt rum, flytta till Ingers rum och bo där de två sista nätterna. Bara man pusslar lite, så går det ihop sig minsann! Den fjärde tjejen, Yvonne, bor hemma hos Kim, en annan tjej i vår grupp som också ska åka med oss till Holland, och vi tycker lite synd om den tjejen, eftersom Kim bor så långt bort, medan Judith bor bara fem minuter med buss från Woolwich. Kim har dessutom två döttrar, så det blir lite annorlunda för Yvonne. Men det verkar i alla fall som att Nathalie gillar att bo här på vårt rum, hon tyckte att det kändes precis som i en amerikansk high school film, med delat rum och te och glass tillsammans med de andra nere i matsalen på kvällen.
Igår gjorde vi inte så mycket, vi tog med tjejerna till Greenwich, vi tog en promenad, kollade in Cutty Sark och Greenwich Market. Det är verkligen intressant att träffa folk från ytterligare en kultur! Holland är ändå ganska nära, men trots det har de väldigt annorlunda syn på vissa saker. Till exempel det där med droger. Som vi redan vet så är det ju legalt med lätta droger i Holland. Judith blev lite lätt vit i ansiktet när Jytte, en av tjejerna som bor hos Judith, alltid har med sig en joint i väskan, ungefär som utifall att man skulle behöva den vid något tillfälle. I princip alla i Holland har testat marijuana, och många röker det regelbundet. Och det är inget konstigt för dem! De tycker inte att det är värre än att dricka alkohol. Vi tappade hakan allihopa när de berättade det för oss, med för dem är det helt naturligt. När vi åker till Holland ska de ta med oss till Amsterdam, visa oss The Red Light District och ta med oss till en så kallad ”coffee shop”, där man kan handla droger då alltså (nej Henrik jag kan inte köpa med några kilo till dig i födelsedagspresent, det är OLAGLIGT, vilket vi också försökte förklara för Jytte att det är att ta med sig sånt in i det här landet).
Vi hade en väldigt trevlig kväll i Greenwich, på en mysig restaurang, elva tjejer i alla möjliga olika åldrar, eftersom Kim också hade med sig sina flickor som är sex och tretton år gamla. Vi var framåt kvällen väldigt trötta allihopa, så vi åkte hem ganska tidigt. Vi åt glass och drack te nere i matsalen och träffade några andra holländare, som Daniel och Patricia har hand om.
Idag var det sightseeing för hela slanten. Vi gav oss av in till London och klarade av några ”måsten”. Vi såg Big Ben och Westminster, sen vidare till Trafalgar Square och sedan Buckingham Palace. Vi tog oss vidare genom Hyde Park till Picadilly Cirkus, där vi intog vår lunch på ett mycket välkänt ställe, nämligen Mc Donald’s. Kim hade med sig sina flickor idag med, så det var de som fick bestämma vart vi skulle äta. Men det var bra, för det passar ju våra plånböcker, så kunde vi spendera mer pengar på shopping! Vi tog oss vidare i London, in i några souveniraffärer, där Alex inhandlade ett par urtjusiga guldstövlar! Ja, hon är allt en prinsessa, det är ju det jag har sagt, en partyprinsessa, så nu kan hon använda dem när hon ska ut och partaja! Vi tog oss vidare till Covent Garden. Om jag inte har sagt det innan så måste jag säga det nu; jag ÄLSKAR Covent Garden! Det är alltid underhållning där, marknad och mysiga små affärer. Jag och Alex kom också idag fram till att vi älskar London. Vi bara älskar det! Det är så underbart, och jag trodde inte det var möjligt, men jag börjar faktiskt känna mig hemma i London, jag hittar nästan till och med! Till vissa ställen åtminstone. Efter att vi hade spenderat en timma vid Covent Garden gick vi på ett snabbt besök till The Theatre Museum, eftersom Yvonne är otroligt intresserad av teater. Jag gillar gratismuseer! För då kan man bara gå in och ta en snabb kik om man inte har tid att stanna i flera timmar. Och det var precis vad vi gjorde. Efter det började vi alla bli ganska trötta i fötterna, och vi begav oss hemåt. Nu har vi precis sett till att vår gäst fått mat och så har vi druckit te, och nu är det väl strax sängdags, det är en lång dag i morgon. Då ska vi ta med dem till universitetet, visa dem runt, gå på välkomstmöte och ha workshops. Detta kommer nog att bli en riktigt rolig vecka, men jag tror att jag kommer att vara ganska så trött när den är över. Det tar lite på krafterna att ha någon boende hos sig som man inte känner så väl, ta hand om henne hela tiden och se till att allt går som det ska. Jag kan bli lite lätt knäpp av att inte få en enda sekund för mig själv på flera dagar! Jag antar att det blir först efter helgen som jag får lite lugn och ro, för på onsdag/torsdag kommer det ju en massa ohängda svenskar som har bjudit in sig själva, och då ska vi ju klämma in oss fyra personer på dessa 20 kvadrat! Nej, ärligt talat det ska bli skitskoj att ni kommer, mina vänner, det är kul att någon vill hälsa på mig! Vi ska ha så mycket kul! Lang kommer att vara helt lyrisk över att vara tillbaka i England, gå på Wetherspoons och äta, gå och shoppa på Primark, åka till Camden och kolla på alla punkare.. Ja, det ska bli toppen!
Nej, nu är det kudden nästa! Kram och god natt! /Julia x
Hemma?
Det ar kontigt vad snabbt man borjar kalla nagot "hemma". Vad ar egentligen hemma? Ar det dar jag bor for tillfallet, dar jag har min permanenta adress, dar jag kanner mig hemma, eller ar hemma rent av dar jag vaxte upp, det vill saga Nassjo? Nar Mattias var har och pratade om "hemma", Malmo, Arlov, att handla pa COOP Forum eller att ta Pagataget in till stan, lagenheten vi bor i, sa kunde jag inte annat an att kanna att oj vad det kanns langt bort! Jag tanker inte ens pa det! Hemma ar ju rum 9 pa International House. Det ar har och nu. Fast egentligen sa ar det ju inte det. Jag vet att snart sa kommer Arlov, tvarumslagenheten pa tredje vaningen och COOP Forum att vara hemma igen. Jag kommer inte att ha adress London, aka rod dubbeldeckar-buss till skolan, ha en pub runt hornet eller handla pa Sainsbury's. Just nu sa kanns det som att jag aldrig vill att det ska ta slut. Sarah, Becci, Patricia, Daniel och farmforallt Alexandra har ju kommit att bli mina basta vanner, vi gor allt tillsammans. Om nagra manader ar det dags att saga hej da, och vi vet inte om vi nagonsin kommer att traffas igen! Konstigt, att det kanns mer ledsamt att behova lamna mina nyfunna vanner har an det var att lamna er darhemma.. Jag vet ju att er, er kommer jag snart att traffa igen, ni bor ju bara i Sverige, liksom. Sarah och Becci bor i det stora landet i vast, Patricia och Daniel har sitt hem i Portugal. Det kanns valdigt vemodigt att tanka pa att jag kommer att behova lamna dem, samtidigt som jag vet att jag inte kan fortsatta mitt aventyr har hur lange som helst.
Hur som helst, jag saknar manga av er darhemma, mycket, sarskilt min alskling. Det kommer att bli roligt att traffa er alla igen om nagra manader. Men kanske kommer saker och ting att vara lite annorlunda. Jag har missat ett halvar av livet darhemma, och sjalv kommer jag att ha varit med om sa mycket, bade roliga och mindre roliga saker, och sjalvklart kommer de att ha paverkat mig, mina varderingar, min syn pa livet, och hela mig. Fast innerst inne sa kommer jag ju alltid bara att vara Julia, the crazy girl, som de kallar mig, portugiserna. Och lite crazy ar jag nog. Varfor vara mainstream nar man inte maste?
Lots of love to all of you!
/Julia x
Jag tror jag kände våren komma!
Tidig morgon. Klarblå himmel och sol. Jag känner lycka. Jag känner vemod. Jag känner att våren är på väg! Ja, det var så jag kände i morse. Jag är glad över att få vara här och uppleva allt som händer här, jag är glad över att solen sken idag och jag är glad över att våren tycks vara på väg! Vemodet fanns samtidigt i mig, eftersom i denna tidiga, vackra morgon var jag tvungen att följa min älskade till flygplatsen och säga hej då. Fyra nätter var han här, men oj så fort det gick! Jag ville allt bra gärna att han skulle stanna ett par nätter, eller veckor, till, men jag vet ju att det inte riktigt skulle funka. Jag vet ju i alla fall vad jag kommer att komma tillbaka till, vad jag har därhemma som är värdefullt. Alla här runtomkring mig är så kära och galna, och det är underbart! Även jag är det, det är vårkänslorna som kommer smygande, det spelar ingen roll att det har gått tre och ett halvt år!
Jag vet att jag har många trogna läsare där ute, och jag är verkligen ledsen att jag inte är bättre på att uppdatera!
Dagarna då Mattias var här var roliga! Vi hann med en hel del, bland annat så besökte vi Science Museum, Natural History Museum (med en massa häftiga dinosaurier!), vi åkte ett varv i The London Eye och vi tog en liten sväng till Camden Market, och I’m in love! Camden är så härligt! Folk med lite alternativa stilar håller till där, punkare och sånt, och det finns massa roliga butiker, marknader och mysiga matställen! Jag tror bestämt att det blir en tur dit igen redan på lördag! Vi hann även med att ha ett fantastiskt glasskalas här på International House!
Som vanligt så är det full rulle här i den stora staden! Till exempel så hade vi i onsdags våra sista lektioner för terminen! Det betyder dock inte på något sätt att vi inte har att göra! Här slutar lektionerna så tidigt för att man sedan ska ha tid att jobba med alla sina uppgifter, som alla ska vara inlämnade ungefär på samma datum. Det betyder för min del busy April!
Två norskor har anlänt till International House, Inger och Hallegjerd. De är båda rätt så trevliga, men de tycker nog att det är svårt att komma in till hundra procent i vår lilla grupp, eftersom vi redan är så tajta. Men vi försöker få med dem in i gemenskapen!
Det som står på tapeten den närmsta veckan är att vi ska få en bunt holländskor hit, de som ska ta hand om oss sedan den veckan då vi åker på utbyte till Holland. Det är fyra tjejer från Hogeschool i Leiden som kommer. Av intrycket som vi har fått av tjejerna via mailkontakt med dem så verkar de trevliga! Det verkar till och med som att det löser sig med boende för de stackarna! Meningen är ju att de ska bo hemma hos studenter här i England, men eftersom alla vi internationella studenter inte kan ha någon boende hos oss här utan att det kostar pengar så har det varit många vändor hit och dit hur vi skulle göra med boendet. Antagligen kommer en eller ett par stycken att bo här på International House, eftersom att portugisiske Daniel aldrig är i sitt rum. Varför han inte är det får ni lista ut själva.. Vi har i alla fall planerat värsta grymma veckan med holländskorna, allt från the Tate Art gallery till Camden Market till shopping på Oxford Street till Greenwich till pubrunda. Dessutom ska vi på möten och workshops på universitetet plus besöka grundskolor, så det kommer att bli en fullsmockad, hektisk vecka, men förhoppningsvis så kommer det att bli jätteroligt och givande också!
Jag måste ju erkänna att det är idag torsdag, och vi är inte ute och festar! Vi går ju alltid ut på torsdagar, men idag blev det liksom inget av, det är första gången sen vi kom hit för åtta veckor sen! Sarah har sina föräldrar på besök, så hon bor på ett hotell med dem inne i centrum. Alex har gått och blivit förkyld och Heidi har sin pojkvän på besök, så det kändes inte riktigt som att det var läge för utgång ikväll. Nej, i stället sitter jag och Alex och jobbar febrilt med våra Power Point Presentationer i Foundation Art som ska vara inlämnade i morgon. Jag vet, det är bra att vara ute i god tid. Jag är faktiskt färdig med min, jag ska bara printa ut sidorna i morgon innan lektionen börjar.
Vad har jag annars att rapportera, måntro? Tja, jag funderar på att åka till Rom i slutet av april. Portugiserna hade hittat billiga flygbiljetter dit och ville gärna att vi skulle följa med. Och eftersom jag har snålat lite nu på sistone så hoppas jag kunna ha råd med det. Tänk er, Rom! Åh, jag hoppas verkligen att det blir av!
Jag har även försökt vara lite duktig av mig på sista tiden! Sarah och jag har gjort det till en vana att ett par, tre gånger i veckan ta en Power Walk längs med Themsen det första vi gör på morgonen. Det blir ju annars inte så mycket motionerande, så vi tyckte att det var dags att ta tag i våra liv.. Eller nåt.. Dad, do you remember that stupid commercial they had in the States: ”Just walk away the pounds!”? That’s what we’re doing! Jag har även börjat äta ÄNNU mer grönsaker, så förhoppningsvis ska det ge resultat någon gång i framtiden. Men det är inte lätt ska jag säga, när man bor i lillebrodern till U.S.A. Britternas matvanor skulle få Fredrik Paulún att gråta sig till sömns om nätterna!
Nej, nu är det dags att klara av det sista på Power Point presentationen och sen gå till sängs! See you later, som alla säger här! /Julia-Gulia (som Alex kallar mig)