Måndag

Måndag den 6:e mars. Pompadapom, mammas födelsedag! Grattis på.. nej, just det i den där åldern vill de inte att man nämner hur gamla de blir. Okej, bara två år kvar tills det blir stort femtioårskalas då!? Oooops, det bara slank ur mig... Nej, man ska inte ha ångest för sin ålder. Bara man har gjort allt man velat innan man blir gammal, då är det ju inte så farligt. Det är ju därför jag är här nu. Jag vill inte sitta där om tio år med villa, volvo och vovve och ångra att jag aldrig åkte utomlands (okej, ingen vovve). Ja, det var egentligen bara en parentes.

 

 Detta är verkligen en annorlunda vecka. Vi brukar ju inte gå i skolan så mycket, behöva passa tider om mornarna eller ens gå upp ur sängen före klockan tio. Men nu, nu är det full rulle hela tiden. Klockan nio i morse hade vi gemensam frukost nere i matsalen här på International House, det känns som värsta lägret, vi är ju femton personer som äter frukost tillsammans där nere, det är värsta mysigt! Sen bar det av mot universitetet. Holländskorna tyckte nog lite som vi, att det är väldigt gammalmodigt, slitet och litet. Men de verkade i alla fall ganska  så imponerade av biblioteket, det är en väldigt fin byggnad. Efter lunch var det dags att ha välkomstmöte, och det inleddes med en urgullig barnkör som sjöng. Sen pratades lite om våra olika skolsystem och lite annat smått och gått. Efter det fanns det en massa olika workshops att gå på. Jag valde ”outdoor learning”, som en föreläsare från Norge höll i. Det var väldigt intressant, vi borde verkligen ta efter Norge och ta ut barnen mer! De engelska studenterna blev alldeles chockade av att de små förskolebarnen fick använda kniv och ha öppen eld, i skolan! Vi diskuterade vad problemen med outdoor education är i England, och vi fick höra några chockartade historier! Som till exempel att läraren inte få sätta på ett plåster på en elev som börjat blöda, för det kan hända att han eller hon är allergisk mot materialet! Om det är så att en lärare skulle vilja ha en lektion utomhus, måste man i förväg göra en riskbedömning av platsen där man tänkte hålla lektionen. Man måste kolla så att det inte finns några farliga saker där, och om man uppskattar att det är fler faror än fördelar med att ha lektionen där, så har man inte det. Och man måste alltid ha föräldrarnas underskrift på att det är okej att man tar med barnen ut. Om det skulle hända någonting med ett av barnen är man själv som lärare ansvarig, kan hamna inför rätta och kanske aldrig får arbeta som lärare igen. Jag förstår att det inte är så många lärare som tar med sina elever ut och håller lektioner utomhus. Man vill ju inte bli av med sitt jobb. På något sätt så känns det så konstigt med det här med Health and Safety här, för man är så rädd om barnen, att om de väl en dag möter något farligt, så vet de inte hur de ska handla i den situationen! I Norden har vi det perspektivet att så länge vi lär barnen HUR de ska använda de farliga verktygen, typ knivar, så är det ingen fara, för de vet att det är en farlig sak, och att man måste vara försiktig o.s.v. Jag kan inte hjälpa att jag fortsätter att förundras över alla konstigheter i det här landet! Som jag skrev igår så älskar jag verkligen London och England, och hade kanske kunnat tänka mig att bosätta mig här, om det inte hade varit för att jag aldrig i livet hade velat jobba som lärare här!

 

Vi var tillbaka i Woolwich lagom i tid till att laga lite middag, sen kom Judith och de två tjejerna som bor hemma hos henne hit, eftersom de gärna ville se hur det ser ut på International House. Sen tog vi en tur till den lokala puben, och de var nog lika besvikna som oss över att de faktiskt inte spelar någon musik där! Hur kan man ha en pub utan musik liksom?! Ja, vi antar att det är därför det är så billigt där..

 

Henrik, min kära broder! Jag vill skriva ett personligt tack till dig i dagens inlägg. Du ger alltid mig och Alexandra ett gott skratt genom att vi läser dina fina kommentarer i bloggen! Du borde verkligen satsa på det där med skrivandet, du har en gåva där!

 

Nu är det bedtime igen, och i morgon blir det otroligt spännande, vi ska besöka en grundskola! Sleep tight! /Jul x


Kommentarer
Postat av: Henrik "The misunderstood saint" Kylberg

Jag trodde inte jag skulle ha något speciellt att säga idag, så jag tänkte skippa det. Jag underskattade dock dig rejält och tänkte inte på att du alltid hittar nya kreativa sätt att göra mig förbannad på. Ett gott skratt?! Jag är en träffsäker samhällskritiker med en övernaturlig begåvning att upplysa andra människor om relevanta ting, ingen jävla komiker! På tal om det så sa en snubbe på jobbet idag åt mig att jag skulle försöka skaffa mig mindre självförtroende, jag vet inte riktigt vad han menade med det.

Som jag sa tidigare hade jag inte tänkt kommentera idag, men när jag väl har börjat kan jag lika gärna fortsätta. Jag oroar mig lite om ditt förändrade bruk av språket. Ett tag var det märkligt många "värsta" helt plötsligt. Sluta försöka vara stockhomare din jävla smålänning! Du hade oturen att födas som denna speciella typ av varelse och du kan inte ändra på det nu. Du kan alltid göra ditt bästa att ändra på det, men saker du säger och gör kommer alltid till slut att avslöja dig. Du vill ju inte ens köpa ett par kilo braj till mig i födelsedagspresent. Snåla smålänning.

Nu över till det viktigaste i dagens inlägg i Julia-Smulias blogg, nämligen det du kallar för en liten parentes. Hur du väljer att prioritera är givetvis din sak, men jag tycker att du borde ändra på den listan omgående. Saker man bör göra innan man blir gammal (som enligt dig tydligen är när man har fyllt 48) är något av det viktigaste. Det handlar om människors liv! Jag råkar ha en lista på saker man helst ska ha gjort innan man sitter där med vovve. Så här ser den ut:

* Ha en berikande uppväxt (om inte detta redan är uppfyllt så är allt redan tyvärr kört, för detta är grundstenen, var god sluta läsa genast om din barndom var fylld av blod, död och sodomi).
* Besöka Kalmar och skratta folk i ansiktet för att de pratar så konstigt.
* Gå in i den mest välsorterade godisbutiken i världen och säga "Hej, jag tar en godisbit tack".
* Se en romantisk film på bio utan att bli förbannad på allt fjanteri och gå hem (det är en svår jävel).
* Hoppa bungyjump från Eiffeltornet (med lite för lång gummisnodd för extra känsla).
* Göra saker man tycker om (detta kan tyckas självklart, men jag tog med det för att jag inte skulle glömma bort den punkten).
* Försöka gå före alla i kön till en nattklubb med motiveringen att man jobbar där och på grund av det i stället bli portad för alltid.
* Lösa Rubiks kub.
* Lösa Henriks kub (den är mycket svårare eftersom jag är smartare än Rubik).
* Lösa Henriks klot (det är jättelätt, det är ju bara ett klot).
* Besöka Louvren (seriöst).
* Råka komma in på en fest man inte skulle till och skratta åt skämt som sägs där för att man vill verka lika smart som de inbjudna gästerna.
* Slå ett världsrekord.
* Äta så mycket rulltårta att man till slut spyr av det (nej, det är inte omöjligt).
* Glädjas åt andras framgång (det är inte många som gör det).
* Våga skapa nya traditioner, rörande exempelvis jul (den la jag till endast här i listan till dig, ditt konservativa traditionsfreak).
* Lära sig cykla.
* Inse att det alltid kommer finnas saker man kommer ångra att man inte gjorde när man var ung.
* Sjunga inför publik fast man inte kan (du kan ju ganska bra, så du får väl hoppa på ett ben eller nåt som du kanske är sämre på, det är en självförtroendegrej).
* Skriva en lista över saker man anser sig bör göra innan det är för sent.

Jag bjuder på den, eventuella personliga tillägg kan tänkas vara okej om de först lämnas till mig för mitt godkännande. Jag kan avslöja att jag har klarat av ungefär hälften redan, men det är ändå en del kvar. Man måste ha mål här i livet!

Hej svejs, hit my face!

Ps. Du kanske kommer ihåg att jag råkade skära mig djupt in i tummen. När det väl hade läkt ihop upprepade jag liknande bravad härom dagen, fast med osthyveln i stället. Återigen blev jag förvånad över hur mycket blod man har i tummarna, att man aldrig lär sig. Jag kom att tänka på det när du berättade om barnen och deras knivar. Förhoppningsvis är de väl inte lika äckligt klantiga som jag. Hoppas grundskolan var till belåtenhet också! Nu är jag klar på riktigt. Ds.

2006-03-07 @ 16:46:52
Postat av: Casdamerica

I bookmarked this guestbook. Thank you for good job!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback