Joolz

Mattias kom, och åkte. Holländskorna kom, och åkte. Mina vänner från Sverige kom, och åkte. Det har varit ett par intensiva veckor, men nu har lugnet lagt sig igen, och allt har återgått till det ”normala”. Å ena sidan så kändes det skönt att få i ordning rummet igen, slippa ha grejer överallt och behöva ta hand om och fixa frukost åt ett helt kompani. Men jag måste erkänna att när vännerna åkte hem så blev det väldigt tomt och tyst, och de senaste dagarna har jag faktiskt haft min första släng av hemlängtan. Inte på det sättet att jag hellre vill vara hemma än här, för allt är fortfarande fantastiskt här, men just det att alla nära och kära är så långt bort och att det kommer att dröja ännu ett tag innan jag träffar många av er..

De sista dagarna med holländskorna här i London var lika fullsmockade och härliga som de första! Vi tog med dem till Camden och shoppade (love Camden 4-ever!), vi var på föreläsningar och workshops på Uni och på onsdagen var vi på musikal. Den hette ’Blood Brothers’ och var kanonbra! Jag vill gå på fler musikaler innan jag åker hem! Under veckan hann vi också med två besök i grundskolan. Det är så otroligt intressant att komma in i ett engelskt klassrum, det är mycket som liknar hur vi gör i Sverige, men det är också mycket som är annorlunda. Någonting som slår mig är att här är det så himla viktigt att läraren FÅR respekt, utan att nödvändigtvis förtjäna den. Man måste naturligtvis kalla läraren för Miss eller Mr och på många skolor tillämpas skoluniform. Vi kom att diskutera det här med skoluniform med The Head Teacher på en av skolorna vi besökte, och i allmänhet verkar lärarna tycka att det är väldigt viktigt att uppmuntra sina elever att använda uniformen. Man får inte längre tvinga någon att bära uniform, men man försöker få så många som möjligt att göra det. De skolorna som vi besökte låg båda i ganska så ’dåliga’ områden och var statliga skolor, och där består uniformen i princip av en t-shirt och en sweatshirt med skolans logo på plus att man helst ska ha byxor i en viss färg. Däremot på privata skolor är de mycket hårdare med uniform. Nära campus finns det en privatskola, och jag ser elever därifrån varje dag på väg till och från skolan, och jag lider med dessa flickor som måste ha en sådan vedervärdig uniform på sig! Gråa, vadlånga veckade kjolar, rutig slips, grå slipover och lång vinröd kavaj. Det är inga praktiska kläder för barn! Eller? Jaja, nog om uniformen, det var ändå intressant att få inblick i skolorna! Något som jag uppfattade som väldigt annorlunda är hur man disciplinerar eleverna. Det är väldigt vanligt att skicka en bråkig elev in till ett annat klassrum, och han eller hon får sitta där inne och jobba. Jag blev dock mest chockad över en kille som kom in från ett annat klassrum och satte sig att skriva: ’I will not be rude to adults. I will not be rude to adults. I will not be rude to adults...’ Det fick mig att tänka på Bart Simpson i ’The Sipmsons’, och det kändes så otroligt gammalmodigt!

Innan holländskorna ens hade hunnit härifrån kom ju mina vänner från Sverige och våldgästade mig. Jag måste säga att det var mycket trevligt att ha dem här, trots att vi höll ett hektiskt tempo och att jag fick alldeles för lite sömn. Eftersom det var första gången som Anna-Lena var i London så fanns det ju vissa måsten, såsom Buckingham Palace, Big Ben (och Henrik jag vet att det är själva uret som heter Big Ben och inte tornet, men man brukar ändå säga Big Ben, for your information!), Harrods och Covent Garden. Eftersom jag gillar London och allt som finns här så har jag ju inget emot att göra alla dessa saker, trots att jag har sett dem innan. Mitt absoluta favorituttryck efter dagarna som mina vänner spenderade här och som jag troligen använde ett hundratal gånger var ’Det är helt upp till er om ni vill göra si eller hellre göra så, själv kan jag ju göra det när som helst jag, FÖR JAG BOR JU HÄR!’. Ja, det var en höjdare minsann! Vi hann även med en tur till Camden (jag vet, det har blivit mycket Camden för mig den senaste tiden, but I love it!), där alla utom Hanna inhandlade skor. Jag och Lang köpte till och med två par var! Innan vännerna åkte hem hann vi även med delicious fish & chips på en typisk engelsk pub och Hanna lyckades få i sig en hel ale! (jag är imponerad, det var vedervärdigt!)

I söndags bestämde jag mig för att det hade varit lite för hektiskt den senaste veckan, så en sovmorgon hade ju varit på sin plats, det kunde jag väl vara värd? Första dagen på två veckor som jag kunde sova tills jag vaknade, vad händer då tror ni? Jo, brandlarmet går klockan kvart över nio, just när jag sover som bäst, så klart! Det var bara att rusa upp, försöka hitta något att slänga på sig, och sedan få liv i Alex, som inte vaknade av sig självt (!)

Alex till Julia: ’ Men är det inte måndag idag?’ Julia skriker till Alex: ’Ja, vad då då? Det är på TORSDAGAR de testar brandlarmet, inte måndagar!’

Där försökte hon allt lura mig, men se det gick inte, utan det var bara att yrvaket springa ut på gården. Bara fem minuter senare var det lugnt att gå in igen. Det var bara någon idiot som hade lekt med rökelse på rummet, så smart! Ja, fråga inte ens vad det är för märkliga människor som bor här. När jag kommer hem kommer jag väl att vara lika märklig.. Jag kunde i alla fall somna om, och sov till klockan ett, så jag fick min sovmorgon till slut!

Annars är det just för tillfället hyfsat lugnt, vi har temavecka på Uni, som handlar om inclusion, och idag hade vi bland annat en helst fantastisk workshop som handlade om behaviour managment. Jenny, som höll i workshopen, var bara så inspirerande! Man inser hur stor betydelse det man själv gör som lärare och som vuxen i allmänhet påverkar hur barnen respondar på det man gör. Jag börjar visst använda mig av lite svengelska nu, det är bäst jag slutar för idag!

Våren är här förresten! Bara så ni vet! Luv/ Julia x