Vintertid igen
För att nämna ett par ord om förra helgens Nässjö-besök: det var underbart! Den helgen var precis vad jag behövde där och då; umgås med familj och vänner, skjuta alla måsten på kommande vecka och bara vara. Sova en extra timma på morgonen, dricka ett extra glas vin till maten, umgås en extra timma med mamma. Gå på en fest för att fira att en quinna blivit 25, spela en efterlängtad badmintonmatch. Sätta på sig mysbyxorna, skippa sminket och krypa upp i soffan och kolla på en film. En cykeltur som slutade i ösregn och skjuts i bil, ett långt samtal och kaffe med ett par som varit med i denna värld betydligt längre än jag. En promenad genom ett centrum som tar fem minuter att avverka. En fika med utsikt över en välbekant gågata och många förbipasserande, bekanta ansikten. Helgens mest otippade: fredagskvällen tillbringades i Missionskyrkan, där broderns band spelade på hög volym. Nässjö Nästa? Till jul. Jag längtar otroligt till jul!
Eftersom förra helgen betydde ledighet, så betydde denna helgen jobb. Jobb hos en stark man i Bjärred, vars styrka, tålmodighet och acceptans jag ibland önskar att jag själv innehade. Färska frukostbullar, nybryggt kaffe och en pratglad granne.
Just nu är allt fokus (och all ångest) på en uppsats som ska vara klar och inlämnad på onsdag. Jag har lovat mig själv att den ska vara klar i morgon vid lunchtid. När jag ska sätta mig och skriva så blir jag plötsligt rastlös, ofokuserad och drabbas av skrivkramp. Men hallå, skrivandet brukar vara mitt minsta problem! Är det bara tvivel på min egen förmåga eller är det skräp på riktigt?! Jag kommer att pusta ut ordentligt på onsdag när jag (förhoppningsvis) kan lägga uppsatsen bakom mig. Och då kommer nästa ångestmoment att ta över för ett tag; tenta! Den skall skrivas nästa måndag, och just nu känner jag mig fullkomligt tom i hjärnan. Har något alls från seminarierna fastnat? Jag litar till min egen envishet och beslutsamhet att inte förlora, att jag får godkänt på tentan. Sen kan jag slappna av i ett par darar och ta minisemester. DET ser jag fram emot!
Nu ska jag inta sängen, så att jag smidigt och lätt kan skutta upp i morgon och köra ett tidigt spinningpass för att sedan vara fit for fight för att slutföra uppsatsen!
Trevlig vecka alla trogna läsare!
Peace, love and respect.
Joolz
Det kanske hade varit trevligt att inleda med ett lite småmysigt "hej" eller liknande? Det tänker jag inte göra, eftersom jag har blivit så jävla uselt uppfostrad att jag inte ens har lärt mig vanligt folkvett. Jag har blivit så jävla förstörd under hela min uppväxt att jag tror att "empati" är något drickbart. Jag har blivit så verbalt misshandlad under mina unga år att jag skulle sticka ner en lång kniv i halsen bara för att jag har sett det på TV. Har man fått samma uppväxt som jag så är det också ganska troligt att man slår sig själv i pannan med ett basebollträ när man försöker tänka. Du kanske tycker att detta som öppningsstycke i min lilla kommentar är lite märkligt. Jag tror att du kan gissa dig fram till orsaken. Exakt, den mor vi båda delar var smart nog att berätta att hon läser skiten jag skriver här. Jag hoppas att hon nu är väldigt glad över det. Nu ska jag bara skratta färdigt, sen är det dags att börja med de allvarliga sakerna.
Hehe. Precis, mamma, vilken jävla lirare. Du tycker alltså att vi spelade på hög volym. Jag vet inte om vi var på samma ställe, men jag var i alla fall i en satans kyrka. En kyrkjävel! Om jag minns det hela rätt så var det inte särskilt hög volym. Du kanske förväxlar det hela med bögvolym? I så fall kan du ha rätt, även om jag tycker att det är fel av dig att ha så förutfattade meningar om homosexuella män som du i så fall hade där. De är också människor som du och, hmm. Som du! Som dig! Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, svenska och att skriva och sådant där har aldrig riktigt varit min grej. Det är för bögjävlar. Det viktiga är ändå att vi var för jävla bra. Surrection är nog världens bästa band, det är min objektiva uppfattning.
Jag tror bestämt att jag minns att du talade om en efterlängtad badmintonmatch (jag kan scrolla upp och helt enkelt titta efter, men så mycket tid har jag fan inte på mig, jag har mycket annat som jag måste ta itu med just i natt, sova exempelvis, hur ska man skriva när man håller på med parenteser, jag bara skriver ett kommatecken här och där och hoppas på det bästa, jag hade varit evigt tacksam om du kunde reda ut allt nästa gång du väljer att smacka på din bloggjävel med ännu ett inlägg). Alla tänkbara parenteser åsido, badminton är ju trevligt värre. I alla fall när jag vinner (som i fallet mot dig, som du kanske kommer ihåg). Det är ett spexigt ord det där annars, badminton. Bad min ton. Bad är ju sånt man kanske ibland använder när man badar. Min betyder att du ska ge fan i vad det än råkar vara och ton är nog direkt taget från någon jävla tonåring. Tonåringar är fjantiga, de är ju yngre än mig. Eller hur??!
Vad hade du mer skrivit i din så kallade blogg? Just fan! Det var något om någon jävla uppsatsjävel! Ursäkta att jag råkar svära så mycket, det är en direkt följd av uppväxten jag har haft (se tidigare skitsnack i denna kommentar, ett stort jävla HAHA till morsan också). Jag vet faktiskt lite hur det känns, i alla fall delvis. Efter att man har skrivit något så brukar man själv överblicka det hela och tänka över det noga. Det slår aldrig fel, varenda gång tycker jag att det är skit. Sen brukar jag tänka att "vafan, så dåligt kan det inte vara" och så låter man det vara som det är. Sen får man sitt härliga IG och gråter för resten av livet. Kanske är det inte så för dig, du kanske anser att lipande är mer en sak som "bögjävlar" håller på med. Vad är ditt problem med homosexuella egentligen? Du får fan sluta att ställa dem i dålig dager, för det här börjar nästan likna Gettysburg (om man bortser från de tusentals detaljer som gör att de båda sakerna inte alls är relaterade). Ibland frågar jag mig själv vad jag håller på med, men sen fortsätter jag bara att kommentera som om inget hade hänt.
Det är nog till din nackdel att det går att kommentera dina inlägg. Om man tänker efter (vilket man mycket sällan gör) så betyder det helt enkelt att vilka jävla idioter som helst (jag) kan skriva vad fan de vill om det du väljer att tala om rörande ditt liv. Det kanske inte är så viktigt för dig, men du har i så fall väldigt fel! Funktionen att kommentera för vem som helst ger bara utrymme för sviniga äckel att säga emot de genomtänkta saker du har att berätta. Jag vill alltså tacka dig (i egenskap av besserwisser som egentligen är ganska blåst) för att du låter mig hålla på. Det är verkligen jättekul, för mig. Irriterande för alla andra, men det skiter ju jag i. Empati är något drickbart, det har jag alltid fått lära mig.
På tal om det så sa du någonting om att skippa sminket och kolla på film. Jag vet inte om jag missuppfattade det hela (jag brukar missuppfatta det mesta), men det lät ändå som något hämtat ur Tyskland strax före andra världskriget. "Vad härligt, vi kan ju kolla på film lite avslappnat sådär". "I helvete att vi kan, tvätta av dig sminket först din jävla idiot innan jag dödar dig!". Varför måste alltid allting vara så jobbigt? Varför kan man inte få ha sminket på sig när man kollar på film?
Annars hade jag väl inte så mycket att säga. Världen är liten sa du, visst fan är den det. 12.742 km i diameter bara. Sjukligt litet när man tänker efter. Du kan försöka att pracka på mig dina moderna idéer, men jorden är platt. Det är nog lika bra att du inser det. Det är inte direkt så att du har bevis för din sak, men jag ser från var jag står att jorden är platt.
Glöm inte att vattna blommorna. Om du inte gör det så dör de. Det kanske inte känns så jävla viktigt, men om du frågar blommorna så tror jag att de har en helt annan åsikt. De är förmodligen för ett liberalare drogbruk.
And I want you to know, I'm noooooooooot an aaangel!
/Henrik (jag måste sluta att kommentera dina inlägg, det börjar fan bli larvigt nu)
Tjenis för fan! Hur är läget annars? Visst lät det precis som att jag brydde mig när jag frågade hur du mådde? Det är lite så jag jobbar, jag får folk att tro att jag är en vänlig idiot innan jag slår dem med häpnad med min arrogans. Du kanske undrar varför jag kommenterar detta inlägg igen? Dels så är det väl så att det helt enkelt inte finns några nya, men mer viktigt så gör jag det för det jag råkade skriva (helt utan avsikt) innan var totalt åt helvete. Jag var ohövlig och jävligt irriterande mot alla människor förutom mig själv, något som jag annars aldrig skulle vara. Det fattar du väl? Eller?!
Jag har väl egentligen inget mer att säga, tyvärr är jag samma jävla människa som jag var när jag skrev det som står ovan. Ibland undrar jag vad jag håller på med, men jag kommer till slut alltid på det. Jag låter fingrarna knappra lite på tangenterna på måfå, alltid blir det väl något läsbart.
Jag vet inte om du minns detta, men vi talades vid på msn för ett tag sedan. Vi hade djupa diskussioner om ett och annat bland annat. Eller ja, du var djup och jag satt och larvade mig som omväxlings skull. Annars är det inte riktigt min stil att fjanta bort saker och ting, men när det gäller saker som du säger så verkar det vara helt annorlunda. Jag vet inte varför. Förmodligen är det så att du är bra mycket mer intelligent än vad jag är, så jag måste ha någon slags försvarsmekanism som hanterar detta. Eller så är det så att du är en tönt som tar fram fjanten i mig. Du kan välja alternativ där, så går vi vidare.
Shout it out loud! Nu kanske du undrar varför jag helt plötsligt skriver så. Det är väl inte din sak att veta vad som föregår i din blogg?! Det här är mitt ställe och jag gör vad fan jag vill. Om du tycker att det är okej alltså, annars gör jag som du vill. Jag sjöng i alla fall lite till en låt som finns på en cd som jag (precis, jag, Henrik den överjävliga skivgöraren) har gjort. Är du riktigt jävla snäll så kan du få den av mig. Jag vet inte när vi ses i och för sig, väntar du i två veckor innan vi ses lär jag vara så jävla trött på skiten att du får den även om du beter dig som en jävla jävel (som du oftast gör, din jävel).
Jag råkade se att du avslutade ditt senaste inlägg med "Peace, love and respect". Visst, det låter kanske helt underbart i teorin, men vad händer om det hela realiseras? "Peace" betyder att Bush inte får kriga. Då lär han bli väldigt grinig och döda en massa människor. På tal om det, har du sett Borat? Det är en jävligt rolig film som visar det mesta man behöver veta om amerikanarjävlarna. Alltså, en del av dem. Jag är inte sådan att jag väljer att döma ett helt folkslag efter vad jag har sett på film. Men de är ju fan dumma i huvudet.
Nu så till det andra ordet, "Love". Jag kan inte fatta hur du kan missa själva skitsnacket rörande den här skiten. Jag förnekar inte kärlek som sådant, det är det bästa som finns (förutom Heavenly, fan vad bra de är). Det hela är väl mest en fråga om definition av ett ord. Jag vet exempelvis tonåringar som "älskar" sin pojkvän, nästa vecka "älskar" samma tonåring en annan pojkvän. Det behöver inte vara så kortsiktigt heller, ta äldre motsvarigheter så tror jag att du kommer fram till samma sak. Ett par som älskar varandra lovar varandra evig kärlek och det kanske går för jävla bra. Efter femton år så kanske det däremot går åt helvete, men hade de då verkligen fel från början? Nej, det hade de inte. Låt kärleken döda sig själv, för den kommer inte finnas länge till.
"Respect" då. Det finns inget som heter respekt längre, det är fan i mig dagens sanning. Vad ska du göra om jag har fel? Döda mig? Jag hoppas att du inte gör det med tanke på hur ofta jag har fel! Men i alla fall, respekt? Vad i helvete är det? Du må kalla mig för en gammal gubbjävel, men respekt finns inte i dagens samhälle. Det snackas en jävla massa om det, men det betyder inte att det faktiskt förekommer. Jag vill alltså fråga dig en direkt fråga, som jag vill att du tänker över förbannat jävla noga. Hyser du genuin respekt för någon (exempelvis din storeboror?). Tänk för helvete efter noga innan du bestämmer dig, det här är viktiga grejer!
Annars var det nog inget speciellt.
Henrik!
I would suggest using shades of blue. Much more relaxing to look at.