Joolz

Här i Nürnberg bara snöar och snöar det. Stora, vita flingor faller just nu utanför fönstret. Och jag som vill ha våååår! Men den kommer väl förhoppningsvis vad det lider.

Förra veckan när det hade kommit några centimeter nysnö var jag och åkte kälke med C. Och då menar jag verkligen en riktig kälke, i trä, inte pulka i plast. Jag har aldrig sett att man åker på sådana hemma i Sverige, men det var ju lite coolt! I och för sig tror jag att det är aningen farligare att åka kälke, men jag vet, jag är ju också en riktig fegis när det gäller sånt där. Jag vågar ju knappt åka pulka!

Tisdagar är nog min favorit-dag här (av mina arbetsdagar). På morgonen är mamman iväg med M på någon aktivitet, så då har jag huset för mig själv en stund. På eftermiddagen har barnen jympa, först M en timme och sen C en timme. Under den första timmen när M har sitt pass underhåller jag C. Tisdagarna innebär att det inte blir så himla mycket dötid på eftermiddagen och heller inte alltför mycket dock-lek ;-)

De senaste dagarna har läggningen gått riktigt bra, vilket är himla skönt! Men jag vet ju att C när som helst kan ha en dålig dag, och då blir det kamp igen.. Men varje bra dag är en vinst i sig!

I fredags och lördags kände jag mig lite deppig och hade hemlängtan, men de senaste dagarna har det känts betydligt bättre. Jag börjar känna mig mer hemma och känner mig alltmer bekväm tillsammans med mamman. Även språket börjar flyta på lite bättre, även om det fortfarande finns mycket att förbättra.. Jag har kommit på att det bästa jag kan göra är att sluta vara rädd för att säga fel och bara pladdra på, utan att tänka för mycket. Jag har insett att jag ofta väljer att hålla tyst, bara för att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig på tyska, men det hjälper mig ju inte att komma framåt, så varje dag försöker jag tvinga mig själv att säga/förklara något som egentligen är över min språkliga förmåga, och ja, det går hyfsat. Jag vet att min grammatik är långtifrån perfekt, men kommunikation är ju det viktigaste!

Jag fick svar från min handledare härom dagen och fick veta att jag måste försvara min uppsats i ett opponeringsseminarium. Denna information gladde mig inte direkt, men det är ju ändå bra att veta om. Jag har ingen aning om hur detta ska hinnas med i slutet av maj/början av juni, med tanke pa att jag har LITE annat att tänka på just då, men det ska nog lösa sig. Först och främst ska uppsatsen skrivas, och det är just vad jag hade tänkt ägna de kommande timmarna åt.

Snöiga kramar,

Joolz