Joolz

I dag är jag ledig. Hela familjen är i väg för att fira mammans systers 50-årsdag, men jag valde att stanna hemma. Mamman trodde inte att det skulle bli så himla skoj för mig, så i stället har jag haft hela huset för mig själv, snacka om lugnt!

I går kväll var jag lite deppig. C var inte speciellt trevlig vare sig under eftermiddagen eller vid läggdags. Under eftermiddagen spelade hon något slags spel att "mamma ska, mamma ska, Julia får inte vara med". Visst, jag förstår att mamma är nummer ett när man är fyra år gammal, och jag förstår att det är något slags spel hon spelar, men tyvärr tar jag ändå åt mig. Vid läggdags var det kalabalik igen och jag undrade i mitt stilla sinne om jag verkligen ska palla i tio veckor till. Men JA, det ska jag! Hon ska inte få vinna över mig, lilla C. Det kommer säkert att bli jobbigt många kvällar under min resterande tid här, men som Micke sa i går när jag pratade med honom: jag måste försöka se läggningsrutinen som en arbetsuppgift och bara ta mig igenom det. Jag anser att mamman är lite för släpphänt, för hon låter C få både titta på video och läsa bok innan hon somnar fast hon har burit sig väldigt illa åt. Men jag får se det här som en erfarenhet och jag kommer definitivt ha lärt mig ett och annat om små barn och jag kommer att ha en väldigt klar uppfattning om hur jag vill att mina barn ska bli, eller inte ska bli och också ha lärt mig mer om hur jag ska kunna se till att det faktiskt blir så. Jag tror att C har sina bra dagar och sina dåliga dagar, och det är bara att hoppas på att jag får några bra dagar emellanåt, så att jag känner att jag pallar de kommande tio veckorna. I går kväll kände jag mig faktiskt riktigt ledsen och längtade hem lite grann, längtade megabautamycket efter Mattias.. Men jag VET att jag måste göra det här, för min egen skull, för språkets skull. Sen att det känns tufft och lite ensamt, det får jag ta. Jag ska ju bara vara här i tre månader. Jag är glad att det inte är ett helt år jag ska stanna!

I dag har jag äntligen tagit tag i projektet uppsats. Jag har gjort en detaljerad arbetsskiss med alla delar jag tänker ha med i arbetet och mailat min handledare, så nu hoppas jag på en "kör hårt"-signal från henne. Jag har även undersökt läromedel nummer ett och fört statistik och antecknat. Bara två to go. Sen ligger ju det stora jobbet i att analysera all data och framför allt att skriva själva texten - på tyska - men när jag väl gått igenom alla tre läroböckerna som jag ska "undersöka" så har jag ju all data samlad, och då är det liksom bara att sätta i gång. Jag måste, måste, måste plocka fram självdisciplinen och verkligen sätta mig med uppsatsen en eller ett par timmar varje dag, så att jag verkligen kommer någonvart. Den måste inte vara helt, helt klar i maj när jag åker hem, men helst. Sen är ju problemet om jag måste opponera, för frågan är hur det ska hinnas med innan vårterminen är slut. men jag har frågat min handledare om man verkligen måste försvara sin uppsats trots att den bara är 7,5 poäng. Jag hoppas, hoppas INTE det. För i så fall är det bara till att skriva, skriva, skriva tills min handledare är nöjd och sen - schwupp - så kan jag ta ut mikn lärarexamen. Jag blir alldeles varm inom mig när jag tänker FÄRDIG LÄRARE! Det som jag har kämpat för i snart fem år. Snart, snart, snart!

Nu blir det lite läsning i min tyska krimi sen mat. Jag måste ladda mentalt inför morgondagen. Ni vet, söndagar är ju mina tuffaste dagar - tidig uppstigning, morgonrutiner och sen underhålla båda barnen mest hela dagen.

Kramar från ett soligt Bayern,
Joolz