Joolz

Kära läsare. Förlåt att jag inte har uppdaterat bloggskrället på ett tag, men det har varit lite mycket. I veckan som gick var det först några slags helgdagar här, till följd av karnevals-tiderna, så C var inte på dagis vare sig i måndags eller tisdags, och då blir det genast mer att göra. Det är betydligt enklare att underhålla en 1,5-åring än en 4-åring.. I måndags åkte vi en sväng till pappans jobb och kopierade en massa recept och bilder ur målarböcker, och sen stannade C kvar där hela eftermiddagen. I tisdags var det Faschings-Dienstag här och pappan jobbade bara halvdag. Han kom hem runt 14-tiden och vi åt extra festlig mat, allihop tillsammans. Sen åkte vi på en utflykt till Dutzendteich och Reichsparteitagsgelände, där det är väldigt fint att promenera. Pappan är som en levande historiebok och berättade en massa om alla dessa gamla byggnader som Hitler lät bygga under nazi-tiden. Snacka om storhetsvansinne! Han planerade att bygga en stadion som skulle rymma 400 000 besökare! Den som nu finns i Nürnberg rymmer 40 000.. Han lät även bygga en 60 meter bred, spikrak väg genom staden som pekar rakt mot Kaiserburg. Ja, i Nürnberg finns sannerligen mycket historia!

I onsdags var jag ledig. Himlen var blå och solen sken, häääärligt! Först arbetade jag lite med min uppsats, sen for jag in till stan en sväng och promenerade runt och shoppade. Det blev en topp och en skjorta från Pimkie.

I torsdags var det rikigt kass väder, så då gjorde vi en utflykt till Mercado, ett stort shoppingcenter här i stan. Där introducerade mamman mig för min nya favoritaffär: Orsay. Wow, det var både snyggt och billigt och jag hittade ett par jeans, bara så där liksom, det är lycka det! Den affären kommer jag att gå till fler gånger, för den finns även i stan. Då ska jag gå dit i lugn och ro utan två barn i släptåg..

Så i går var den stora dagen för telefonintervjun inne. Natten till fredagen vaknade jag med dunkande huvud och var kokhet. Minuten senare frös jag. Yippie, feberfrossa.. Det var ju verkligen bra tajming! Men jag proppade i mig lite Ipren och försökte låta som mitt vanliga jag. Han hade en hel del kluriga frågor, rektorn, som jag känner att jag inte hade några superbra, genomtänkta svar på.. Men han lät väldigt positiv och han sa att han hade "a good feeling about you". I maj måste han redan ha tillsatt alla tjänster inför hösten, så om jag får jobbet så kommer jag att veta det redan innan jag åker hem härifrån. Han förstod ju även varför jag inte kunde svara så bra på alla frågor: jag har ju inte speciellt mycket erfarenhet av att undervisa. Han sa att OM han erbjuder mig jobbet så kommer det bli som någon form av "trainee"-tjänst där jag kommer att ha "mentorer" runt mig som jag kann rådfråga + att jag i så fall får något färre undervisningstimmar per vecka, för att verkligen kunna sätta mig in i yrket. Jag hoppas, hoppas, hoppas så klart, men jag tar inte ut någon seger i förskott. Och OM jag får jobbet så måååååste uppsatsen vara färdig innan jag börjar så att jag är behörig. Och det har jag mer eller mindre lovat rektorn att den ska vara, så erbjuder han mig jobbet så gäller det att plocka fram självdisciplinen! Jag är väldigt glad över att jag åtminstone fixade översättningen innan jul, så att uppsatsen är det "enda" jag har kvar. Mitt mål är att ha skrivit alla delar på uppsatsen i mitten av april, så att jag kan lämna in den då och sen få tillbaka den för bearbetning och sen kunna opponera i maj/juni. Min handledare menar att det finns fler studenter i min situation och förhoppningsvis kommer någon mer att vara klar i vår, så att det bli opponeringsseminarium. I annat fall måste man tydligen skriva en recension av ett annat arbete.. Men det är ju ett senare problem. Först och främst ska jag bli klar med mitt eget arbete! På måndag ringer rektorn från skolan igen, och om jag förstod honom rätt så blir jag då antingen erbjuden jobbet eller så får jag veta att jag inte får det..

Trevlig helg alla läsare!

Joolz