Joolz

God Jul, får man väl säga! Julen kom och gick i ett rasande tempo. Tänk att det redann är över och att jag är tillbaka nere i Skåne igen. Det hade väl inte behövt kännas så konstigt, om det inte hade varit för att flertalet av alla jag umgicks med under julhelgen, kommer jag inte att träffa igen förrän om ett halvår, i juli när jag kommmer hem från England. Jag kommer att SAKNA er så otroligt mycket. Men jag antar att det som vanligt kommer att bli jobbigast att vara ifrån mamma så länge.. *snyft* Att inte ens kunna höras på telefon när helst man känner för det.. Det var inte utan en tår i ögat som man satte sig på tåget. Men oj så kul det kommer bli därborta, så mycket som jag kommer kunna ta med mig hem i erfarenhetsryggsäcken. Julen var som sagt full av allt det där som den brukar vara full av; mat, dricka, nära och kära, julklappar, julgran, Kalle Anka, goda vänner etc. Utgången på Juldagen blev en höjdare, även om det denna gång inte blev tillfälle att dansa på bordet. *blink till Hanna* Julklappsbytet med hela gänget på Annandagen blev också mycket trevligt, även om det där och då kunde konstateras att varken jag eller Hanna är särskilt haja på poker. Så nu är det inte så många timmar kvar på det här året. Jag vet inte riktigt hur jag på bara några rader ska kunna sammanfatta det, men bra har det varit. Det har varit bra, roligt, jobbigt, intressant, oförutsägbart. Framförallt det sista, oförutsägbart. Massa saker som har hänt mig under året hade jag aldrig kunnat drömma om. Som att bli insyltad i ett triangeldrama. Eller att en 36-årig man skulle skriva sin kärleksförklaring till mig. Inte heller visste jag för ett år sedan att jag skulle få högsta betyg på en jättesvår uppsats, och inte heller visste jag att Johanna skulle komma in i mitt liv, som en stormvind och bli en av mina allra bästa vänner. Trots allt såhär under årets sista timmar så kan jag mest bara komma på bra saker som hände under 2005. Visst måste det ha hänt något negativt också? Tja, kanske. Men det är bara petitesser. Ett tåg kanske var försenat. Kanske hade magen blivit för tjock för favoritbyxorna. Kanske hade man kunnat få ett högre betyg. Men vad gör väl det? Här är jag nu, och allt det som hänt under 2005, och åren dessförinnan, de har format mig till det jag är idag. Och vad är jag idag? Det kan jag knappt själv svara på. Men jag kan nog ändå säga att jag är stolt. Och det är inget självklart för mig, som många vet. Men 2005 har varit positivt i den bemärkelsen att jag tror att jag nu har börjat lära känna mig själv, och jag försöker också att tycka om det jag ser. Det är fortfarande en lång väg kvar att vandra, men jag har åtminstone börjat! Nu kan vi bara vänta och se vad 2006 erbjuder oss. Det är ett stort år, på många sätt. Jag kommer att tillbringa hälften av det i England. Redan den 14:e januari händer det något stort, något roligt. Som jag har velat så länge, och som äntligen blir av! 2006 har mycket roligt att erbjuda. I februari blir Ulla (pappas sambo) mormor, på riktigt! Hoppas allt går bra för Frida och Daniel med den lilla bebisen! 2006 blir troligen även det året då min kära storebror tar sitt efterlängtade körkort! *lycka till* Det är ju även någon som ska fylla 30 år 2006, den 7:e juli närmare bestämt. Vi nämner inga namn, det kan finnas ångest inblandat. 2006 har säkert mycket mer att erbjuda, men det kommer vi att kunna summera först om ett år. Nu vill jag bara säga GOTT NYTT ÅR! Ta det lungt, med både sprit och raketer! Många nyårskramar! /Julia