Fy vad taskigt att luras så! Fast roligt var det!
Mamma, Micke och Pontus har alltså varit här i några dagar. Varför går tiden alltid så fort när man har roligt? Det är så härligt att ha dem här att jag nästan känner att jag måste överväga att flytta tillbaka till Nässjö i framtiden, så jag kan ha dem nära. Men Nässjö? Uhh, känns inte så lockande, men man vet ju aldrig i framtiden..
Nu har jag alltså börjat jobba som personlig assistent och hittills trivs jag som fisken i vattnet! Det känns ju knappt som ett jobb att komma hem till honom och fixa och dona, laga middag, kolla på nyheterna, etc. Jag fattar inte att jag inte har tänkt på ett sånt jobb tidigare!
Nu över till en kommentar av en kommentar skriven av en trogen besökare av denna blogg. Min kära broder. Jag fick mig återigen ett gott skratt av att läsa hans kommentar. Jag hoppas att du fattar att det inte bara är jag som läser dina kommentarer, utan även alla andra besökare i bloggen.. Jag kan meddela att jag nu vet vart Open House ligger i Arlöv, och att ni var där borta och snurrade betyder ju att ni hade kört ganska fel. Men det är väl konstigt, alltid ordnar det sig på något sätt till slut! Och, ja, skåningar är nog inte så dryga, utan ganska så trevliga. Fast de pratar ju skånska, förstås..
I eftermiddag blir det ett kärt återseende med en klasskompis från högskolan. Jag träffade henne visserligen på Irland, men det måste ju finnas huuuur mycket skvaller som helst att bli uppdaterad om när man varit borta en hel termin! Förhoppningsvis kommer Tina också, även hon en klasskompis från MAH, men hon var i Australien under vårterminen, så hon har troligen också ett och annat att berätta! Jag måste säga att jag känner/har känt viss brist på socialt umgänge den här sommaren, kanske är det därför jag fick den där läskiga idén om att behöva flytta tillbaka till Nässjö och familjen. Ingen är ju här nere i Malmö nu i sommar, känns det som.. Alex är kvar i Storbritannien, Sara är uppe i Kristianstad över sommaren, den andra Sara är sjukt busy med jobb, Stina spenderar sommaren i Småland, Johan är som bäst på gång att flytta till Stockholm och Mark jobbar i Oslo. Praise the Lord att Catherine är hemma och kan underhålla mig i eftermiddag. Gött att Hanna och jag hittade en helg då vi båda kunde ta oss till Kalmar (nu på lördag-söndag), och ni kan bara föreställa er hur sjukt fantastiskt det ska bli att åka till Skottland och träffa Alex! My one and only Alex, tänk om man kunde ha henne här i en liten låda och ta fram henne lite då och då.. Skönt att du kommer hem snart!
Nej, nu ska jag gå och göra någon nytta tror jag! Putsa fönstrena? Nja, kanske. Kanske blir det en tupplur först.
See you soon!
/Joolz
VÅGA VÄGRA NÄSSJÖ!! För annat än möjligen sommaren då man kan jobba hemma, träffa alla och mysa. ;-)
Hejsan! Jag kanske lovade att inte kommentera mera (jätteroligt rim för övrigt, om än felaktigt uttryckt) om du skrev mer. Tydligen ljög jag nåt fruktansvärt, för här är jag igen! Det kanske egentligen är ganska bra, du och många andra har ofta påpekat just att alla skrattar åt mig, inte med mig. Jag skämtar nämligen inte, förutom ett och annat negerskämt som jag har lärt mig. Ett exempel: Vad blir neger baklänges? Regen! Hahahaha, hysteriskt roligt!! Regen! Hehehehe. Sjukt jävla roligt.
Hur kommer det sig för övrigt att du har börjat använda "sjukt" i ordets rätta bemärkelse? Jag hade givetvis varit väldigt arg på dig för detta om det inte hade varit så att jag använder det på samma sätt. Har du möjligtvis härmat mig? Det är i så fall ett steg i rätt riktning! Vägen till ett fulländat leverne är att försöka uttrycka sig som mig, att bete sig mot andra människor som jag gör och så vidare. Visst, man uppfattas som utvecklingsstörd av det grövre slaget i början, men till slut fattar folk vad det egentligen är frågan om. En helt normal avvikelse!
När vi ändå är inne på ämnet så har jag ett erbjudande till dig! Du slipper att betala något för ölen om du putsar mina fönster! Jag fick ändå idén av dig, så det känns som ett ganska rimligt förslag. Jag skulle jättegärna göra det själv, eftersom de är ganska smutsiga, men en viss mor (som vi båda delar) har tagit slut på mitt fönsterputs så det är helt omöjligt! Dessutom är jag inte säker på att jag vet hur man gör, i vanliga fall brukar jag vänta på att regnet spolar dem rena, men det har inte funkat i sommar. Fan ta soliga och varma somrar! Vädergudarna fattar inte vad de gör mot mina stackars fönster! Det är ändå viktigare att mina fönster är halvrena än att miljontals människor ska ha det trevligt i solen. Jag antar att alla tycker så.
Sen var det stackars Pontus också. Jag tycker mer synd om mig än honom! Jag råkade äta middag hos ett äldre par härom dagen (mammas mamma med make). Kvinnan av dem båda frågar mig om jag har hört något från min mamma. Det hade jag givetvis inte, men jag förklarade för henne att hon förmodligen var och hälsade på sin dotter (läs dig). Då sa hon att hon hade åkt till Grekland. Utan att berätta det för mig! En fråga bara som du kan tänka över och återkomma till mig med, hur i hela jävla helvetet kommer det sig att hon kan åka till Grekland utan att ens antyda detta i ett ynka sms när jag inte får lämna stan utan att redogöra för vad jag gör varje sekund? Jag finner detta högst besynnerligt. Detta retade mig mycket länge, tills en timme senare då jag hittade en mycket rolig sten på marken. Den såg ut som ett huvud! Hehehehe.
Nu har jag tyvärr kommit ifrån min ursprungliga mening med denna kommentar. Som jag fattade det så handlade detta inlägget om Nässjö och varför man ska undvika staden så mycket man bara orkar. Hur kan man undvika en stad så mycket man orkar förresten? Det är väl bara att ge fan i att åka dit om man hatar skiten nåt så in i helvete? Det krävs inte så mycket ansträngning, snarare så är allt som krävs lathet och en ovilja att besöka en stad. Det är ungefär som att säga att man ska undvika Bombay så mycket man orkar. Jag har aldrig varit där, men det är inte så att jag sitter hemma varje dag och koncentrerar mig noga så att jag inte råkar hamna där av misstag. Korkat sagt, jag tar på mig det.
Jag tänkte i alla fall räkna upp alla fördelar med att bo i Nässjö, för det är inte så farligt som alla tror. Den mest uppenbara fördelen är väl att jag bor här. Det kanske verkar lite väl egocentriskt att säga så, men det är ju jävligt sant. Tänk om du hade bott i Nässjö, då hade det bara varit att ringa om du behövde något (som jag av olika anledningar då kunde hjälpa dig med). Exempelvis, har du en extra puck till Stigas bordshockeyspel? Klart som fan jag har det! Har du en elbas som inte funkar så bra som jag kan få låna? Inga problem! Har du Amy Diamonds senaste skiva? Fuck yeah! Bara där finns som du ser många fördelar.
En annan mycket viktig fördel med Nässjö lärde jag mig när jag var ute och reste på min semester. Det är ju så jävla litet! Man slipper vara vilse, som man annars ofta är. Det funkar inte att gissa sig fram i Göteborg (tydligen), men det funkar i Nässjö! Dessutom har vi inga fina byggnader i Nässjö, det är ju jättebra! När det finns sådana kan det hända att två personer (låt oss kalla dem Henrik och Viktor) inte vet vad de heter och till slut kallar byggnaden för Turning twisting torso efter att de har stannat på Statiol, köpt Sunes roliga vägsommargrej och frågat efter vägen till bron eftersom de var vilse. Något sådant tokigt händer inte i Nässjö! För övrigt var inte Sunes Sommarsak så bra, förutom pysslet där Amy läste upp frågor.
En annan bra sak med Nässjö är alla de kyrkor som finns, jättemånga i flera olika färger finns det att välja bland! Sen finns det en fin park, där det alltid sitter trevliga människor som låter en vara med i det sociala umgänget så länge man inte ska ta av deras öl (alkisar är ganska bestämda när det gäller att dricka av deras öl). Den största sanningen om Nässjö är väl kanske att många av oss slutligen hamnar här likt förbannat. Men det är ju bra, då finns det ju många här som man känner!
Jag måste givetvis ta upp din kommentar om min kommentar. Jag trodde inte att det var tillåtet att göra så? Du skriver, sen kommenterar vi andra. Så trodde jag att det hela var uppbyggt. Men icke! Självklart ska du ge fan i alla gamla fina traditioner där kommentarer förblev okommenterade! Men det var i alla fall skönt att du hittade Open House, man kan ju inte leva i Arlöv utan att känna till det. Sen hade jag en fråga om det där du sa om att det inte bara är du som läser mina kommentarer. Det är väl klart att det är så? Jag kommenterar ju något som du har skrivit! Vad är det för slags människor som läser andra människors kommentarer? Jag gör det givetvis, men jag är ju en allmänt vidrig människa. Att en helt öppen kommentar på en blogg kunde läsas av mer än bloggens ägare hade jag inte en aning om. Förstår du inte hur detta påverkar mig? Nu måste jag ju tänka mig för innan jag skriver något! Eller så kanske jag helt enkelt skiter i det, vilket troligen blir fallet (se ovan).
Nu till det som alltid är så svårt, att avsluta. Jag har inget mer att säga, så det borde kanske inte vara så svårt egentligen. Men det känns som att jag som är lite äldre och vet jättemycket mer än dig borde ge dig ett par visdomsord på din väg mot den vuxna världen (som jag själv lever i). Den viktigaste läxan här i livet är nog ändå att man inte ska lära sig av sina misstag. Annars hade jag aldrig ätit äpplen med äckliga larver i så ofantligt många gånger.
Sure, you killed the guy, but why did you have to eat his brains?
Henrik!!!