Praise the Lord!
Jihaaaaa, jag har en fantastisk nyhet att berätta (speciellt riktad till mamma). Coop Forum här i Burlöv har nu utökat sina öppettider till 8-22 varje dag! Så nu, mamma, kan ni hoppa in på Coop och köpa godis även efter klockan 18 en lördag!
Det är lördagen den 16:e december och jag sitter här och hör regnet smattra mot rutan. Jag är sur. Sur för att allt är helt fel. Det ska vara VINTER nu, inte vår. Knopparna har ju för sjutton börjat slå ut. Okej, man kanske inte kan kräva snö, det är ju ändå Skåne jag befinner mig i, men minusgrader?! Minusgrader hade i alla fall vittnat om vinter och att det lider mot jul. Men inte ens DET! Jag vet, det kan låta som att jag bara klagar, och det är just det jag gör. Och det är ingen som kan göra något åt detta väder-dilemma ändå, så jag borde väl bara hålla käften i stället.
Som sagt, den där mys-jul-känslan vill inte alls infinna sig, och det beror nog på vädret lika mycket som att jag har en hel del annat än julstök att tänka på. Idag ska jag i alla fall ut och köpa julklappar (ska försöka köpa så få och billiga som möjligt, alla människor har ju redan allt de behöver och vill ha, så det är köpa-för-att-köpa-regeln som gäller), och kanske kan upplysta skyltfönster, doften av glögg och 100 000 männsikor som stressar runt ge mig lite julkänsla. Jag hoppas det. Men jag vet också att jag går här och väntar på en känsla som aldrig kommer att komma tillbaka. Det var en känsla av förväntan, spänning, ja en mycket speciell känsla som knappt går att beskriva. Och den känslan försvann med barndomen. Jag går och väntar och väntar varje år, men den kommer aldrig att komma tillbaka. Jag hoppas att jag kommer få glädjen att återse just den känslan hos mina egna barn, kanske om tio år (eller kanske ännu mer snart!).
Nu är det dags att ge sig ut i regnet snart, men kanske borde jag byta om från pyjamasen först?
Peace
Julia
Det är lördagen den 16:e december och jag sitter här och hör regnet smattra mot rutan. Jag är sur. Sur för att allt är helt fel. Det ska vara VINTER nu, inte vår. Knopparna har ju för sjutton börjat slå ut. Okej, man kanske inte kan kräva snö, det är ju ändå Skåne jag befinner mig i, men minusgrader?! Minusgrader hade i alla fall vittnat om vinter och att det lider mot jul. Men inte ens DET! Jag vet, det kan låta som att jag bara klagar, och det är just det jag gör. Och det är ingen som kan göra något åt detta väder-dilemma ändå, så jag borde väl bara hålla käften i stället.
Som sagt, den där mys-jul-känslan vill inte alls infinna sig, och det beror nog på vädret lika mycket som att jag har en hel del annat än julstök att tänka på. Idag ska jag i alla fall ut och köpa julklappar (ska försöka köpa så få och billiga som möjligt, alla människor har ju redan allt de behöver och vill ha, så det är köpa-för-att-köpa-regeln som gäller), och kanske kan upplysta skyltfönster, doften av glögg och 100 000 männsikor som stressar runt ge mig lite julkänsla. Jag hoppas det. Men jag vet också att jag går här och väntar på en känsla som aldrig kommer att komma tillbaka. Det var en känsla av förväntan, spänning, ja en mycket speciell känsla som knappt går att beskriva. Och den känslan försvann med barndomen. Jag går och väntar och väntar varje år, men den kommer aldrig att komma tillbaka. Jag hoppas att jag kommer få glädjen att återse just den känslan hos mina egna barn, kanske om tio år (eller kanske ännu mer snart!).
Nu är det dags att ge sig ut i regnet snart, men kanske borde jag byta om från pyjamasen först?
Peace
Julia
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag håller med. Vill också ha snö, eller iallafall minusgrader! en vecka kvar till jul och det regnar! visst önskar man att den där speciella känslan av förväntan skulle kunna infinna sig varje år, men tydligen så försvinner det ju äldre man blir...eller?
Postat av: Sverrevanessa
Thanks for your hard work,the info ,links , and rescourses are an asset to our business.
Trackback