Dags för en uppdatering här!
Oj, oj, oj, nu har det gått så där lång tid sen jag skrev sist, IGEN! En hel MÅNAD sen! Man kan ju nästan misstänka mig för att vara bloggmördare, men lugn kära trogna läsare, lugn, så är inte fallet! Det är bara det att jag ibland glömmer bort min lilla blogg, men oftast är jag väl bara för slö för att uppdatera..
Ja, man kan ju säga som såhär: Det har hänt ofantligt mycket sen sist jag skrev, så jag får väl köra en snabbgenomgång här:
Födelsedagar till förbannelse
Det är vääääldigt många som har fyllt år på sistone. Fästmannen var först ut den 7:e juli. Märk väl att det inte var vilken födelsedag som helst, utan den 30:e! Dagen förflöt dock lugnt och stilla utan speciellt mycket pompa och ståt. Och vi kan nog pusta ut, för ja, han är ungefär likadan nu som innan födelsedagen. Men för att citera en arbetskamrat till mig: ”Va, är han 30 år?! När jag tänker på en 30-åring så tänker jag på någon med fru, barn, hus och bil!” Och ja, kanske det. Men JAG är ju tack och lov inte 30 ännu!
Den 12 juli fick farmor och Hanna dela bemärkelsedag. Hanna blev 23 och farmor blev 92. Och vem av dem hade åldersnoja? Nej, Hanna, vi pratar inte om det! ;-) Det blev så klart traditionell jordgubbstårta hos farmor i Göteborg, pappa börjar få in rutinen på den där tårtan nu! Hanna firade ju sin födelsedag helgen som följde. Det finns väl inte så mycket att säga om den festen som inte redan har sagts.. Så länge det bara var Hanna och jag gick det finfint. Det var sen, när de riktiga gästerna kom, som kaoset bröt ut. Det började med att duschen inte funkade, det fortsatte med stopp i toaletten, och som pricken över i-et så krashades lite utemöbler. Men det var MYCKET trevligt också, med bad, grillning, rödvin och en massa trevliga människor. Nattens höjdpunkt var nakenbadet i sjön!
Den 18:e juli var det Saras tur att bli 23. Ingen ångest över åldern där inte, vad jag kunde se i alla fall, och det är ju skönt! Sara bjöd in till traditionellt födelsedagsfirande med god mat och tårta i föräldrahemmet i Hanaskog. Som en parentes så kan jag tillägga att Sara och jag dagen därpå tog oss en tur på Kiviks marknad, vilket var väldigt trevligt!
Den 22:a juli var en stor dag för Emma. Hon fyllde nämligen 20! Emma är egentligen Saras kompis, men jag fick följa med på festen som bihang! ;-) Det blev riktigt trevligt till slut, men jag är glad att jag slapp städa efteråt. Jag tror även att jag är glad att jag inte fick i mig samma mängd tequila som födelsedagsbarnet Emma, det kan aldrig sluta bra..
Jobb, ska det vara eller inte vara?
Ja, det där med sommarjobb 2006 är ju en historia för sig. Jag trodde att jag skulle jobba på samma ställe som jag gjorde förra året, men fick i mitten av maj reda på att det inte fanns något jobb till mig! Vad gör man då? Jo, man går in på ams.se och söker jobb! Och vad finns det för jobb? Jo, som telefonförsäljare! Så det fick det bli! Och hur är det att jobba som telefonförsäljare, undrar ni kanske då? Ja, det är ganska så värdelöst faktiskt. Dåligt betalt, enformigt som attan, ganska meningslöst känns det också. Jag har jobbat på Online Telemarketing sedan efter midsommar och kommer att jobba kvar ytterligare ett par veckor. Men sen är det slut med det! Jag har nämligen fått ett annat jobb! Som personlig assistent åt en man i Bjärred som har MS. Jag har redan börjat gå bredvid och på måndag ska jag ha mitt första egna pass! Det här jobbet känns så mycket bättre, så mycket mer rätt! Jag känner att jag verkligen gör en insats och hjälper någon som behöver det, samtidigt som jag får en massa tillbaka av honom, i form av socialt umgänge och livserfarenhet, och dessutom så är det riktigt hyfsat betalt! Jag kommer att jobba lite helger då och då och kanske även någon vardag då och då när det fattas folk, som extrajobb under terminen. Och det är ju bra, för pengar behövs det alltid extra!
Ett rus – varför kunde det inte varat längre!?
Fredagen den 28:e juli, det var precis häromdagen det. Min kära, goa väninna Johanna kom ner till Malmö från Nässjö för att se ”Gud” tillsammans med mig. Strax innan klockan nio på kvällen på Öja slottsruin, Ystad, så trädde han fram, till folkets jubel. Mina damer och herrar, tidernas allra största och bästa svenska artist: LARS WINNERBÄCK! Ja, det var som det brukar vara på hans live-konserter. Tiden stod stilla, inget annat än Lasse existerade. Och efter ett tag så kändes det till slut som om det bara var jag och Lasse där, i ett samförstånd och rus, som man önskar kunde vara för evigt.. Men en sån konsert kan man ju leva på ett bra tag, och självklart betalade man ju mer än gärna överpriset 220 spänn för en snygg Lasse t-shirt!
Förutom att Lasse och konserten var fantastiskt så var det MYCKET trevligt att umgås med Johanna! Johanna, denna underbart roliga människa som aldrig bangar för något! Det är aldrig något krångel eller strul, vi bara är oss själva och det blir aldrig fel! Synd att hon bara hade tid att stanna här i lite drygt ett dygn.. Men snart ska hon tvinga med sin kära sambo ner hit för en stor shopping-tur i Köpenhamn! Det ser vi fram emot!
Övrigt
Ja, vad har mer hänt då? Och vad mer är på gång? Jo, jag kan meddela att jag ännu inte har tagit tag i min ångestfyllda hemtenta. Det är inte riktigt likt mig att skjuta upp saker tills in i det sista, men jag antar att de fem månaderna med Alex som sambo satte sina spår.. ;-)
I veckan som gick kom familje-invasion nummer ett, i form av storebror + kompis Viktor. Tanken var att de skulle stanna en natt, men de trivdes så himla bra här att det till slut blev tre! Och de var väldigt lätta gäster att ha hand om, de var mer eller mindre självgående! Det var ju bra att de råkade ha vägarna förbi Tyskland också när de ändå var här, och kunde ju då lämna av lite här, så blev det ju inte så baktungt i bilen på vägen hem till Nässjö för dem sen! ;-)
Kommande vecka kommer familje-invasion nummer två, i form av mamma, Micke och Pontus. Så läääägligt att jag inte ska jobba speciellt mycket under den kommande veckan, så de kan få inta min lägenhet, göra sig hemmastadda och sen pyssla om mig under dygnets alla vakna timmar! Det ser jag fram emot!
Efter två familje-invasioner kan det vara skönt att få lite miljöombyte. Då är det nämligen dags att fara till Kalmar/Öland, tillsammans med en fantastisk quinna, nämligen Hanna! Det råkar ju vara så att Hanna bor i Kalmar under terminerna och har ett litet fint studentrum där, så det är ju perfekt! Längesen jag var på Öland, det ska sannerligen bli trevligt!
Närmast efter Öland har jag en Skottlandsresa att se fram emot den 11:e augusti! Men mer om det en annan gång!
Nu är det hög tid att masa sig mot sängen och se fram emot en rejäl sovmorgon i morgon bitti, innan det är dags att åka ut till Bjärred och jobba!
Ha det gott allihopa!
/Joolz
Vad mycket som hänt och vad snabbt tiden gått!! jag hade också velat se Lasse! hoppas du njöt åt mig också!
see you soon!
Hallå ja. Trevligt att du skriver lite igen, det är ju alltid trevligt! Du kanske tyckte att den meningen var lite konstig, med tanke på hur jag väldigt tydligt upprepade samma sak två gånger. Men jag upprepade det endast två gånger ändå, det måste du vara nöjd med. Jag skrev inte typ: "Lars Winnerbäck, Lasse, Lars Winnerbäck". Jag förstår inte vad som är så speciellt med honom, men det kanske är jag som inte förstår mig på musik. Kanske kan han någon gång testa att slänga in en eller ett par melodier i sina låtar så kanske det blir bättre. Men i alla fall, sluta använda mitt smeknamn på honom! Det är mitt!
Vidare så vill jag ifrågasätta att du titulerar mitt och Vickans besök som en "invasion". Vi kom alltså inte med diverse krigsredskap och blåste ur hela jävla Arlöv. Visst, man kanske inte behöver så mycket vapen för att förstöra den pinsamt lilla håla du bor i. Men tänk då på att den fortfarande inte är liten nog att man inte kan åka vilse och upptäcka byggnader som du tydligen inte kände till! Du borde förresten besöka Open House som vi råkade komma till, det verkade vara jättetrevligt där! Allt du gör är att du åker av motorvägen, svänger helt jävla fel i en rondell, åker i cirklar i tio minuter och svänger sen av fastän du är ganska säker på att du är långt ifrån var du borde vara.
Sen har jag en annan sak att ta upp angående den "stad" du bor i eller vad man nu ska kalla det. Heter det Arlöv eller heter det Burlöv? Någon måste fan i mig ta tag i det där och bestämma sig! Jag kan inte tänka mig att vi var de första som har misstagit sig och råkat gå av på fel hållplats klockan två på natten bara för att de kallar det Burlöv fast vi ska till Arlöv. De ropade ut att nästa hållplats var Burlöv, då vände jag mig till min vän och frågade: "Vi ska väl till Arlöv, inte Burlöv"? Givetvis höll han med, så vi satt kvar på tåget. Vi tyckte att Åkarp lät närmare Arlöv än något annat, men det var tydligen helt fel! Jag tycker ändå samhället är litet nog för att endast ha ett namn, så om du kunde fixa det så skulle jag vara evigt tacksam!
Annars så tackar jag och Viktor för att vi fick övernatta hos dig, vi hade en härlig liten semester (förutom när vi åkte vilse på den danska landsbygden med nervöst lite bensin kvar). The Puben var överraskande bra, härlig musik och trevlig stämning hos de lokala alkisarna. Vi fattade speciellt tycke för en dam som var ordentligt jävla aspackad när vi var där andra kvällen (hon var givetvis där första kvällen också men då pratade hon inte med oss). Hon var jättesur för att "the bartender on duty" ville stänga och gå hem för att sova. I vilket fall som helst så ändrades våra fördomar lite just där på den puben, vi är inte längre övertygade om att alla skåningar är dryga idioter precis som alla smålänningar. De verkade mycket öppnare och trevligare än smålänningar (kanske var det bara för att de var fulla).
Annars verkar det ha varit mycket födelsedagar. Det är ju alltid roligt. Ett ganska uselt skäl till att få supa tycker jag nog, bara för att man råkade födas ungefär samma dag för ett antal år sen. Eller kanske för 23 år sen, det vore ju förfärligt. Alla vet ju att när man är 23 så är man inte längre ung, man är gammal som fan. Men det var inte det jag tänkte på, det var ju det här med åldrandet. När man ändå har råkat nått en ålder av 23 (och alla höjdpunkter i livet för längesen är avklarade) så borde det inte spela någon roll exakt vilken dag man föddes på. Men det gör det tydligen! Jag gör i stället så att varje lördag skålar jag för mig själv och skriker "hurra för att jag har åldrats ännu en vecka"! Jag behöver alltså inte fira min födelsedag, jag firar att jag är en gubbjävel varje vecka.
Vad var det mer? Just det, arbete på sommaren! Man behöver väl inte vara ett geni för att fatta att telefonförsäljning inte passar dig, så det är ju bra att du har hittat ett mer passande jobb. Du lär ju behöva ett jobb för att betala för ölen som vi köpte till dig utan att du betalade en spänn. Var bara lugn, du kommer få ett riktigt bra pris eftersom vi åt din mat och så. Du kanske lade märke till att vi inte bytte ut det flaket som vi sa att vi skulle byta ut. Vi tyckte inte att det behövdes eftersom det bara fattades två öl. Viktor sa att han skulle bjuda dig på en öl nästa gång du kommer till Nässjö. Jag å andra sidan kan tänka mig att sälja en ganska billigt!
Det var nog allt jag hade att säga för denna gång, se nu till att skriva lite oftare så kanske du slipper en kommentar av mig. Jag skriver alltså detta enbart för att du skriver så sällan. Dessutom tänker jag inte radera detta som jag har gjort med många andra av de kommentarer jag har skrivit (det brukar annars bli alldeles för långt). Ha det så bra så länge och sådär. Lycka till på det nya jobbet kanske man ska säga? Jag vet inte, jag får återkomma om det.
Life is too short for not doping it away!
Henrik!!!