Joolz

Jag vet att det nu är jäääättelängesen som jag lovade en uppdatering här. Så jag antar att det är dags nu då. Jag får väl lite snabbt recensera Skottland, eftersom det var där jag slutade sist.

Jag anlände till Edinburgh Airport tidigt på eftermiddagen den 11:e augusti, precis efter att de i Storbritannien hade upptäckt misstänkta terrorister. På flygplatsen i Edinburgh var det väl inte så stort pådrag om man jämför med Heathrow, men det var ändå mer än  lovligt många poliser på flygplatsen, alla rejält beväpnade med stora vapen. De som skulle flyga ut den dagen fick inte ha något handbagage, utan bara lägga pass och plånbok i en genomskinlig platskasse.. Som tur var så hade säkerhetsnivån sänkts till dess att jag skulle resa hem igen, så det var skönt!

Från Edinburgh tog jag ett tåg till Stirling, där jag bytte till ett annat tåg som tog mig till Perth. Där hittade jag en skraltig buss som tog mig till Crieff, ett ställe som jag skulle vilja kalla by, men invånarna själva kallar det hellre småstad. Crieff ligger för den som inte vet uppe på en kulle, så det var bara att börja traska uppför.. En kort stund senare kommer hon, min underbara Alex springande emot mig på gatan! Jag kan tala om att det var ett mycket kärt återseende! Med sig i släptåg hade hon också sina au pair-barn, Heather 8 år och Fiona 5 år, båda mycket glada och tillmötesgående.
En snabbgenomgång på vad Alex och jag hann med under fyra dagar:

• Fyra besök på den lokala puben ”The Meadow Inn”, med ett antal Gin & Tonic och half pints

• Shopping i Stirling

• Promenad över en golfbana som slutade lite längre upp i skogen med en delad flaska rött och smaskiga Dorritos.

• Edinburgh Festival - vi tog med oss tjejerna dit över dagen

• Starbuck’s Coffee – i Edinburgh

• Indisk mat på restaurang där vi var de enda gästerna

• Middag med familjen Williamson i form av grillat

• Djupa samtal om livet ute i det gröna

• Ett besök hemma hos Alex ”vän”, som bodde i ett fascionabelt hus där jag var tvungen att fota!

• Fionas allra första skoldag ( hon var så himla fin i sin uniform!)

Sen var det helt enkelt dags att åka tillbaks till Sverige igen, och fy vad jobbigt det var att skiljas åt från Alex – en gång till liksom!

Hela besöket i Skottland var underbart, fantastiskt, återhämtande, vackert, något man gärna hade stannat kvar i betydligt längre. Men som alla vet så är underbart kort, det enda jag kunde glädjas åt just då var att Alex i alla fall snart skulle vara hemkommen till Sverige.

Där hade ni Skottlandsresan i snabbformat! Ciao!