Joolz

Ja, vad ska man säga? Äta, jobba, sova, dö.. Känner att livet liksom bara rullar på, av bara farten, och jag hänger mest bara med för att jag måste. Jag börjar mer och mer känna att nutiden bara är en transportsträcka, för att i sinom tid komma fram till något annat. Jag börjar bli lite trött på det. Fast jag försöker samtidigt att njuta av det så mycket som möjligt. Jag vill mer än något annat vara KLAR med min utbildning nu, men samtidigt så vet jag innerst inne att det i många sammanhang är en lyx att vara student. Att kunna disponera hela dagen som man själv vill. Ta en morgonpromenad, sen äta en härlig, god frukost, tvätta på förmiddagen. Plugga lite grann. Fixa klart tvätten. Fixa lite mat och ta en paus framför TV:n. Återgå till datorn och pluggandet några timmar på kvällen. Som jag har gjort idag. Problemet är bara att vissa dagar så har man helt enkelt ingen motivation eller energi till att plugga. Och det är ju knappast någon som tvingar en, eller ser till att saker och ting blir gjorda. Mellan 5-10 timmars föreläsning i veckan har jag på universitetet, resterande 30 timmar ska jag plugga själv. Hua! Men det har ju gått bra hittills i alla fall. Jag fick ju nästan en chock när jag såg mitt resultat på grammatik-tentan. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag kunde få VG på den, med tanke på att det inte ens kändes speciellt bra efter att jag hade skrivit den. Det kändes inte dåligt heller, men sådär lite lagom. Märkligt. Men jag är glad att det är avklarat i alla fall! Nu ska vi bara hålla tummarna för att min uppsats-handledare godkänner min uppsats också. Hon är totalt hopplös, petar i allt och tycker att jag ska ändra här och där och hit och dit. Varför kan jag inte bara få vara stolt över att ha skrivit 5 sidor text på tyska om ett intressant ämne, utan att hon ska gå in och peta i en massa saker och be mig att använda formuleringar som jag aldrig i mitt liv själv hade kunnat formulera!? Det känns nästan som om hon kunde skrivit den själv i stället, om hon ändå ska ändra allt. Självklart vill jag ändra grammatiska fel och så, så att det blir rätt ändelser och sånt, men om det är lite för talspråkligt ibland gör väl inget? Det är jäkligt svårt att skriva på fackspråk när man inte har en aning om hur det ser ut. Jaja, det får lösa sig. Utöver uppsatsen (som är inlämnad) så är det bara översättningen och litteratur och kulturhistorian kvar. Översättningen är det som jag oroar mig för, men det är bara till att göra sitt bästa..

Frisk och pigg som en nötkärna är jag i alla fall igen. Nu kunde solen få visa sig snart också så kanske humöret kunde höja sig ett snäpp eller två!

Ha re! Joolz