Joolz

Den här hösten har präglats av att saker liksom bara ... tar slut ... Först var det praktiken. Jag återvände i höstas för sista gången till Vipan som lärarstuderande och gjorde mina sista fyra veckor verksamhetsförlagd tid. Bara ett par veckor efter det var jag dock tillbaka på skolan i form av lärarvikarie och jag kan nu stolt meddela att jag har fått min allra första lärarlön, på cirka 1800:-. Det ni! Samtidigt som det känns alldeles underbart att snart vara färdig lärare så kommer jag att sakna skolan och eleverna, men framför allt mina helt underbara handledare! Utan dem hade jag inte varit den lärare jag är i dag och med deras hjälp har jag börjat tro mer på mig själv och att jag har myket att ge. Sista dagen jag var på Vipan fick jag en jättefin present (handbok i engelska) och en massa fina ord. Jag hade till och med en tår i ögonvån ...

Sen är det jobbet. Jag har jobbat som personlig assistent i två och ett halvt år och nu har jag bara två dagar kvar att jobba där. Det känns alldeles jättevemodigt .... Även om jag inte har jobbat så himla många timmar i månaden så har det ändå varit ett trivsamt återkommande moment i mitt annars ganska rutinlösa studentliv. Nu måste jag ta farväl för att inte veta säkert om vi någonsin kommer att ses igen ... Även detta känns både bra och dåligt. Bra på det viset att anledningen till att jag slutar är att jag ska ut i världen och göra annat skoj, men tråkigt eftersom att jag har trivts så bra ...

Och så är det studentlivet. Jag har pluggat ända sedan jag var sju år gammal och började skolan. Plugg, plugg, plugg. Läsa, skriva, uppsats, tenta, PRESTATIONSÅNGEST. Efter examensarbetet är det bara några futtiga poäng kvar, sen är det slut med pluggandet. Just nu kan jag inte få nog av det fort nog, men visst kommer jag att sakna vissa aspekter av studentlivet. Flexibiliteten, till exempel. Att kunna ta en långhelg och sen ta igen plugget när det passar mig. Att inte börja förrän framåt 9-10 på förmiddagen är najs, framför allt för att man då hinner ta en timmes power-walk innan det är dags att infinna sig på högskolan. Att hela tiden läsa facklitteratur och skriva uppsatser är väldigt utvecklande, och jag tror inte att man kan få detsamma av ett jobb..  Även om jag är ofantligt trött på plugget just nu, så är jag helt övertygad om att jag kommer att vilja plugga igen. Men jag får betala av lite på studielånet först. Sen finns det ju fortbildningar att gå. Man kan ju bli specialpedagog, till exempel. Eller genuspedagog =)

Sen återstår det att se om tien på Rapsvägen också går mot sitt slut. Jag börjar känna allt starkare att jag längtar efter en annan sorts boende, men det får ge sig med vad framtiden har att erbjuda mig i form av jobb och beroende på hur övertalningsbar min blivande make är ;-) Vi får se om vi blir kvar i Skåne eller bosätter oss någon annan stans lite längre norrut i vårt avlånga land.

Och sen finns det ju ett antal saker som jag hoppas INTE kommer att ta slut i och med examen. Alla fina vänskaper som har utvecklats under dessa år hoppas jag kommer att finnas kvar livet ut. Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att vara samma glada, energiska Julia som trivs med livet även när jag ska palla 40-timmars arbetsveckor.

Att någonting tar slut innebär ju att något annat tar vid - eller hur? Äventyret som kallas LIVET: Here I come!

Joolz

.................................................................................................................................................................................................

För en stund sen sa de på Christer i P3 att det är mer sannolikt att barn med hög intelligenskvot blir vegetarianer som vuxna än barn med lägre intelligenskvot. Jag säger då det. Jag var nog ett smart barn - och är numera en smart vuxen ;-)