Joolz

Alltså, nu är det dags! Nu är det dags på RIKTIGT att jag tar tag i mitt liv. Tre gånger, TRE gånger det senaste halvåret har någon frågat/trott att jag är gravid! Och hallå, liksom, hur långt gången måste man vara för att det faktiskt ska synas att man är gravid? Åtminstone sådär en tre, fyra, fem månader! Folk tror att jag jag ska föda barn om några månader?! Okej, jag vet att jag har ett antal kilon som jag behöver bli av med, men är det verkligen såååå illa? Ja, tydligen.

Om jag hade haft lite annorlunda fördelning av de här extra kilona, om de hade suttit på bröst, lår, rumpa och höfter i stället så hade ingen behövt missta sig.. Synd bara att jag är skapt som en karl och har värsta ölmagen (som dock inte består av öl, utan snarare av smågodis). Det är INTE OKEJ för en tjej att ha ölmage. Är man kille är det ju lite lättare. Då går det ju liksom inte att missta sig, där kan det ju inte vara annat än fett det är tal om.

Jag tror i och för sig också att dessa missförstånd delvis skulle kunna bero på modet som har varit det senaste året, med toppar och tunikor som är skurna under bysten, typiskt mamma-kläds-mässigt. Men jag vet inte. Det enda jag vet är att det är dags att ta i med hårdhanskarna, men inte främst för att folk tror att jag är med barn, utan mer för att jag om ett halvår ska stå brud, och då vill jag vara (känna mig) finare, snyggare, hetare och mer nöjd med mig själv än någonsin!

Så Friskis och Svettis, here I come, och en gång för alla: nej, jag ÄR inte gravid.

Joolz