Nürnberg
Hej hopp alla vänner! Nu har jag kommit fram till mitt nya "hem". I gar var det mycket nya intryck att ta in och jag var totalt utmattad framat halv atta pa kvallen, sa da drog jag mig tillbaka. Tyvärr var det da nagot konstigt med internet, sa jag kunde inget skriva da..
I gar morse började äventyret. Mattias och jag hade sällskap in till Malmö C, där vi sedan skiljdes at. Han gick till en vanlig dag pa jobbet, jag akte i väg för att inte veta vad som väntade. Pa Kastrup känner jag mig ju rätt hemma vid det här laget, sa det kändes ju skönt. Tanten i baggage dropen var dock mindre trevlig: "du har för mycket bagage med dig. Man far bara ha 20 kilo, du har atta kilo för mycket". Jaha, och vad ska jag göra at det, here I am med mina väskor liksom. Man FAR ju ha med sig mer packning, men man far betala för det. Tanten fortsatte: "Har du handbagage med dig?" Ja, klart jag har det liksom. "Ställ den här pa vagen." Okej, jag gjorde som hon sa. "Du har för tungt handbagage, det väger 10 kilo, det far bara väga 8." Men guuuuuuuud tänkte jag! "Du far plocka ur lite ur ditt handbagage och lägga i ditt incheckade bagage." Jahopp, sagt och gjort, sa fick det bli. Trots att tanten var sur och purken sa debiterade hon mig bara för fem av mina 10 överskottskilon, vilket jag var mycket tacksam för med tanke pa att det kostar drygt 100 SEK per extra kilo..
Naväl, bagaget blev incheckat, jag klarade säkerhetskontrollen utan besvär och sen bar det av. I världens minsta lilla mini-plan! Jag är väldigt glad över att vädret var bra, annars hade det nog kunnat vara lite läskigt.. Resan tog inte mer än 1 timme och 15 minuter och Nürnbergs flygplats är inte speciellt stor. När jag hade varit pa toa snurrade mina väskor redan pa bandet, sa det var bara att fortsätta. Utanför väntade mamman och den lilla flickan i familjen. Den stora flickan är pa Kindergarten om dagarna. Mamman var hur trevlig som helst och pratade en massa. Jag kände mig fortfarande väldigt nervös och var lite torr i munnen, men det tog sig ganska snabbt. Vi akte direkt hem till huset, och jag säger bara det, sicket hus! Det är stort, luftligt, ljust, med en massa stora fönster. Alla sovrum ligger pa övervaningen och mitt är ca 25 kvadratmeter stort med dubbelsang, platt-TV, stereo, laptop med internet och telefon som jag far ringa till det fasta nätet i Sverige med hur mycket jag vill =) Jag delar badrum med barnen, mamman och pappan har ett eget badrum i anslutning till deras sovrum. Pa nedervaningen är det kök och vardagsrum med stor lekhörna för barnen. Nere i källaren finns det tvättstuga och relax-avdelning med bastu och ytterligare dusch.
I gar var det mycket nya intryck att ta till sig och vi fixade med lite smatt och gott, jag packade upp och mamman ordnade med min dator, sa att internet funkar. Sen var det bara till att försöka börja lära känna lillflickan, som är 1,5 ar gammal. Meningen är ju att jag ska vara hemma med henne ibland pa förmiddagarna när mamman vill träna, gar till sjukgymnasten eller har annat att ordna med.
Framemot tre halv fyra-tiden i gar eftermiddag var det dags att hämta den stora flickan pa Kindergarten. Hon är 4 ar gammal och som 4-aringar är mest, gilar att leka, spela spel, mala och är jättesöt när det passar henne, men hon testar sa klart gränserna, sa det kommer nog att bli tufft vissa ganger..
När vi hade kommit hem fran Kindergarten fick vi besök av en väninna till mamman och hennes dotter som är jämngammal med den stora flickan. Det blev fika, snack och spel. Sen var det dags för middag och sängrutiner. Det är där jag kommer in i bilden. Eller tanken är ju att jag ska hjälpa till att förbereda maten och sa, men i gar kväll tittade jag pa dvd tillsammans med flickorna medan mamman lagade mat. Naväl, kvällsrutinerna.. Den stora flickan, C, vill ju helst att mamma ska göra, men tanken är att jag ska se till att hon far pa sig pyjamas, tvättar sig och borstar tänderna. Jag känner att allting är sa nytt just nu och det är svart att veta hur de vill ha allt, sa jag haller mig lite i bakgrunden, gör sa mycket jag kan och kollar hur mamman gör. C ville inte lata mig borsta hennes tänder, men med lite hjälp fran mamman blev det i alla fall gjort till slut. Sen är det min uppgift att läsa tva sagor, sjunga en eller ett par sanger och leka lite med de sma gossedjuren. Mamman var med hela tiden i gar, läste en av sagorna osv. Men sen är nog tanken att jag ska göra det mesta själv där. Sen när det var dags att släcka lampan blev det lite skrik och gnäll, men till slut sa..
Efter det käkade mamman och jag middag i hop. Pappan har jag inte träffat ännu, han kom hem sent i gar, vilket han tydligen ofta gör, ofta efter lägggdags. Men i kväll skulle han visst komma hem till middagen, sa da far jag träffa även honom. Men det är mest mamman och flickorna jag kommer att träffa. Huu, jag är redan nervös inför helgen den 6-8 mars när mamman ska aka i väg med sina väninnor över helgen. Da ska jag och pappan vara hemma och ta hand om barnen. Men det ska väl ga det med, da känner jag ju bade barnen och pappan lite bättre.
Om jag ska fortsätta att berätta om alla detaljer sa kommer det här inlägget att bli superlangt, men summa summarum sa har jag det bra. Mina lediga dagar är onsdagar och lördagar, men om jag far besök eller sa kan det ändras till helgen. Sa i morgon blir det till att aka in till Nürnberg city och kolla lite, tar ca 25 minuter med buss härifran. Mamman är väldigt gullig och trevlig och jag känner att jag väldigt gärna vill göra ett gott intryck, göra bra ifran mig och vill att hon ska tycka om mig. Men det enda jag kan göra är ju att försöka vara mig själv och göra mitt bästa. Just nu sa här i början känner jag mig rätt sa klumpig och tafatt, men det blir väl bättre.
Spraket gar hyfsat, jag fattar nästan allt och pratar pa sa gott jag kan. Jag inser att det finns en hel del brister i min grammatik och även att mitt ordförrad sviktar. Men det är ju därför jag är här, för att förbättra mig! När det gäller mamman sa kan hon ju ofta hjälpa mig och fylla i och sa, det är värre med C. Men det kommer, antar jag.
Ska försöka att uppdatera min blogg mer eller mindre varje dag sa ni kan följa med mig i mitt äventyr här =)
Kärlek,
Joolz
Mina nerver är i gungning..
Så, sagt och gjort, i somras skrevs ett kontrakt och i morgon är den stora dagen här, jag ska fara till Nürnberg och äntligen få träffa familjen. Fram tills i dag har jag tyckt att det skulle bli jätteskoj att komma i väg på ett äventyr och allt det där men nu.. Nu sitter jag här med ont i magen och jag är SÅ nervös! Tänkomtänkomtänkomtänkom!? Tänk om de ser saker helt annorlunda mot vad jag gör? Tänk om de vill dra med mig ut på en massa saker och jag vill ha privacy? Tänk om ungarna inte tycker om mig? Tänk personkemin mellan mamman (som är hemmafru) och mig inte stämmer överrens?! Det finns så många frågor och så mycket att oroa sig för. Men i morgon förväntar de sig att jag anländer i Nürnberg kl. 11.40, och så står de där på flygplatsen och väntar på mig. Gaaaaaah!
Jag vet att jag inte borde, men jag oroar mig för språket. Att jag inte ska kunna uttrycka mig så att de förstår eller att de har konstig dialekt så att jag måste säga "va?" tusen gånger innan jag fattar vad de säger.. Nej, usch, nu måste jag rycka upp mig! Jag ska ut på äventyr, bo i en tysk familj och få vara med om någonting som de flesta jag känner inte har upplevt. Jag ska bli en hejjare på att prata tyska och jag ska skriva färdigt min uppsats så att jag kan ta ut min lärarexamen. Förhoppningsvis dyker drömjobbet upp under våren också. Eller drömjobbet har jag redan hittat och ansökt om, frågan är bara om de vill ha mig.. Sen har jag ju ett bröllop att se fram emot. Detta kommer att bli bra, det kommer att bli bra, det kommer att bli bra..
Joolz
Välkommen Liam!
Jag blev alldeles till mig och vågade hoppas på att få en glimt av bebisen innan jag far på lördag. Nu vid tjugo i tio ringde min mobil, dolt nummer. "Hej det är Emelie". Nu undrade jag var som var i görningen. Hon lät oförskämt pigg. Var det falskt alarm?! Jag säger: "Vad händer, hur går det?" Emelie: "Det går bra". Jag: "men har han kommit?!" Emelie: "ja, han har varit ute i flera timmar". WOW säger jag bara! Ett nytt litet liv, så otroligt fantastiskt!!! Strax efter klockan sex skrev de in sig på BB och redan vid 6.34 var han ute! Snabbt jobbat Emelie. GRATTIS till den fina friska pojken och skönt att allt gick så bra!!!
Välkommen till världen LIAM!
Kärlek,
Joolz
2009. Året med stort Å
2009 blir VÅRT år, Mattias och mitt. Mitt bland lågkonjunktur, varsel, finanskris och allmänt dåliga tider väljer vi att fira vårt livs underbaraste dag: vår bröllopsdag den 23 maj. Det är för mig fortfarande mer som en dröm än verklighet. Jag ska gifta mig, fattar ni?! DET måste väl ändå inbringa en hel del vuxenpoäng?!
2009 kommer att bli lite av varje, tror jag. Det kommer definitivt inte att bli något tråkigt, slentrianmässigt år. Först Tyskland tre månader, sen bröllop följt av sommarjobb på Norråsagården. Efter det får jag förhoppningsvis mitt första "riktiga" jobb under höstterminen och sen framåt jul/nyår får vi se om den där bröllopsresan till Sydafrika blir av. Jag har fortfarande svårt att förlika mig med att vara bortrest över jul och nyår, så vi får se om det går att övertyga mig..
VÄLKOMMEN 2009! Jag ser med spänning fram emot allt du har att erbjuda!
Joolz
Trött på inget, trött på allt...
Jag är så trött, så trött, så trött. Trött på saker, trött på människor. Jag är trött på mörkret, trött på att vara student, trött på att aldrig ha några pengar. Jag är trött på folk som tror att någon annan alltid ska ordna och fixa och aldrig tar tag i något själva. Jag är trött på att upptäcka att jag missbedömt viktiga personer i min omgivning. Jag är trött på Malmö Högskola och på Lunds Universitet. Jag är trött på Rapsvägen 97 men egentligen inte på Skåne. Jag är trött på att bli tagen för givet och jag är trött på försenade tåg. Jag är trött på tidiga mornar och jag är trött på fördomar. Jag är trött på folk som inte vågar uttrycka/visa sina känslor, både glada och ledsna. Jag är trött på folk som gör en höna av en fjäder och jag är trött på folk som lägger sig i saker som de inte har med att göra och som de inte har rätt att ifrågasätta. Jag är trött på att bo 30 mil från mamma och jag är trött på att bo i lägenhet.
Usch, det där lät ju jättepessimistiskt! Egentligen är jag för tillfället väldigt glad och optimistisk: opponeringen gick bra och med några små ändringar så kommer vårt examensarbete snart att publiceras på internet. Jag fick VG på tentan som jag gjorde för tredje gången och jag är endast 7,5 poäng från en lärarexamen. Den andra februari ger jag mig ut på äventyr och när jag kommer hem därifrån väntar Den Stora Dagen. Efter 4,5 års slit kan jag äntligen göra något annat än att plugga och det är så SKÖNT och jag är så GLAD (ännu gladare hade jag i och för sig varit om den där 7,5 poängs-uppsatsen i tyska också hade varit klar så att publiceringen av examensarbetet faktiskt innebar examen). Min kära sambo och jag har det hur bra som helst tillsammans och den här hösten har varit alldels underbar; vi har båda jobbat dagtid och har kunnat ha ett "normalt" familjeliv, med middag tillsammans på kvällarna och vår nya rutin som innebär simning varje torsdag. Livet leker egentligen just nu och snart är det jul, yeah! Men jag antar att männsikan är skapad för att klaga (varför gör vi annars det hela tiden, trots att vi har det löjligt bra?!), därav den ovan pessimistiska texten.
Nu till framtiden. Jag vill ha mer av: Underbara männsikor som alltid finns där när man behöver dem och som inte tvekar att säga rakt ut: Julia, jag älskar dig (Alex, jag älskar dig för att du är så underbar, vacker, rolig, för att du ALLTID finns där och ställer upp, för att du aldrig dömer och för att du vågar yttra dina känslor och visa din uppskattning. Jag vet att jag ibland är dålig på att ta emot din kärlek och blir generad när du är så rättfram, men ohh vad härligt det känns i hjärtat!) Jag vill ha mer av blixtförälskelser som mynnar ut i stark vänskap (Annie, vi har bara känt varann i knappt två år, men jag känner att jag alltid vill ha kvar dig i mitt liv, du är underbar!) Jag vill ha mer kärlek, mindre hat (Mattias, du är mitt allt och jag älskar dig så otroligt mycket). Jag vill ha mer bebis-gos (Nellie, min lilla ögonsten, jag kan inte få nog av kramar, pussar och kel. Du blir stor alldeles för snabbt!) Jag vill ha mer av ljus, sol och värme men även av snö. Jag vill ha mer livsnjutar-moments (Tack Hanna för att du inte bangar trerätters och vin på restaurang, vattenpipa och Winnerbäck eller rosa drinkar, allt som gör livet lite mer njutbart, just där och då och skit samma om vi spenderar våra sista slantar!). Jag vill ha mer avslappning och mindre stress (det är inte så långt kvar till pension ändå..) och jag vill se mer av att folk fokuserar på vad som är viktigt här i livet och bryr sig mindre om små skitsaker.
Kärlek också till alla ni viktiga personer där ute som inte nämndes i detta inlägg, ni vet vilka ni är och ni förtjänar alla en massa kärlek!
Joolz
Jippie!
Kärlek!
GI-metoden, fas 1
Nähä, tänkte jag, här måste vi testa något nytt! Jag har fått för mig att det är kolhydraterna som är boven i dramat och misstänker även att jag har dålig insulinkänslighet, vilket i så fall gör att min kropp måste producera mer insulin för att hålla blodsockret i schack, vilket i sin tur leder till viktökning/utebliven viktminskning, eftersom insulin är ett fettbildande hormon. Det finns ju ett antal studier som pekar på att det mest hälsosamma är att äta ganska mycket fett, i form av fleromättade fetter från olja, nötter, avokado, frön pch oliver, mycket proteiner från bönor, mjölk, ost (kött och fisk, om man nu föredrar att äta likdelar), frön och ägg och en del kolhydrater som tar lång tid på sig att brytas ner i magsäcken (kolhydrater med lågt GI). Så jag tänkte att fasen, nu vill jag ha resultat, så varför inte testa!?
Jag satte tänderna i Ola Lauritzsons bok GI i praktiken och gav det en chans. Så nu befinner jag mig i fas 1, som är som en slags rivstart, som ger snabb viktminskning för att hålla motivationen uppe. Sen måste det sägas att GI-metoden egentligen inte är någon metod, utan en livsstil som man borde leva efter året runt, livet ut. Seciellt bra är den för diabetiker och för att förebygga diabetes och andra hjärt/kärlsjukdomar. Nåväl. Fas ett innebär att man under cirka två veckors tid försätter sin kropp i s.k. ketos. Man äter under den här tiden minimalt med kolhydrater för att låta kroppen använda/förbänna fettet som redan finns i kroppen som energi. Viktigt att komma ihåg är dock att man inte ska vara i fas 1 alltför länge, eftersom kolhydrater (med lågt GI) är viktigt för kroppen, speciellt hjärnan.
Den gågna veckan har jag alltså knappt ätit någon pasta, potatis, ris, bröd, kakor, snacks eller godis. Förutom att jag fuskat ett par gånger då nöden inte har någon lag. T.ex när man som assistent är med på ett 70-årskalas så känns det inte som om det passar sig att tacka nej till prinsesstårtan för att man går på GI-diet. Det är också väldigt svårt att äta ute utan att få i sig kolhydrater, men fullkornspasta var väl ändå ok, tyckte jag i går när vi skulle äta något mellan karusellerna på Tivoli. Jag kan säga att jag inte har saknat kolhydraterna lika mycket som jag trodde att jag skulle göra! Aubergine är min nya grej, så den har fått ersätta både pasta och potatis! Det positiva är att man under fas 1 får äta obegränsat med (nyttigt) fett, grönsaker och protein, så man behöver aldrig vara hungrig.
Resultatet? När jag vägde mig i fredags hade jag gått ner 1,6 kg den första veckan! Det ger mig motivation till att fortsätta leva sunt och envist promenera de där 60 minuterna före frukost varenda morgon. Nu är det ju i och för sig snart jul, och det brukar ju inte precis innebära att man går ner i vikt, men jag tror att min vegetariska mat är betydligt bättre än allt mättat fett man får i sig av alla korvar, köttbullar, sylta osv. Den största boven i julmaten är nog godiset och chokladen, annars är nog min vegetariska julmat ganska GI-vänlig. Jag tror att jag går in i fas 2 sen efter jul, då det gäller att långsamt återinföra kolhydrater med lågt GI i kosten, samtidigt som man minskar på fettintaget och börjar träna mer intensivt (under fas ett ska man endast träna lågintensivt, eftersom kroppen kräver kolhydrater för att orka träna hårt).
Jag inser att man inte kan följa en sån här diet till punkt och pricka hela tiden, särskilt inte under högtider och när man är bortbjuden/ska gå ut och äta. Men om det här funkar för mig så känns det helt klart värt att ha detta som en grund i min livsstil och jag tror att jag kan avstå vitt bröd, potatismos, snabbmakaroner, kakor, godis och pommes - i alla fall för det mesta. Sen kan man ju då och då bli otroligt sugen på något speciellt, och då ska man ju så klart unna sig det, för att förbjuda sig allt man tycker är gott kan aldrig ge något bra resultat. Som i går så satt det en kille på tåget och åt en snickers och jag kände hur jag nästan dreglade och VILLE HA! Men nej, inte under fas 1. Kanske under fas 2 att jag unnar mig en snickers. Den har faktiskt (med hälp av jordnötterna) ett riktigt lågt GI, även om det kanske med tanke på socker och fettinnehållet inte kan klassas som hälsokost. Ja, nu återstår det att se om jag kommer att hitta brudformen tills i maj. To be continued in this blog, så att säga.
Lev väl och glöm inte att jag älskar er där ute, vänner och familj!
Joolz
Ut med det gamla...
Sen är det jobbet. Jag har jobbat som personlig assistent i två och ett halvt år och nu har jag bara två dagar kvar att jobba där. Det känns alldeles jättevemodigt .... Även om jag inte har jobbat så himla många timmar i månaden så har det ändå varit ett trivsamt återkommande moment i mitt annars ganska rutinlösa studentliv. Nu måste jag ta farväl för att inte veta säkert om vi någonsin kommer att ses igen ... Även detta känns både bra och dåligt. Bra på det viset att anledningen till att jag slutar är att jag ska ut i världen och göra annat skoj, men tråkigt eftersom att jag har trivts så bra ...
Och så är det studentlivet. Jag har pluggat ända sedan jag var sju år gammal och började skolan. Plugg, plugg, plugg. Läsa, skriva, uppsats, tenta, PRESTATIONSÅNGEST. Efter examensarbetet är det bara några futtiga poäng kvar, sen är det slut med pluggandet. Just nu kan jag inte få nog av det fort nog, men visst kommer jag att sakna vissa aspekter av studentlivet. Flexibiliteten, till exempel. Att kunna ta en långhelg och sen ta igen plugget när det passar mig. Att inte börja förrän framåt 9-10 på förmiddagen är najs, framför allt för att man då hinner ta en timmes power-walk innan det är dags att infinna sig på högskolan. Att hela tiden läsa facklitteratur och skriva uppsatser är väldigt utvecklande, och jag tror inte att man kan få detsamma av ett jobb.. Även om jag är ofantligt trött på plugget just nu, så är jag helt övertygad om att jag kommer att vilja plugga igen. Men jag får betala av lite på studielånet först. Sen finns det ju fortbildningar att gå. Man kan ju bli specialpedagog, till exempel. Eller genuspedagog =)
Sen återstår det att se om tien på Rapsvägen också går mot sitt slut. Jag börjar känna allt starkare att jag längtar efter en annan sorts boende, men det får ge sig med vad framtiden har att erbjuda mig i form av jobb och beroende på hur övertalningsbar min blivande make är ;-) Vi får se om vi blir kvar i Skåne eller bosätter oss någon annan stans lite längre norrut i vårt avlånga land.
Och sen finns det ju ett antal saker som jag hoppas INTE kommer att ta slut i och med examen. Alla fina vänskaper som har utvecklats under dessa år hoppas jag kommer att finnas kvar livet ut. Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att vara samma glada, energiska Julia som trivs med livet även när jag ska palla 40-timmars arbetsveckor.
Att någonting tar slut innebär ju att något annat tar vid - eller hur? Äventyret som kallas LIVET: Here I come!
Joolz
.................................................................................................................................................................................................
För en stund sen sa de på Christer i P3 att det är mer sannolikt att barn med hög intelligenskvot blir vegetarianer som vuxna än barn med lägre intelligenskvot. Jag säger då det. Jag var nog ett smart barn - och är numera en smart vuxen ;-)
Det är INTE okej!
Joolz
Nej, jag ÄR inte gravid!
Om jag hade haft lite annorlunda fördelning av de här extra kilona, om de hade suttit på bröst, lår, rumpa och höfter i stället så hade ingen behövt missta sig.. Synd bara att jag är skapt som en karl och har värsta ölmagen (som dock inte består av öl, utan snarare av smågodis). Det är INTE OKEJ för en tjej att ha ölmage. Är man kille är det ju lite lättare. Då går det ju liksom inte att missta sig, där kan det ju inte vara annat än fett det är tal om.
Jag tror i och för sig också att dessa missförstånd delvis skulle kunna bero på modet som har varit det senaste året, med toppar och tunikor som är skurna under bysten, typiskt mamma-kläds-mässigt. Men jag vet inte. Det enda jag vet är att det är dags att ta i med hårdhanskarna, men inte främst för att folk tror att jag är med barn, utan mer för att jag om ett halvår ska stå brud, och då vill jag vara (känna mig) finare, snyggare, hetare och mer nöjd med mig själv än någonsin!
Så Friskis och Svettis, here I come, och en gång för alla: nej, jag ÄR inte gravid.
Joolz
En dag utan E-ämnen - är det möjligt!?
Kärlek
Joolz
Jäklar vad det går!
Helgen som gick var alldeles för fort. Underbart är kort, typ. Jag var ju på kortvisit i Nässjö. Som vanligt var det en hel del som skulle hinnas med. På fredagseftermiddagen åkte jag in till Jönköping och umgicks med Johanna och käkade mumsmumsig mat på en libanesisk restaurang. Sen på kvällen förflyttade jag mig en kort bit: till Huskvarna Folkets Park. Där mötte bror och brors tre kompisar upp mig och sen gick vi för att kolla på SABATON. Oh my BEAVER säger jag bara. Så sjuuuukt bra! Fast jag kan fortfarande inte förlika mig med att sångaren (Jocke) var så himla gullig och inte alls såg läskig ut. När man hör honom sjunga tror man att han ska se rätt skräckinjagande ut. Men icke. Han var så söt så. Och log det gjorde han hela tiden. Och så pratade han dalmål också, så det blev helt absurt när han först glatt pratade på dalmål om hur mycket han älskar oss och hur galen huskvaranapubliken är och sen började sjunga om krig och elände med sin bombastiska röst. Helt sjukt bra var det, önskar jag kan se dem live igen ganska snart, för jag hade lyssnat in mig lite för dåligt på deras senaste skiva, men nu däremot så går den på repeat i min iPod. Vissa av låtarna är så himla sjukt bra att man typ nästan börjar gråta när man hör dem. Typ Cliffs of Gallipoli och 40-1. Lyssna på dem och njut!
I lördags hann jag med en förmiddagsfika hos mormor och morfar innan kvällens inflyttningsfest hemma hos mor och Micke. Om man säger så här: det är tur att de har flyttat till hus nu och inte bor i lägenhet längre, för det var inte precis någon låg ljudnivå. Det var dock mycket najs, med en massa mat och dryck och trevliga människor som det var längesen jag träffade sist.
På söndagen ägnade jag hela dagen åt att gosa bebis. Nellie har blivit så stor, och hon är så go, så go, så go! Hon går nu med sin lilla röda briovagn och vill komma upp och gosa och pussas och kramas hela tiden =) Hon är bara sååååå söt. *vill ha* Det var faktiskt väldigt skönt att gosa med lillan, för jag glömde liksom bort allt annat som snurrar i huvudet och fokuserade på detta lilla underbara liv, som så bekymmersfritt tultar omkring. Det är ju det som är viktigt här i livet. Barnen, framtiden. Tentor och poäng, det är ju liksom bara världsligt.
Ja, och mitt liv just nu? Det är fyllt av examensarbetes-ångest. Var och varannan dag har jag huvudvärk och känner bara att NEEEEEEEEEEEEEJ, jag pallar inte. Men jag vet att jag kan. Det är nog meningen att det ska kännas så här. För tänk hur skönt det kommer att kännas sen när det hela är överstökat! Just nu är vi ju inne i den fasen när allting är väldigt suddigt, vi har liksom ingen aning vad vårt arbete kommer att mynna ut i och så extremt mycket arbete återstår. Men på fredag går det så kallade 25%-seminaret av stapeln, som innebär att någon annan kommer att läsa vårt arbete (det vi har hittills) och ska komma med feedback + att vi får feedback från handledaren och examinatorn. Så jag antar att vi på fredag eftermiddag kommer att veta lite mer i detalj hur vi nu ska gå vidare.
Ja, så ser mitt liv ut just nu. Det är så mycket jag borde göra. Men jag är totalt slut i huvudet varje kväll när jag kommer hem så det enda jag pallar är att äta lite och sen inget mer typ. Lägenheten skulle behöva städas. Det finns så många jag borde ringa. Så många jag skulle vilja umgås med. Men tyvärr, den här terminen existerar bara minimalt med socialt liv. Eller tja, jag har säkert ett rikare socialt liv än många andra. Men för att vara mig så är det fattigt. Men mina vänner, jag har inte glömt er. Den här terminen kommer det bara att bli så att jag lägger all min tid på utbildningen. Sen har jag insett att man KAN ha ett mycket socialare liv när man är student. Den dagen jag får ett heltidsjobb kan jag lova att jag inte kommer att hinna/palla umgås med folk under veckorna. Och särskilt inte om jag ska ha familj. Jag beundrar dem som får hela pusslet att gå ihop. Jobb, familj, hushåll, sociala aktiviteter, träning. De fyra veckorna jag hade praktik gjorde jag inget annat än jobbade. Tur då att jag inte hade ett par ungar med som hade krävt uppmärksamhet.
Jag försöker ju också att planera bröllopet lite så där när jag har en minut över. Men det är mycket som redan är klart, i alla fall i tanken. Just nu håller jag på och försöker hitta lämpliga tärn-klänningar till inte alltför dyra priser. Det känner jag att jag liksom vill ha klart innan jag åker. Känns som om det kommer att bli lite tajt med tid där i maj när jag kommer hem från Tyskland.
Liebe
Joolz
P.S. Klockan 09.40 på torsdag morgon ska ni lyssna på Morgonpasset i P3. Jag ska få vara med live i sändning och önska en låt =)
Livet här och nu.
En dag i Julias liv
Någon timma senare trampar jag i riktning mot Vipan, min partnerskola. Jag ska kopiera upp kompendium, arbetsblad och hörövningar till mina ännu lyckligt ovetandes BF-elever. Oh nooo, häftklamrarna är slut i kopiatorn! Men en liten promenad bort ligger A-huset, och efter att vaktmästaren försäkrat sig om att jag inte är elev på skolan låser han upp kopieringsrummet åt mig. Väl där inne halar jag upp portföljen, upp med alla papper, som sig bör när man är lärare. Undrar hur många träd man kommer att ha dödat innan ens karriär är över?! Nåväl, kompendier och annat smått och gott kopierades upp i ett rasande jehu, och vips så är jag nästan så förberedd man kan bli att på måndag morgon ta mig an BF 1A i Engelska A.
Jag trampar mot centralen. Jag tar första bästa tåg till Malmö, styr stegen mot LUT där det blir lunch. Eftermiddagen inleds med en totalt meningslös föreläsning om informationssökning i examensarbetet. "Om det är någon här som inte vet vad Wikipedia är för sida så kan ni fråga mig efteråt". Daaaa, tror hon att vi går på lekis eller? Ja, det var verkligen två spillda timmar, men det kunde man ju inte veta i förväg.
Sen skulle dagens kanske vikitgaste händelse inträffa. Min examensarbetes-partner Alex och jag skulle ha möte med vår handledare, första handledarmötet och första gången vi träffar honom över huvud taget. En relativt ung, sportig kille är det vi får möta. Som är trevlig, glad, pratsam och framför allt: han tycker att idén till vårt examensarbete är intressant, relevant och genomförbar. Vi fick alltså tummen upp för att fortsätta vårt arbete i den linje vi startade och jag säger bara det: vi är på g! Det finns bara ett krux: examensarbetet kommer att ta extremt mycket tid och energi i anspråk. Jag ser sena kvällar, nätter och helger med en massa arbete framför mig. Men det får det vara värt för att få det klart till december. Så mina vänner, om ni undrar vart jag har tagit vägen så lever jag än. Jag skriver bara examensarbete.
Kärlek
Joolz
Utmanad!
1. Vilken mat äter du ofta?
Pasta med svamp och ädelostsås.
2. När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag vill intala mig själv att jag är den som hjälper till, eller åtminstone erbjuder mig att hjälpa till.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Det brukar bli bekvämast att sitta vid skrivbordet, då datron oftast står på det.
4. Köper du ofta triss?
Öhh, nää. Tror jag kan räkna på mina fingrar hur många gånger jag gjort det i hela mit liv.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Åhhh vad svårt! Tror faktiskt att Irland fortfarande är en favorit!
6. Vilken tv-kanal tittar du mest på?
Hmm, man borde föra protokoll över sådana här viktiga saker. Kanske är det TV 3. Eller det går nog i perioder.
Tyvärr har jag inte så många andra bloggare att utmana.. Känner du dig utmanad? I så fall är du det! ;-)
Början på slutet
En massa bilder finns uppladdade på min pixbox-sida =)
Kärlek
Joolz
Svenskarna och deras sommar
För övrigt vill jag säga att jag älskar sommaren. Och inte bara för att det är sol. Utan för att jag får jobba, tjäna pengar, slipper pluggets prestationsångest och icke-motivation. Att vara i Näsjö där så många nära och kära finns att mina lediga timmar knappt räcker till för att hinna umgås med alla jag vill träffa. För att jag slipper att hela tiden städa, tvätta, handla och laga mat. Det är rätt skönt att vara inneboende. Men visst vet jag att det inte hade känts lika underbart om det hade varit så här jämt. Omväxling förnöjer!
Massa sommarlööööve!!!
Joolz
Du borde köpa dig en tyrolerhatt..
En ny favorit är given i min skivsamling. Hon är ung, hon är fräsch, hennes texter går rakt in i hjärtat och hennes röst stark och fräck, precis som hon själv. Jag pratar om SANNA CARLSTEDT. En riktig höjdare som jag varmt kan rekommendera. Jag såg henne live på Visfestivalen i Västervik i lördags och hon var dessutom en fantastisk liveartist! Hon bjöd på sig själv, underhöll och fick med sig hela publiken. You rock Sanna!
Onsdag - söndag tillbringade jag i Västervik tillsammans med min kära och ett annat blivande äkta par: Magnus och Lindha. Vi hyrde en "stuga" i Verkebäck, någon mil utanför Västervik. Tänk, sicken tur vi hade med vädret! I torsdags var det en sån där underbar, fantastiskt ljummen svensk sommarkväll och vi satt där på bänkarna och träsmaken tilltog alltmer, men vad gjorde väl det när artister som Stefan Andersson, CajsaStina Åkerström, Jack Vreeswijk, Lars Demian, Johan Johansson och Dan Viktor. Det var en oförglömlig kväll med stämning som inte går att beskriva.
I fredags tog vi en liten paus från festivalen och hittade på lite annat i stället. Till exempel så åkte vi till Söderköping och köpte glass. Söderköping ligger ungefär tio mil från Västervik, så ni kanske tror att vi är alldeles från vettet? Nej, det är nämligen så här, att i Söderköping ligger Smultronstället; en glassrestaurang. Där säljs endast glass och åter glass och man ska vara hungrig när man kommer dit! Glassarna kostar runt 100 kronor styck och glassen tillverkas på plats. Jag beställde in en "Casino" som innebar choklad, vanilj, wienernougat och dumleglass, chokladsås, grädde och kex. Mmmmmmmmums! Fast de sista skedarna var inte riktigt lika goda som de första, det blev väldigt sött där på slutet. Men gott var det! =)
På fredagskvällen grillade vi (Lindha och jag skötte grillen!!!) nere vid vattnet i Verkebäck och det var då som Julia råkade göra så att husnyckeln ramlade ner från bordet och ner genom en springa i trägolvet och plurrade i vattnet. Men det pratar vi inte mer om eftersom det löste sig så fint till sist, efter en liten expedition in under bryggan.
På fredagsnatten gav vi oss ut på äventyr. Mellan Västervik och Hultsfred går det en rälsbuss på smalspåret, som drivs av en ideell järnvägsförening. Gissa om Mattias och Magnus känner grabbarna där? Ja! Gissa om det var ont om personal på festivaltåget som gick från Västervik 01.30 på fredagsnatten? Ja! Gissa vem som ställde upp att tjänstgöra? Jo, vi! Mattias och Magnus sålde biljetter för glatta livet och jag och Lindha såg till att ingen smet på utan giltig biljett. Sedan agerade vi ordningsmän på färden mot Hultsfred och på vägen tillbaka hjälptes vi åt att städa ur vagnarna. Klockan 05.30 på lördagsmorgonen gick vi och la oss. Killarna kom i säng framemot 7. Behöver jag säga att frukosten på lördagen intogs klockan 15 på eftermiddagen?
På lördagen var det dags för festival igen, och på vägen till festival-området ösregnade det. Men som genom ett mirakel så skingrade molnen sig precis när vi hade ställt oss i kö och det blev strålande solsken! Mitt i alltihop hamnade vi en svensexa, en stackars kille utstyrslad i lederhosen och tyrolerhatt fick igång hela kön med sin lilla gitarr och vi sjöng för glatta livet: "Du borde köpa dig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt. Du borde köpa dig en tyrolerhatt, för att få det lite glatt" Lalalalaaa! Haha, det var skön uppvärming inför viskvällen!
Denna kväll fick vi ännu bättre platser än på torsdagen, tredje raden satt vi på och det var helt perfekt. Denna kväll bjöd på både flipp och flopp. Två riktigt dåliga framträdanden, i form av Sebastian Sundblad, en seg och tråkig trubadur som trodde att han var Cornelis och malmöbandet Prunes, som sjöng på franska. Hallå, jag fattade inte ett enda ord och det är ju innehållet i texterna som gör visorna! Dock bjöds det även på några riktiga flippar under kvällen. Sanna Carlstedt, som jag nämnde i början av inlägget, var ju helt underbar! Göran Engman (som var med i Skärgårdsdoktorn!) gjorde Elvis helt fantastiskt bra, Stefan Ljungqvist (polisen i Strömstad) underhöll med mycket humor och glimten i ögat, Susanne Alfengren som med sina otroligt vackra texter och mycket känsla framkallade både en och två tårar i min ögonvrå. Slutligen blev det final med självaste Lasse Tennander, som FAKTISKT gjorde originalet "Ska vi gå hem till dig", du som trodde att det var Magnus Uggla får tänka om! ;-)
Efter några underbara dagar återstod nu bara en natt i "spindel"-stugan och sen var det bara att bege sig hemåt igen. Men Mattias och jag fick ju i alla fall åka lite ångtåg på söndagen ;-)
Det finns maaaaaaassa uppladdade, nya bilder på min pixbox-sida!
http://www.pixbox.se/usr_show_id74815_page0_order1.html
Kärlek och harmoni
Joolz
En kort uppdatering
Ohhhhh, så underbart det är att vara i Nässjö! Familj, vänner, ett fantastiskt jobb. Den enda som fattas för att det skulle vara totalt perfekt är Mattias. Och en och annan kär vän saknar jag ju med, speciellt dig A, det blir najs att ses på Öland om några veckor! Jag vill att sommaren 2008 ska vara för evigt!
Nu mot tacokväll med några av mina söta jobbarkompisar och sen vidare mot Västervik och visfestivalen i morgon. Efter 12 dagar i sträck med jobb så ska det bli riktigt, riktigt najs med lite ledighet!
Kärlek!!!
Joolz