Joolz

Ja, som ni kanske förstår av titeln så kommer detta inlägg att tillägnas mystiska tyska företeelser. Förra helgen skulle vi åka på en liten dagsutflykt till Burg Rabenstein in der fränkischen Schweiz, som hade säsongsöppning. Egentligen hade vi inte speciellt bråttom dit, men saken var den att några bekanta till "min" familj också skulle dit samma dag och hade åkt en timma tidgare än oss. Ute på Autobahn började jag tycka att det gick lite vääääl fort och då tittar jag på hastighetsmästren: 180. Senare i veckan avslöjar jag för mamman att jag aldrig tididigare åkt bil så fort som i 180. Då skrattar hon och säger: "Inte??? Vi åkte till och med i 200". Då kontrar jag med att den som kör i 200 i Sverige kallas FARTDÅRE. Men här är det tydligen helt i sin ordning. Fri far på Auto-bahn, någon?

För att göra en ytterligare inflikning om det här med alkohol och bilkörning så kan jag berätta om gårdagen. Strålande sol, 24 grader varmt. Pappan i familjen ledig. UTFLYKT! Resan gick till underbart vackra barock-staden Würzburg. Där tittade vi på vackra byggnader och konst, åt glass och köpte skor. Innan det bar hemåt igen åkte vi upp till en liten Biergarten i bergen. Würzburg är inte bara känt för sina vackra byggnader och sin urgamla stenbro, utan också för sitt goda vin. Till maten delar alltså jag, mamman och pappan på en flaska vitt Riesling, producerat precis intill. Sen kör pappan hem. Okej, han kanske drack aningen mindre än Tine och jag, men ändå! I mina ögon är det totalt otänkbart, men här är det inte det minsta konstigt..

På tal om drycker. Jag har ju tidigare berättat om den så kallade Radlern (som jag för övrigt tror att jag kommer att fortsätta att dricka där hemma med!) och härom dagen var det dags att testa Cola-bier. Helt enkelt hälften mörkt, bayerskt öl och hälften cola. Det är nästan pinsamt för mig att erkänna det (särskilt med tanke på hur mycket jag trackat A-L för att hon blandar öl med saft och hur mycket skit Mattias fick när han blandade öl och cola på en bröllopsfest för ett par år sen) men det smakar himlarns gott!! Tine är inte så mycket för att dricka öl "rent" och då blev det en halv flaska öl "över", och då tänkte jag att äsch, jag kan ju alltid pröva cola-bier. Och som sagt, inte illa alls. Även om jag tycker ännu bättre om Radler..

Så blev det i alla fall bestämt till slut: på onsdag åker vi till Mallorca! Det blir första (och kanske enda?!) gången jag bor på 5-stjärnigt hotell med helpension. Och jag har jobbat som attan med uppsaten, så nu finns det inte mycket annat att göra än att vänta. Min handledare meddelade nämligen den 3 april (efter att ha låtit mig vänta nästan en vecka på svar) att hon ämnar vara bortrest till och med den 21 april. Tack för den liksom, ingen möjlighet till handledning på nästan tre veckor! Sååååå dålig stil. Dessutom är det ju ingen handledning jag får. Jag har inte fått ett enda tips på hur jag kan göra min uppsats bättre, den enda feedbacken jag har fått är: du måste komplettera din frågeställning. Detta har jag försökt göra 5 gånger, men det duger tydligen inte. När jag inte vet HUR jag ska ändra den så blir det aningen svårt.. Jag har försökt att ändra den en sista gång, och nu är uppsatsen mer eller mindre klar, så jag vet inte vad jag tar mig till om hon återigen dissar den.. Jag har kontaktat Malmö Högskola och böat och bett om en ny handledare, så jag hoppas väl fortfarande på det.. Nåja, det jag egentligen tänkte säga var att jag hur eller hur inget kan göra inom den närmsta framtiden, eftersom jag anser den vara klar, och handledaren kommer tillbaka dagen innan vi kommer hem från Mallis, så dit behöver jag i alla fall inte ta med mig någon dator, utan kan njuta i fulla drag!

Yeeeeeeeeey, bröllopsskorna är inköpta, så nu har jag ett mindre bröllops-bestyr-bekymmer!

Kärlek från ett grönskande Bayern,

Joolz

I dag stekte jag köttbullar som serverades med kokt potatis, gräddsås och lingonsylt. Själv mumsade jag så klart sojanuggets i stället för köttbullar. Denna rätt blev mycket uppskattad, speciellt av pappan i huset som gillar att äta KÖTT! Han ville gärna tro att de var gjorda på älgfärs, men där var jag ju tvungen att göra honom besviken. Stackarn, han har magrat sen jag kom hit.. Fast främst tror jag att det beror på att han inte äter något mellan frukosten klockan åtta på morgonen och middagen vid sju-tiden på kvällen. Han påstår att han inte har tid att äta..

Här talas det just nu om semester. Det är Mallorca som hägrar, men vi får väl se om det blir av. Mamman och pappan kan inte riktigt komma överrens om vilket hotell vi ska bo på. Ärligt talat måste jag säga att jag hoppas att det inte blir av så länge jag är kvar. Det låter säkert jättekonstigt i era öron, en gratis semester på 5-stjärningt hotell, men för mig skulle en veckas semester innebära stress, stress, stress. Snart är det påsk och då har MIke (pappan) lovat att  vi ska åka på lite utflykter runt om i Bayern. Sen blir det i så fall en vecka på Mallorca och sen direkt när vi kommit hem så kommer Hanna hit och hälsar på mig. När ska jag hinna få klart uppsaten???

Ja, uppsatsen är mitt stora dilemma i livet just nu. Själv tycker jag att det går väldigt bra med skrivandet nu, men min kära handledare har inte svarat på mailet som jag skrev i söndags, så jag vet fortfarande inte om min senaste version av frågeställningen passar henne. Om frågeställningen nu är okej i hennes ögon blir jag snart klar med uppsatsen, om inte så har jag mycket kvar att göra.. Om jag inte har hört någonting från henne i morgon kväll tänker jag skicka ett nytt mail, det har hänt en gång förut att hon missat ett mail, och i normala fall brukar hon svara direkt..

Dagarna här bara rusar förbi, och nu har våren dessutom kommit på allvar, så förhoppningsvis kommer mycket av min resterande tid här tillbringas ute i trädgården. På fredag ska det bli 20 grader varmt! I dag var det premiär för vårjackan och förhoppningsvis slipper vinterjackan att åka fram igen! Jag känner mig verkligen som en del i den här familjen nu och det känns konstigt att det snart kommer en ny tjej hit som ska bo i "mitt" rum, sova i "min" säng osv. Den stora flickan har helt accepterat mig nu och det är så härligt när hon kommer och ger mig en spontan-kram! Jag hoppas verkligen att jag kommer att hålla kontakten med denna underbara familj!

Hur bra jag än trivs här så SAKNAR jag er därhemma och LÄNGTAR tills jag får träffa er igen!

Stort GRATTIS Lina och Mattias där hemma, som i går blev föräldrar till en liten dotter!

Kärlek

Joolz

Det här mer alkohol har man lite annan inställning till här borta i Tyskland än hemma i Sverige. För det första dricker man oftare, men mindre. Jag har inte sett till det minsta av mentaliteten: "Hey Svensson, det är fredag- eller lördagkväll, låt oss bli fulla". Här dricker man oftast ETT glas vin till maten eller EN drink framför TV:n när barnen sover, undantagsvis båda delarna. För mig har vin till maten alltid inneburit fest eller helg, men här tar man ett glas vin till maten när man känner för det, vare sig det är måndag, torsdag eller fredag, men man kan lika gärna ta ett glas vatten, även på fredagen och lördagen. Jag tycker det är en rätt bra inställning, dricka ett glas vin till maten då och då för att det är gott, inte dricka fem glas för att det är fredag.

Sen har vi det här med alkohol och bilkörning. Här i Tyskland har man en mycket märklig lag. Gränsen för rattfyllleri går vid 0,5 promille. Man får alltså köra bil med 0,5 promille i blodet, SÅ LÄNGE OLYCKAN INTE ÄR FRAMME! Skulle du, med dina 0,5 promille i blodet, orsaka en olycka, så har du gjort dig skyldig till brott. Då gäller en gräns på 0,3 promille. Är du under 21 år gammal gäller dock 0,0 promille i alla lägen. Den här lagen är ju helt sjuk egentligen, ungefär som att: jaja, du får själv bedöma om du klarar att köra med 0,5 promille i blodet. Klarar du det inte så åker du fast..

I helgen var Mattias här och hälsade på, och på lördagskvällen var mamman och pappan inbjudna till öppnandet av en ny bar i stan. Lillan var sjuk, men mamman bestämde sig ändå till slut för att åka - men tog bilen, för att snabbt kunna åka hem om det inte skulle funka med lillan. Framåt halv tio på kvällen var jag tvungen att ringa mamman, lillan var vaken och ville inte somna om. Dagen efter berättade mamman att hon hade druckit en Red Bull och Vodka i baren kvällen innan och att hon därför inte kunnat sova på natten. Red Bull och Vodka?! Och sen köra bil på det, himmel och pannkaka! Hon hade dessutom druckit ett glas vin till maten tidigare på kvällen. Det är annat än vår nolltolerans där hemma det (missförstå mig inte, jag förespråkar nolltoleransen och förstår inte meningen med att ta en drink när man vet att man ska köra bil)! Mamman var självklart inte "full" när hon körde hem, men 100% klar i huvudet kan man inte vara efter en drink, även om det bara är EN.

Det här med tyska drycker är ju en historia i sig. Till Mattias förtret är cider ingen stor grej här. Vad som däremot dricks i mängder och som finns ÖVERALLT, även på restauranger, är Apfelschorle. Det består av drygt hälften äppeljuice och knappt hälften kolsyrat vatten. Det är gott och uppfriskande och mycket sundare än läsk. Jag förstår inte varför denna dryck inte har slgit igenom där hemma, med tanke på allt prat om att minska på sockret och läskkonsumtionen.. Som sagt, här dricker alla det, stora som små, till frukost, lunch och middag.

Andra konstiga vanor när det gäller drycker är att blanda ut öl med läsk. Mamman dricker aldrig "ren" bayersk lager, utan tar hälften öl, hälften Sprite. Snacka om att jag undrade vad hon höll på med första gången jag såg henne blanda till denna dryck! Men jag provsmakade en liten slurk och jag får säga att det smakade riktigt gott! För sött som måltidsdryck för min smak, men som en drink framför TV:n passar det utmärkt. Vad man också blandar är här Weizenbier (ett ljust öl som det blir mycket vitt skum på längst upp) och cola. Jag säger då det, tyskar!

För övrigt är allting mycket bra här i familjen. Jag trivs jättebra, det går mestadels bra med barnen och jag och mamman har blivit riktigt goda vänner. Tiden bara rusar förbi och när jag tänker på att jag snart måste lämna min lilla familj blir jag lite ledsen.. Men jag vet, allting har ett slut.. Och jag kommer ju hem lagom till mitt eget bröllop, så det känns väl inte fy skam att åka hem heller.

Mattias var som sagt här i helgen och det var KÄRLEK!!! Tre alldeles underbara dagar hade vi tillsammans och vi hann med en hel del kultur, mys och lek med barnen. Trots att Mattias och C knappt kan prata med varandra kommer de mycket bra överrens. Leka i sandlådan kan man göra trots olika modersmål ;-)

I övrigt så är det bara min C-uppsats som bekymrar mig. Men jag orkar inte ta upp det i detalj här. Handledaren krånglar och i praktiken innebär det att jag måste skriva om en hel del och att jag kan kasta flera, flera timmars arbete i papperskorgen. Men nu är jag back on tgrack igen (förhoppningsvis) och jag SKA, SKA, SKA bli klar!

Kärlek till er som förtjänar det,

Joolz

Ett litet inlägg här i bloggen hade kanske varit på sin plats. Den där ambitionen om att skriva inlägg varje dag har liksom flugit sin kos.. Jag har helt enkelt inte tid! Jag fattar inte riktigt vart tiden tar vägen dock, eftersom jag inte GÖR något om dagarna, egentligen. Men mina dagar är rätt så upphackade, och på kvällarna är det sällan som jag sitter ensam på mitt rum och ugglar.. För det mesta slappar jag framför TV:n där nere tillsammans med mamman och pappan.

Livet här i Tyskland går sin gilla gång och jag har väl kommit in i någon slags "vardag" eller "rutin". Allting känns hur bra som helst och jag har även känslan av att mamman och pappan tycker att jag gör ett bra jobb. Tiden går så himla fort bara och på måndag har jag redan varit här halva tiden! Hade det inte varit för ett visst bröllop och ett visst heltidsjobb i Småland som hägrade där hemma hade jag lätt kunnat stanna här ett år!

Jag har i något tidigare inlägg berättat om att mamman här i huset försöker att gå ner lite i vikt (trots att hon redan är jättesmal) och jag har ju försökt hänga med, och jag tror att det har gett lite resultat! Ca 3-4 kilo har försvunnit sen jag kom hit =) Några till och jag kommer att vara riktigt nöjd! Mamman kom i förra veckan på att hon hade lite kläder kvar sen sin graviditet som hon erbjöd att jag kunde få om jag ville ha. Mammakläder i storlek 38 sitter som gjutet på mig! Och vilken bekvämlighetsfaktor! Byxorna sitter helt perfekt över rumpan och låren och i och med den stora mudden över magen blir det inga jobbiga "valkar" överallt och byxorna sitter uppe. Kanske är det dags att leta kläder på mammaavdelningen i fortsättningen för att hitta saker som verkligen sitter bra och är bekväma?!

I dag är jag ÄNTLIGEN ledig, efter att ha arbetat tio dagar i sträck. Och som grädde på moset är jag ledig i morgon igen! Och sen bara jobba söndag och sen ledig igen. Och sen jobba tisdag, onsdag och torsdag och sen ledig i tre hela dagar, då jag får besök av älsklingen! Yippie! Det ska bli så myyyyysigt att ha honom här! Och att äntligen kunna se och göra saker inne i stan tillsammans med någon ska bli riktigt najs!

Uppsats-arbetet går framåt och jag börjar nästan tro att den faktiskt kommer att vara klar i april! Tyvärr är jag inte tillräckligt bra på tyska för att kunna skriva uppsatsen direkt på tyska. Jag måste slå upp en massa ord hela tiden och då tappar liksom "flytet". Därför skriver jag först på svenska och sen översätter jag det till tyska, vilket funkar bättre. I nuläget har jag skrivit kapitel 1-3 på tyska, kapitel 4 är klart på svenska för översättning och kapitel 5 är påbröjat på svenska. Sammanlagt blir det 7 kapitel plus litteraturförteckning, så det går verkligen framåt! Jag har snart skrivit hälften! Och jag har ju verkligen guldläge här, med tanke på att både mamman och pappan mer än gärna hjälper mig med språket. Mamman har gått igenom min text och rättat grammatikfel och uttryck som inte är "idiomatiska". I går kväll läste pappan igenom min text, och i och med att han är akademiker vet han ju verkligen hur man skriver korrekt tyska, så han finputsade en hel del i mitt arbete. Nu när jag väl har kommit igång känns det faktiskt helt ok, och om min handledare bara tycker att innehållet håller måttet så kommer allt att ordna sig =)

Nej, nu är det dag att ta tag i dagens arbete innan  jag ska åka in till stan en sväng och träffa pappan och fara ut på lite äventyr.

Kärlek från ett soligt Bayern

Joolz

Kära läsare. Förlåt att jag inte har uppdaterat bloggskrället på ett tag, men det har varit lite mycket. I veckan som gick var det först några slags helgdagar här, till följd av karnevals-tiderna, så C var inte på dagis vare sig i måndags eller tisdags, och då blir det genast mer att göra. Det är betydligt enklare att underhålla en 1,5-åring än en 4-åring.. I måndags åkte vi en sväng till pappans jobb och kopierade en massa recept och bilder ur målarböcker, och sen stannade C kvar där hela eftermiddagen. I tisdags var det Faschings-Dienstag här och pappan jobbade bara halvdag. Han kom hem runt 14-tiden och vi åt extra festlig mat, allihop tillsammans. Sen åkte vi på en utflykt till Dutzendteich och Reichsparteitagsgelände, där det är väldigt fint att promenera. Pappan är som en levande historiebok och berättade en massa om alla dessa gamla byggnader som Hitler lät bygga under nazi-tiden. Snacka om storhetsvansinne! Han planerade att bygga en stadion som skulle rymma 400 000 besökare! Den som nu finns i Nürnberg rymmer 40 000.. Han lät även bygga en 60 meter bred, spikrak väg genom staden som pekar rakt mot Kaiserburg. Ja, i Nürnberg finns sannerligen mycket historia!

I onsdags var jag ledig. Himlen var blå och solen sken, häääärligt! Först arbetade jag lite med min uppsats, sen for jag in till stan en sväng och promenerade runt och shoppade. Det blev en topp och en skjorta från Pimkie.

I torsdags var det rikigt kass väder, så då gjorde vi en utflykt till Mercado, ett stort shoppingcenter här i stan. Där introducerade mamman mig för min nya favoritaffär: Orsay. Wow, det var både snyggt och billigt och jag hittade ett par jeans, bara så där liksom, det är lycka det! Den affären kommer jag att gå till fler gånger, för den finns även i stan. Då ska jag gå dit i lugn och ro utan två barn i släptåg..

Så i går var den stora dagen för telefonintervjun inne. Natten till fredagen vaknade jag med dunkande huvud och var kokhet. Minuten senare frös jag. Yippie, feberfrossa.. Det var ju verkligen bra tajming! Men jag proppade i mig lite Ipren och försökte låta som mitt vanliga jag. Han hade en hel del kluriga frågor, rektorn, som jag känner att jag inte hade några superbra, genomtänkta svar på.. Men han lät väldigt positiv och han sa att han hade "a good feeling about you". I maj måste han redan ha tillsatt alla tjänster inför hösten, så om jag får jobbet så kommer jag att veta det redan innan jag åker hem härifrån. Han förstod ju även varför jag inte kunde svara så bra på alla frågor: jag har ju inte speciellt mycket erfarenhet av att undervisa. Han sa att OM han erbjuder mig jobbet så kommer det bli som någon form av "trainee"-tjänst där jag kommer att ha "mentorer" runt mig som jag kann rådfråga + att jag i så fall får något färre undervisningstimmar per vecka, för att verkligen kunna sätta mig in i yrket. Jag hoppas, hoppas, hoppas så klart, men jag tar inte ut någon seger i förskott. Och OM jag får jobbet så måååååste uppsatsen vara färdig innan jag börjar så att jag är behörig. Och det har jag mer eller mindre lovat rektorn att den ska vara, så erbjuder han mig jobbet så gäller det att plocka fram självdisciplinen! Jag är väldigt glad över att jag åtminstone fixade översättningen innan jul, så att uppsatsen är det "enda" jag har kvar. Mitt mål är att ha skrivit alla delar på uppsatsen i mitten av april, så att jag kan lämna in den då och sen få tillbaka den för bearbetning och sen kunna opponera i maj/juni. Min handledare menar att det finns fler studenter i min situation och förhoppningsvis kommer någon mer att vara klar i vår, så att det bli opponeringsseminarium. I annat fall måste man tydligen skriva en recension av ett annat arbete.. Men det är ju ett senare problem. Först och främst ska jag bli klar med mitt eget arbete! På måndag ringer rektorn från skolan igen, och om jag förstod honom rätt så blir jag då antingen erbjuden jobbet eller så får jag veta att jag inte får det..

Trevlig helg alla läsare!

Joolz

Här i Nürnberg bara snöar och snöar det. Stora, vita flingor faller just nu utanför fönstret. Och jag som vill ha våååår! Men den kommer väl förhoppningsvis vad det lider.

Förra veckan när det hade kommit några centimeter nysnö var jag och åkte kälke med C. Och då menar jag verkligen en riktig kälke, i trä, inte pulka i plast. Jag har aldrig sett att man åker på sådana hemma i Sverige, men det var ju lite coolt! I och för sig tror jag att det är aningen farligare att åka kälke, men jag vet, jag är ju också en riktig fegis när det gäller sånt där. Jag vågar ju knappt åka pulka!

Tisdagar är nog min favorit-dag här (av mina arbetsdagar). På morgonen är mamman iväg med M på någon aktivitet, så då har jag huset för mig själv en stund. På eftermiddagen har barnen jympa, först M en timme och sen C en timme. Under den första timmen när M har sitt pass underhåller jag C. Tisdagarna innebär att det inte blir så himla mycket dötid på eftermiddagen och heller inte alltför mycket dock-lek ;-)

De senaste dagarna har läggningen gått riktigt bra, vilket är himla skönt! Men jag vet ju att C när som helst kan ha en dålig dag, och då blir det kamp igen.. Men varje bra dag är en vinst i sig!

I fredags och lördags kände jag mig lite deppig och hade hemlängtan, men de senaste dagarna har det känts betydligt bättre. Jag börjar känna mig mer hemma och känner mig alltmer bekväm tillsammans med mamman. Även språket börjar flyta på lite bättre, även om det fortfarande finns mycket att förbättra.. Jag har kommit på att det bästa jag kan göra är att sluta vara rädd för att säga fel och bara pladdra på, utan att tänka för mycket. Jag har insett att jag ofta väljer att hålla tyst, bara för att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig på tyska, men det hjälper mig ju inte att komma framåt, så varje dag försöker jag tvinga mig själv att säga/förklara något som egentligen är över min språkliga förmåga, och ja, det går hyfsat. Jag vet att min grammatik är långtifrån perfekt, men kommunikation är ju det viktigaste!

Jag fick svar från min handledare härom dagen och fick veta att jag måste försvara min uppsats i ett opponeringsseminarium. Denna information gladde mig inte direkt, men det är ju ändå bra att veta om. Jag har ingen aning om hur detta ska hinnas med i slutet av maj/början av juni, med tanke pa att jag har LITE annat att tänka på just då, men det ska nog lösa sig. Först och främst ska uppsatsen skrivas, och det är just vad jag hade tänkt ägna de kommande timmarna åt.

Snöiga kramar,

Joolz